Jungfrukällan gick av stapeln förra hösten som en stor succé och återvänder i år med många stora namn från den svenska undergroundscenen. Festivalen äger rum på Hus 7 och Slaktkyrkan som en motståndshandling mot kulturell konformitet i festivalutbudet och de bristande möjligheterna för oetablerade artister, enligt arrangörerna Sustainable Punks pressmeddelande.
Tempot är högt under kvällen med tio artister back-to-back samtidigt som det knappt finns någon på lineupen man har råd att missa. Redan tidigt på kvällen ligger festivalen efter i schemat och jag väljer att inte ta några risker när Lover’s Skit ska gå på scen. Duon utstrålar en otrolig pondus som känns rättfärdigad tillsammans med The Prodigy-liknande beats och framträdande gitarriff. Det är sällan band lyckas skapa ett ordentligt driv utan live-trummor, men här blir sammanställningen av techno, punk och hiphop något helt unikt som placerar Lover’s Skit på en annan nivå.
Det är med en viss frustration som spelningen löper vidare när publiken inte riktigt verkar utgöra rätt målgrupp, men då ryter Nathalia Aránguiz kaxigt till och får även grischgrabbarna att röra på sig. Frustrationen får ytterligare utlopp i titelspåret “All Rights Reserved” från deras nya EP, där scener från protester i USA visas på skärmen bakom medan de öser på med enorm kraft.
Efter sin Grammisnominering har Sunnan legat i framfarten för sin så kallade spagettisoul, en cinematisk western-inspirerad genre. Visslande, megafoner och stämmor gör att texten och sången känns mycket mer som ett faktiskt instrument där allt går samman till en enhet istället för att sången ska ligga över själva musiken. Bandet visar att de även kan ta upp tempot när det behövs, men med ett ganska långt set blir det lite tröttsamt i benen mot slutet.
Med Jesus och Kraut genomgående spelandes i hörlurarna den senaste tiden är Clutter det band som är särskilt tilltalande på lineupen och förväntningarna är höga inför spelningen. När bandet tar sig an scen möter de genast förväntningarna. Med deras hemsökande blickar som ser ut över publiken blir musiken omskakande och fantastisk.
Kvällen rundas sedan av med Sveriges, åtminstone till antalet medlemmar, största band Civil Polis. Det är väldigt svårt att placera musiken, det känns snarare som något man inte riktigt förstår sig på utan känner sig mest glad över att bara vara där.
Mina tankar dras istället till det något kultiga inslaget under kvällens gång. Ena halvan av Lover’s Skit, Ove Jerndal, är även en del av Clutter, samtidigt som Nathalia Aránguiz dyker upp på scen och framför en låt med Civil Polis. Det är nästan lite ironiskt när syftet med Jungfrukällan är att utöka möjligheterna för oetablerade artister. Det får en att undra om vår undergroundscen är så pass liten att en viss grupp har monopol på den, eller om det snarare är så att den gruppen är så bra på musik att de faktiskt dominerar scenen? Efter ikväll håller jag nog på det senare.
