De två bröderna Röhdin har sedan debuten Blod 2017 hunnit släppa två studioalbum, två EP:s, och lägga av för att senare återförenas inom loppet av två timmar. Nu är de aktuella med nya singeln “Rocko”. HYMN fick i samband med midsommarhelgen tag på Gabriel och David Röhdin som berättade mer om släppet.
Hur växte “Rocko” fram?
David: – “Rocko” kom till väldigt snabbt. Nog snabbare än alla andra låtar vi någonsin gjort. Den förra singeln, “Debut”, tog säkert två år att göra färdigt. Med det i bagaget kände vi att vi fick raska på lite med låtskrivandet, om det någonsin skulle bli en skiva till.
Gabriel: – Morgonen vi skrev den hade jag kollat och lyssnat mycket på ZZ Top. Det är något med det synkroniserade, lite halvt i linedance med gitarrerna. Då kände vi att vi verkligen ville göra något åt det hållet.
– Varje gång vi har en ny låt på gång behöver den gå igenom både mina och Davids mentala filter innan den kan bli av. En av oss släppte inte igenom låten på väldigt länge, så den fick stöpas om väldigt mycket innan den kunde få bli klar.
– Vi blev dessutom, inför “Rocko”, fortsätter han, ihopparade med en dansk producent i den gamla Cheironstudion i Stockholm. Jag tror att det var språkförbristningar som gjorde att vi helt enkelt inte förstod varandra. Han mumlade något i stil med ‘blir det här bra’, och vi bara, ‘ja, säkert’.
David: – Den lät kanske inte precis så som vi hade gjort låten, men ändå bra. I och med att det tog två år för den förra låten att bli färdig, tänkte vi att det kanske var bäst att låta “Rocko” vara som den var.
Till en början hade “Rocko” arbetstiteln “Slå så hårt du kan”.
Gabriel: – Min flickväns pappa är sångare i bandet Sator. Han brukar alltid dra massa rockhistorier för mig. Då finns det alltid en massa polare med så roliga namn, typ Hinken, Balsam, och då även en gång, Rocko. Jag tyckte att det var ett så fruktansvärt roligt namn, så jag sparade det i huvudet. Det är en så bra titel. Det var samma sak med Love, så roligt att ha en låt med den titeln.
Har Junior Brielle ett särskilt sound?
David: – Det har vi säkert. Men det är sånt som andra får säga. Och den som skapar något anser aldrig att man låtit så innan. Så fan, jag tycker alltid att det låter olika. Men för alla andra låter det säkert likadant. Live har vi det i alla fall.
På vilket sätt?
– 80-talssyntharna, som vi blandar med distade gitarrer och bas. Hela indiescenen från det tidiga 00-talets New York har inspirerat oss väldigt mycket.
På vilket sätt skulle ni säga att ni utvecklats sedan era tidigare släpp?
David: – Sedan vi fick en tia av HYMN? Inte någonting. För mig känns det som att vi är samma killar nu som då. Tacka fan för det, vi är fan bäst.
Gabriel: – Under några år, särskilt under Domedagsdrömmar, verkade vi i ett rätt negativt tillstånd. Ledmotiven utgick främst från vad vi inte ville göra. Den senaste tiden, när vi har gjort de här låtarna och arbetat med nästa skiva har vi båda känt en glädje i det elektroniska och okomplicerade igen. Om vi ville spänna bågen på den förra skivan, har vi nu nog återupptäckt en kärlek för den enkla popen.
Innebär det också en enklare produktion?
Gabriel: – Domedagsdrömmar spelades in analogt på band, och var i sin helhet väldigt ambitiös. Vi kände att vi behövde ha de bästa musikerna, och hela den grejen. Även om låtarna fortfarande är ambitiösa har vi inte samma ambition längre. Om jag hittar en bra pre-set i Logic så kan det få duga mycket väl. Det kanske går tillbaka lite till hur vi började skriva musik.
David: – Egentligen är det ingen som bryr sig om hur många ackord man har i en låt, de vill bara att den ska ta slut.
Gabriel: – Jag hade en tanke om att jag och David skulle skriva något enkelt och akustiskt, och framföra det på midsommarafton. Det är väl fint om vi sitter vid bordet och spelar. Vi behöver egentligen bara spela första versen och kanske lite av refrängen. En tredjedel typ. Sen är det ingen som orkar lyssna mer.
Sedan sist har ni också hunnit lägga av, för att återförenas några timmar senare. Hur ser ni på att 2025 verkar vara återföreningarnas år?
David: – Ja, det var väl en ironisk nick till de banden. De saknar att spela och då får de väl göra det. Vi är inga experter på området. Det är lite grann som när komiker blir frågade om väldigt seriösa och allvarliga världsproblem. För att de är sådana truth tellers, antagligen. Men de vet ju inte det och vi vet ju inte det här.
– Men jag går hellre på en presskonferens med Liam och Noel Gallagher än att se dem spela live.
Junior Brielle släppte “Rocko” den 13 juni, och är utöver singeln aktuella med två spelningar i höst. Den 11 september spelar de på Fållan i Stockholm, och två veckor senare på Park Lane i Göteborg, med Niklas Pihl, Abbe och Point som förband.
