Idag släpps The Brides of the Black Rooms andra album Commander. Albumet, som tar den ambitiösa bakgrundshistorien vidare in i andra säsongen, har en hel del att erbjuda såväl den som gillar genomarbetade konceptalbum som den som önskar mer Depeche Mode. HYMN fick ett samtal med Andreas Jismark och Andreas Grube som i bandet går under sina alias Coyote och Ghostheart.
Medlemmarna i The Brides of the Black Room är alla erfarna kreatörer ur vitt skilda delar av det svenska musik- och kulturlandskapet. Grundaren Andreas Jismark har sin bakgrund i indie-/synthbanden The April Tears och Lip Service och som manager åt massor av artister. Huvudsaklige låtskrivaren Andreas Grube är en del av humorgruppen Grotesco men även vinkännare och författare med Sveriges första ”wine crime-deckare” på sitt CV. Sångerskan Lea Alazam, som syns på pressbilderna, återfinns även bakom mikrofonen i bl.a. internationellt erkända doom metal-akten Besvärjelsen och producenten Stefan Brisland-Ferner är kanske mest känd från Garmarna och som livemedlem med Thåström.
Utöver de fyra musikerna utgörs kärnan även av designern Jerker Josefsson och musikvideoregissören Johan Lundsten som båda arbetat med och hjälpt mer välkända artister med det visuella. När de släppte sin första singel för fyra år sedan fick vi endast veta de olika medlemmarnas alias.
– Vi har valt att inte vara riktigt lika hemliga den här gången, konstaterar Andreas Jismark när jag pratar med honom och Andreas Grube över Zoom. Som medlemmar i The Brides of the Black Room går de under pseudonymerna Coyote (Jismark) och Ghostheart (Grube).
Även om ni var mer hemlighetsfulla och endast använde era alias i början har ni aldrig varit helt anonyma. Redan på era första pressbilder gick det att se vilka vissa av medlemmarna är. Funderade ni någonsin på att vara helt anonyma?
Andreas G: – Ja den tanken fanns i början. Sedan hände något när vi började spela live. Vi gick från att vara en studioprodukt till att bli ett band. Det var något starkt som hände då och musiken flög på ett sätt som den inte hade gjort förut.
“Vi kände oss inte bekväma med att bli ännu ett maskerat band”
Andreas J: – Jo jag håller med. I början var vi ett studioprojekt med fyra hemliga medlemmar men redan då visste vi att vi ville spela live. Först var vi osäkra på hur vi skulle göra det. Vi kände oss inte bekväma med att bli ännu ett maskerat band. Den grejen har gjorts och det behövs inte fler som gör det.
– Någonstans däromkring började vi tänka att “vad fan, vi är ju ett band”. Även om vi fyra som står på scen är mer synliga än Jerker och Johan som sköter det visuella. Vi har ett element med att vara lite hemliga. Sedan har vi å andra sidan lagt ut bilder av oss själva på Instagram där vi är hur tydliga som helst.
Sedan starten har The Brides of the Black Room släppt sin musik i form av säsonger. Låtarna på debutalbumet Blood and Fire (2022) och de singlar som ledde fram till släppet utgör olika avsnitt i den första säsongen. Dagsfärska uppföljaren Commander tar oss vidare in i säsong 2.
Jag känner faktiskt inte till något annat band som pratar om sin musik i form av säsonger så som ni gör. Hur föddes den idéen?
Andreas J: – Ja, jag tror nog att vi är ensamma om det. Jag har inte heller sett någon annan göra det, vilket är lite konstigt.
– Det var jag och Andreas (Grube) som började prata i de här termerna. Vi var startpunkten för det här projektet. Sedan kom Johan också med tidigt för att vi ville ha ett starkt visuellt drag.
Andreas G: – Jag och Andreas (Jismark) är ju generationskamrater. När jag växte upp älskade jag Pink Floyd och den typen av grejer. Givetvis The Wall (1979) men kanske The Final Cut (1983) ännu mer när jag uppfattade att det finns en bakomliggande berättelse som går genom hela den skivan. Man kan lyssna på en låt och tycka den är hur bra som helst men för att få hela historien behöver man lyssna igenom hela albumet.
– Så vill vi att vår musik också ska fungera. Det är ett sätt att ta tillbaka albumformatet. Vi vill att man ska lyssna på albumet från början till slut.
Andreas J: – Vi är också angelägna om att folk följer och tolkar för det finns en kronologi i det. Upplevelsen blir som bäst om man följer historien från början och drar sina egna slutsatser om vad som händer. Där är vi precis som våra förebilder och vill inte avslöja för mycket om vad det handlar om. Det är upp till lyssnaren att göra sin egen tolkning.
Finns det ett förutbestämt antal säsonger av The Brides of the Black Room?
“Det här fungerar som en TV-serie där alla medverkande samlas inför en ny säsong”
Andreas J: – Nja, det här fungerar som en TV-serie där alla medverkande samlas inför en ny säsong. Jag har ganska långt gångna tankar om säsong 3, som vi har småpratat lite om men som kanske inte alla är delaktiga i ännu. I mitt huvud har det alltid, från start, varit minst tre säsonger så att det blir en trilogi. Men sedan vi kom på att vi faktiskt är ett band tror vi nog att vi kan hålla på mycket längre än så.
Andreas G: – Det kan bli tre eller fem säsonger eller många fler eller så kanske det stannar. I och med att tre är ett så klassiskt tal vad gäller filmer och böcker kommer vi göra minst tre säsonger för att få den parallellen. Men vi kan hålla på mycket längre än så.
Kan det finnas ett The Brides of the Black Room även utanför ramberättelsen?
Andreas J: – Ja, jag har till exempel fantiserat om att ordna någon form av utställning där man kan gå in i olika rum för att få en upplevelse. I något rum kanske Andreas (Grube) sitter och spelar piano. I ett annat rum står elddansaren från videon till “Watch Me Burn”.
– Vi har pratat om att ha någon form av årligt konvent för de som gillar våra narrativ men behöver en mycket större grupp följare för att något av det här ska kunna bli av (skratt). Dit har vi inte kommit än. Men jag tittar på mina vänner i Kite och på hur långt de har kommit på 25 år av envishet och hårt arbete. Så inget är att utesluta.
Andreas G: – Jag tänker mig också att vi t.ex. skulle kunna göra filmmusik ifall det skulle komma någon sådan förfrågan i ett annat sammanhang för vår musik är väldigt filmisk. Men säsongerna följer sitt narrativ.
Ni gör ju alla musik i många olika projekt i olika genrer. Går det direkt att avgöra vad som hör hemma hos The Brides of the Black Room?
Andreas G: – Ja faktiskt! Framför allt under den här säsongen. Första säsongen var mer trevande och vi testade på olika saker. Det är jag som skriver mycket av musiken men då resonerade vi också en hel del tillsammans kring vad slutresultatet skulle bli. Den här gången kändes det som att vi har en tydlig definition av hur vi låter. Både känslan och stilen.
“Efter våra första spelningar blev det mycket tydligare för mig hur vi ska låta”
Andreas J: – Om man ska fortsätta på liknelsen vid en TV-serie så var första säsongen en pilot där vi testkörde några av karaktärerna. Vi började med några låtar som Andreas (Grube) lagt i skrivbordslådan och startade utifrån det.
Andreas G: – Som vi tidigare varit inne på så är det kopplat till livebiten. Vi gjorde vår första spelning på Patricia, sedan på Bodyfest. Och efter våra första spelningar blev det mycket tydligare för mig hur vi ska låta.
Finns det tankar på livespelningar även under andra säsongen?
Andreas J: – Ja! I början kände vi att vi behövde ett visst sammanhang för att stå på scen. Att vi har byggt upp något som är svårt att framföra på t.ex. en gatufestival i dagsljus. Men det där har vi släppt på bara för att vi tycker det är så kul att spela. Sedan är vi oss själva när vi står på scen. Där spelar vi inte några roller.
Andreas G: – Sedan vi upptäckte att vi är ett bra liveband vill vi verkligen ut och spela mer. Vi hoppas stort på mycket bokningar 2026.
Commander släpps idag den 18 september.
