Det är dags för den sedvanliga månatliga sammanställningen av snabbrecensioner – här är Månadens ps: september.
Wednesday – Bleeds
INDIEROCK “Årets rockskiva” har den redan utnämnts till på sina håll, North Carolina-bandet Wednesdays sjätte fullängdare Bleeds. Karly Hartzman och c/o har alltid lyckats mixa indierock med country på ett utmärkt sätt men nu slänger man även in ett knivsudd hardcore i receptet på framgång. Och som vanligt varvas emotionella ballader med explosiv energi. Resultatet är mycket lyckat och vi får väl se om det landar på årsbästa nivå om ett par månader. 8/10
Big Fish – Fyra liter stoft
MEDELTIDSMASKINMETAL Redan på det storslagna comebackalbumet Kalla döda drömmar (2022) rörde sig uppsaliensiska Big Fish flera mil från den Dia Psalma-doftande medeltidsmaskinmetal de pysslade med på nittiotalet. Uppföljaren är kyligare och utgörs av ytterligare nya monument. Folkinfluenserna är subtilt arabiska, existentialismen mer fragmentarisk, melodierna repetitiva och rytmerna kalkylerat mekaniska på ett vis som minner om sångaren David Gieses förflutna i Moder Jords Massiva. Rapporter från branten och sånger ur sten om nätters ogenomtränglighet, världsrymd och drivor av sot. 8/10
Böksholm – Böksholm
SKROTVISA Böksholm är en järnbruksort belägen mellan Drevs socken och Hornaryds socken i Växjö kommun och ett brokigt skrotkollektiv som låter ungefär som orten. Till kantiga elgitarrer, ylande saxofoner, vilda klarinetter, skojfriska infall och ideologisk klarsynthet pendlar debutalbumet sömlöst mellan kantig industri, balkansväng, vaggande valser, barnvisor, rivig rock’n’roll och avgrundslik postmetal i ett proggigt virrvarr någonstans mellan Gibrish, Olof Samuelsson och Carl-Einar Häckner. Lekfulla, ombytliga och dynamiska kängor om kommunpolitiker, billig arbetskraft, vinster i välfärden, farsans rättspatos och hyperneuroakustiska diafragmakontravibrationer. 9/10
MÄBE – Stilla, vacker, oändlig
EUROPABLUES Att strömstadsonen Mattias “MÄBE” Johanssons suggestivt industriella europablues fullkomligt skriker Thåström är ingen överraskning vid det här laget. Ändå är sjätte albumet Stilla, vacker, oändlig något helt annat. Drömmande pianon, skimrande synthar, brusande elorglar, svulstiga elgitarrer, filmiska stråkar och blödande saxofoner på totalt andra sidan midnatt. Neon, plast, psalmer och djävulsmusik. Ingenting är heligt; inget är förbjudet. Inte ens att låta den dimhöljda “Från namnlösa djup” låna melodi av Imperiets “Blå himlen blues”. 8/10
Kalle Berlin med Kapell – Det har redan börjat blåsa upp
NYPROGG När Kalle Berlin inte leker Sten-Sax-Påse på Crippas Café blåser den forne lysekilssonen med kapell upp till dråpligt finurliga samtidskommentarer. Fyra år efter debutalbumet S/T (2021) rör sig de visrockiga funderingarna i ett lummigt proggroove i närheten av Den Stora Vilan, Mylla och Jojje Wadenius. Hypnotisk psychflamenco, Creedence-slingor, ärkegöteborgska samplingar, visslingar och Gustaf Fröding-referenser. Kalla fakta om maktkorruption, samtalsklimat, meteorologi, ondsinta komplotter och total kalabalik. 8/10
Death By Horse – Liminal State
NEOPUNK Sex år sedan sist firar freaksen i neopunkkvartetten Death By Horse från Tågarp tioårsjubileum med tredje albumet Liminal State. Ett dystopiskt ingenmansland mellan sömnsvårigheter, mord, revolution, undertryckta känslor, självrannsakan, kycklingar och dinosaurier. Glada popmelodier, frenetisk d-takt, avskalat emoplock, sprittande baktakt, postrock och gotik i samma progressiva lekfullhet som ifall Comminor lyssnat in sig på Paramore och Bring Me The Horizon. Precis i gränslandet mellan de amerikanska arenorna, replokalerna, feberdrömmarna och barrikaderna. 8/10
Fia Ekberg – Fågeln du broderat blå
VISA Om Manifest-prisade Bangatan (2021) skildrade vardagen i Göteborg är Fia Ekbergs uppföljare ett familjeporträtt mitt i den grånande medelåldern. Man skiljer sig, barnen flyttar hemifrån, en syster dyker upp från ingenstans, mamma broderar fåglar och pappa ber om förlåtelse från himlen i en sakral duett med Dan Berglund. Kreativa broderier där dobror, mandocellor, stråkar och trumpeter möts i studentsånger, vaggande folktoner, deltablues och slick nittiotalssoul. Lekfullt och ärligt men också lite för vuxet och städat för att bli helt personligt. 7/10
Vera Norea – Daughter of Eve
SYMFONISK EMOPUNK När Hårdgnissel-sångerskan Vera Norea plötsligt släppte ifrån sig något helt annat under eget namn på Carnival Dreams (2021) golvades den alternativa rockscenen totalt. I samma anda smälter uppföljaren samman goth, kabaret, pianoballader, barnvisor, marschvalser och rentav inslag av reggae och hiphop i en teatral som snillrik emopunksymfoni någonstans mellan Disco Error, Sparks och soundtracket till Fantomen på Operan. Ödsliga marimbor, klockspel, änglakörer, svulstiga synthar, metalgitarrer och skräckhistorier om martyrflickor, ouija-bräden och boogeymannens framfart i ett vindpinat Punksvall. 9/10
Fruktansvärld – Undan kommer ingen
TRALLPUNK På tredje plattan vårdar gävlekvartetten Fruktansvärld sitt mörker och kryper ännu längre in i tunneln av kompakt, kvävande ångest. Bistra tider, dåliga giv, klumpar i magen, ärr i handleden, gymnasiekorridorer, skolgårdsmonarker, spillror och krossade fasader. Bitande, molldränkt ångesttrall i en snortajt käftsmäll av massiva gitarrväggar, trasiga grubblerier (om än stundtals gränsande till pekoral) och starka rötter i Asta Kask, Lastkaj 14 och uppväxten i Hofors. Särskilt förstärkta av punklegender som Daniel Torro (Radioaktiva Räker) i “Fri” och Ulke (Dia Psalma, Strebers, Vägsjäl) i mördarvalsen “Vårda ditt mörker”. 8/10
