Ett nyskapande svar på Patti Smith. Vilket är det första vi säger för Sofia Härdigs nya skiva LIGHTHOUSE OF GLASS helt enkelt påminner oss om Patti Smith i både ton och känsla, men också för att det finns en personlig kraft och egensinnighet. Svar på – inte kopia av. Sofia Härdig låter som sig själv och ingen annan. Just däri finns likheten och känslan av ett svar på ett artistiskt frändes uttryck. Det är rockigt, punkigt, ibland bluesigt. Lyriken tar bestämd plats och framträder tydligt med Härdigs röst som är omisskännlig, även genom skivans variationsrikedom med blås och stråk vid sidan om det rockiga.
På många sätt känns LIGHTHOUSE OF GLASS som en personlig uppgörelse. Låtarna känns som markörer i en kamp. Som ett sista avsked till något lämnat och ett uttryck för självskapande och ett kompromisslöst varande i sig själv. Ett uttryck för: “Här är jag helt och fullt, och kommer så fortsätta vara”. “APRIL” startar upp skivan med energiska stråk och en röst som direkt sätter en rebellisk ton. Någonstans mot mitten kommer “PALE FIRE” och “THURSDAY MORNING IN BLOOM” med en mer introspektiv stämning. Närmare slutet plockas vi upp av “CROWN” med lekfulla slagverk och blås, det känns fortfarande som en markör och uppgörelse, men i andan av upproriskt firande och uppsluppenhet.
“SILENCE” ger intrycket av en rytmisk kampsång: “This is rain now. Oh, this big hush. We raise in silence, silence, silence oh, silence.” Skivan avslutas med låten “SOME STRANGE RACE”, vilket känns passande, titeln fångar känslan man som lyssnare får efter att ha tagit sig till slutet av skivan.
Söker du nyskapande rock med distinkt lyrik, stark personlighet och samtidigt med en tydlig anda av 70-talets storheter? Då har du hittat rätt när du kör igång LIGHTHOUSE OF GLASS.
[Bark At Your Owner, 11 april]
