Även om du inte är direkt bekant med namnet Men Without Hats har du med säkerhet hört deras stora hitsingel från 1982. Låten “The Safety Dance” har, bl.a. genom ändlösa populärkulturella referenser, blivit större än sin upphovsmakare och fått ett helt eget liv. Och när den återuppståndna kanadensiska new wave-akten går på Babels scen i september 2025 är den kvällens öppningsnummer. Jag hinner tänka att det var ett vågat drag men för säkerhets skull (pun intended) spelas den en gång till i förlängd version som avslutningsnummer tillägnat “those who turned up late”.
Upplägget att öppna med sin stora hit visar sig vara ett lyckat drag. I synnerhet då den populärkulturella artefakten bara låter som en hit i mängden när den följs av “Moonbeam” och deras kanske allra mest medryckande singel “Where Do The Boys Go”.
Det var i början av 2010-talet som Men Without Hats sångare, grundare och bandledare Ivan Doroschuk bestämde sig för att återvända till livescenerna efter ett långt uppehåll. Och sedan återkomsten har han varit helt ombord med tillvaron som nostalgiakt för festivaler med namn som “I Love The 80’s” (vilket också råkar vara namnet på Men Without Hats senaste singel).
Jämfört med under förra Malmöbesöket för tolv år sedan, tycks han ha omfamnat den rollen än mer. Då var de aktuella med klart godkända come back-albumet Love In The Age Of War (2012). Till min glädje har det albumets första singel, den fina dängan “Head Above Water” fått följa med även på den här vändan. I övrigt är det främst storhetstiden från början och mitten av 80-talet som står i fokus när de spelar på Babel.
Årets upplaga av Men Without Hats rymmer, utöver Ivan och hans operaskolade(?) brorsdotter Sahara Sloan (dotter till Colin Doroschuk som var med och grundade bandet) på keyboards och bakgrundssång, även gitarristen Sho Murray och trummisen Adrian White som tidigare spelat med tyngre, mer allvarsamma akter som Strapping Young Lad och Front Line Assembly. Nuvarande inkarnationen har inte spelat ihop särskilt länge. Likväl är de väldigt samspelta, ser ut att ha kul på scen och nu 67-årige Ivan Doroschuk är i bra form. Energinivån och tempot är anmärkningsvärt högt även om det dras ner det ibland när han svävar ut i anekdoter om svunna tider i mellansnacket.
Under en av dessa anekdoter nämner han att han, som tonåring på 70-talet, älskade och inspirerades av progressiv rock som Pink Floyd, King Crimson och Jethro Tull. Måhända är den röda tråden från nämnda band till den naiva, refrängstarka och högenergiska synthpop som Men Without Hats förknippas med, inte helt tydlig. Men redan på sitt andra album Folk Of The 80’s (Part III) från 1984 blickade de mot mer komplexitet och längre låtar. Och idag har förmodligen de flesta glömt att de försökte återlansera sig som ett tungt gitarrbaserat rockband på 90-talet när 80-talets new wave-sound stod som allra lägst i kurs.
Sedan återkomsten har Ivan dragit lärdom av att spela på festivaler med namn som “I Love The 80’s” där han iakttagit band i samma ålder och i samma situation. Idén att öppna konserterna med “The Safety Dance” lär han ha fått efter att ha sett generationskamraterna Wang Chung inleda med sin stora hit “Everybody Have Fun Tonight”. Det är fokus på showmanship och nytt material närmas endast med yttersta försiktighet. Jag hade gärna sluppit covern på ABBAs “SOS”, tillfället då det slår över och blir lite för mycket firmafest/Finlandsfärja. Däremot får de Rolling Stones “2000 Light Years From Home” att låta som om den faktiskt var tänkt att framföras som en Men Without Hats-låt med melodislingan framdriven av den klassiska Prophet 5-synthen.
Sammantaget är det en sympatisk och (mestadels) värdig tidsresa till det kollektiva minnet av 80-talet som en lite enklare och färggladare tid. Mest kul för stunden men vissa dagar behövs inte mer än så och jag lämnar Babel med ett leende på läpparna.
