The Magnetic Fields på Malmö Live – underbart förutsägbart igen

Pressbild

Det är nu 26 år sedan The Magnetic Fields släppte mastodontverket 69 Love Songs. Kanske inte ett jubileum att fira men det är helt enkelt fjolårets 25-årsjubileum som fortsatt in på det nya året, på konserthus runt i Europa.  

Själv missade jag det nästan tre timmar långa trippelalbumet när det faktiskt begav sig. Istället blev jag ett Magnetic Fields-fan i och med albumet i från 2004 och arbetade mig sedan bakåt i bandets katalog för att nu hålla 69 Love Songs högst av allt de släppt (kanske med viss konkurrens från Get Lost).

Låtarna håller än idag och det är svårt för mig (och förmodligen de flesta andra) att välja en solklar favorit. Därför vill jag höra alla spår från början till slut, vilket med tanke på albumets längd delas upp på två kvällar. Malmö Lives konserthus ser ut att vara nästan fullbokat första kvällen men jag ska bli varse att intresset för den andra halvan är betydligt svalare (märkligt ändå när den halvan innehåller både “Papa Was A Rodeo” och “The Death Of Ferdinand de Saussure”). Stephin Merritt utnyttjar det mesta av sin mellansnackstid under första kvällen för att locka och uppmana publiken att även köpa biljetter till kväll två.

Det är på många sätt skönt att gå på konsert och inte behöva sväva i ovisshet om ens favoriter kommer spelas eller ej. Med dessa två kvällars upplägg vet vi ju till och med ordningen de kommer i. “Underbart förutsägbart” som det uttrycktes i recensionen från Köpenhamn ifjol.  

Det finns som sagt en trygghet i att veta vad man får. Samtidigt så är det lite trist att inte bjudas på några som helst överraskningar. Stephin låter precis som han gjorde i slutet av 90-talet och nästan varje låt framförs snudd på identisk med studioversionen. Jag hade kunnat blunda och föreställa mig att jag lyssnade på skivan i mitt vardagsrum om det inte varit för nöjet att se samtliga medlemmars skicklighet på allehanda instrument. Vi är verkligen i multiinstrumentalisters närvaro.  

Foajén och baren båda kvällarna är fulla av mina gamla vänner och bekanta från gymnasiet, före detta och nuvarande kollegor och gamla kursare vilket verkligen ger mig intrycket att 69 Love Songs är en skapelse som hållit för tidens tand och även förenat (delar av) en generation musikälskare. Det finns betydligt värre sätt att tillbringa en måndag- och tisdagskväll.