Daniel Börjessons alias Everett Parker är en ännu ouppmärksammad röst inom svensk country och americana. Med multiinstrumentell begåvning har Parker frammanat ett konceptalbum med doft av den amerikanska södern, fastän musiken har sin härkomst i Västmanland.
Parkers konceptuella americana för närmast tankarna till såväl Daniel Norgrens musikaliska hemsnickeri som Sturgill Simpsons excentriska countryalster The Ballad of Dood & Juanita. Likt Simpson för Parkers narrativa fokus på den laglöses livsöde tankarna till Outlaw-countryns tematiker. Dessutom i valet av inspelningsutrustning, då Parkers användning av analog bandspelare liksom Outlaw motsätter sig det polerade studiosoundet förknippat med amerikanska musikmetropoler såsom Nashville. Istället verkar Parker i sitt eget mikrokosmos av folk, blues, gospel med mera, i subtil närvaro av instrument likt banjo och orgel. On the Run, Through the Desert är ett album som både tematiskt och i ljudbilden vill återfinna rötterna i den amerikanska musikberättelsen.
Samtidigt väcks frågor om Parker som berättare. Genom alter egot Everett Parker blir Daniel Börjesson en skildrare av de Förenta staterna istället för Västmanland; en roll han ikläder sig på resan längs söderns imaginära landsvägar. Likaså finner Parker sina huvudpersoner i den amerikanska sagan; de olycksdrabbade bröderna Hank och Hayfork samt deras hembrännande farmor, tänk Lucky Lukes Mor Dalton. Ekonomiska svårigheter har lett dem till desperationens brant; bankrån, kortspel och spritsmuggling är en ond cirkel i deras riskfyllda och våldsamma vardag. Som Bonnie & Clyde eller Butch Cassidy & Sundance Kid kommer de enligt spelets regler gå ett tragiskt öde till mötes.
Det är ett amerikanskt sagoberättande som förblir relevant än idag, och likt Parker fascineras vi av legenden samtidigt som vi vill förstå verkligheten dessa antihjältar lever i. För i inget annat land är såväl gangstern som den laglöse cowboyn så mytologiserade genom film och musik som i USA.
Efter en rökig inledning à la Tom Waits glider Parker in i den mer folkdoftande ”Pour Me A Blessing”. Sedan hamnar musiken som sina karaktärer på villovägar, då ökenbluesiga ”Through the Desert” driver riktlöst mot horisonten. Det finns dock en förtjänstfull charm i Parkers lätt improvisatoriska lo-fi-epik, där sånger växer samman med de musikaliska rötterna; fastän banden inte alltid känns jämntjocka. Av natur är konceptalbumet som helhet mer talande än enskilda låtar, men B-sidans ”The Old Café” är en höjdpunkt med sina nästan sju minuter av samhällsrealistisk klagosång.
För den som ännu inte låtit sig svepas med i Everett Parkers amerikanska sagor är On the Run, Through the Desert den perfekta anhalten att kliva på Greyhoundbussen. Hans berättelser är närmare verkligheten än vid första anblick.
[Ella Ruth Institutet, 18 september]
