Brittiska shame har tagit postpunk-scenen med storm ända sedan deras debutalbum Songs of Praise gavs ut 2018. Med deras intensiva, råa och vågade musik väcktes mitt intresse inför deras spelning tillsammans med förbandet Ebbb på Slaktkyrkan.
När vi kliver in är lokalen ännu inte helt fylld, men det tar inte lång tid innan folk börjar samlas närmare scenen. Publikens muller blandas med ljudet av soundcheck och säkerhetsvakten som trummar till “Walking On A Dream” av Empire Of The Sun. Lamporna dimmas, en kort man dyker upp på scen för att introducera bandet och därefter tar det inte lång tid innan knuffandet drar igång. Armar, ben och människor flyger omkring inne på Slaktkyrkan.
Det är våldsamt, svettigt och energifyllt när de experimentella men ändå slagkraftiga låtarna spelas av ett minst lika engagerat band där basisten Josh Finerty sparkar och hoppar omkring som en raket på scenen. Återgående får man släppa allt för att hjälpa någon crowdsurfare och innan man vet om det är det dags att hålla ställningen uppe igen för att inte bli nedtrampad.
Svetten rinner, basen dånar och plötsligt kommer en genomblöt man flygande. Det måste medges att man känner sig en aning hjälplös, men samtidigt är det omöjligt att stå stilla när sångtexterna ekar i byggnaden och trummorna driver på tempot. Då är man istället redo för ännu en omgång.
Det går enbart att säga att shame överträffar alla förväntningar som fanns inför spelningen. I snabba solglasögon, ett märkligt halsband och hängslen blir sångaren Charlie Steen en syn som är svår att glömma, likt deras musik. En shame-konsert är en upplevelse som inte är till för de veka, men om man inte har något emot en stukad fot och eventuellt en mild hjärnskakning borde man fånga upp bandet snarast.
