SLUG MASS har sedan sitt debutsläpp 2024 med skivan property, vinyl och digitalt, tagit oss med storm. De har spelat live i södra Sverige inte mindre än 11 gånger det gångna året, spelat in en Quaalude session på Studio Quaalude och har ytterligare konserter på gång. Även deras nya skiva observer släpps både digitalt och som vinyl. En fysisk utgåva med slående omslag vi gärna ställer i hyllan, det vardagliga motivet ger omväxlande känslan av något bekant och tryggt, omväxlande av något mörkt och okänt just utanför synfältet. En fin visuell spegling av skivans audiella innehåll.
SLUG MASS fördjupar sin unika ljudbild och blir på samma gång både spretigare och en mer distinkt säregen helhet på detta andra andra släpp. På observer hör vi än tydligare influenserna från de olika medlemmarnas musikaliska hemvister: lekfull slingrig jazz, atonal lyrisk rock, djuplodande experimentellt/elektroniskt och folkmusik med betoning på blås. Samlat under paraplyet post-rock.
observer inleds med “Methodologies for a Hostile Environment”, en mörk monoton hypnotisk ansats som vaggar in oss i tron att vi vet hur narrativ och ljudbild kommer utvecklas skivan igenom. Snabbt blir vi dock överraskande drabbade av variationen, från låt till låt upplever vi nya aspekter av vad SLUG MASS är. Spretigheten knyts ihop till helheten på något mystiskt vis. “Material Values” slår an med lekfullhet, “You Hope the Action Is Less Crippling” känns nästan som en vaggvisa, “pdl” kastar oss plötsligt rakt in i sanslöst groove. Låtarna bär upp och förstärker varandra och framträder på ett sätt de inte skulle gjort på en mer sammanhållen skiva.
Även låtarna i sig själva kan spreta, “pdl” inleds starkt men växlar sedan nästan sömlöst till nyfiket undersökande basklarinett med svepande ljudlandskap i bakgrunden som sedermera klingar ut i universums intighet. “Incongruities and Patched Up Places” följer en liknande princip men på sitt eget sätt, här inleds stillsamt och svepande, som ett molntyngt landskap, en mörk tjärn med lätt krusad yta – plötsligt spricker molnen och solen lyser in med full styrka, ljudbilden bryter ut i närmast jublande jazziga/folkliga toner. “Tar Propulsion” är en samverkan mellan upprepande gungande monotoni och som en silkessjal i vinden lätt flytande melodiskt flygelhorn (feat. Ellen Pettersson). Sista låten “Patch” speglar på sina sätt skivans första spår, men inte riktigt. Variationen och de ständigt oväntade inslagen består.
Sammantaget kan vi säga att inget av det borde funka, vare sig det märkliga omslaget, de galet spretiga låtarna eller för den delen de irriterande mystiska titlarna. Men i slutänden får vi ge med oss och erkänna att det faller just på rätt sida gränsen mellan genialitet och galenskap.
[Krank it, 19 september]
