När Princis blev pappa förändrades allt. I stället för att jaga drömmen om en musikalisk karriär till varje pris valde han något som han beskriver som svårare, att vara närvarande. På nya albumet På riktigt, som släpps den 27 juni, blir beslutet både tema och metod: akustiska instrument, liveinspelningar och 15 musiker samlas för att fånga livets skörhet, vardag och värme. Resultatet är ett sårbart album på svenska. Ett album, som artisten själv säger, inte vill imponera – utan kännas.
– Jag vet att den här skivan inte är optimerad för TikTok. Den är inte gjord för att hoppa fram ur spellistor, den är gjord för att kännas i kroppen.
Det är sällan en artist talar så ogarderat om sitt syfte. Men för Kim Princis var det inte bara ett estetiskt val, det var ett existentiellt. Under arbetet med På riktigt fanns det ingen vilja att vara rätt i tiden, enbart en önskan om att vara rätt i sitt eget liv. Albumet är ett bokslut över ett inre skifte, men också en musikalisk markering: En påminnelse till honom själv om vad som verkligen spelar roll. Albumet spelades in under en månad i den ikoniska Sandkvie Studios i Visby, där namn som Tomas Ledin och Seinabo Sey tidigare arbetat. Redan månader innan sessionerna drog igång inleddes ett minutiöst planeringsarbete: repetitioner, instrumentfördelning, inspelningsordning.
– Vi började med trummorna över mina genomarbetade demos och byggde därifrån. Det var tajt med tid och en bebis hemma som knappt sov. Jag var både trött och sliten, men också otroligt närvarande och passionerad.
Att vara både producent och projektledare för 15 musiker, och samtidigt småbarnsförälder, var ingen liten uppgift. Men det var också en ny sorts samhörighet som växte fram i studion. Alla instrument spelades in live, utan digitala pålägg, med minimal efterbearbetning.
“Det blev inte perfekt, och det var exakt det jag ville”
– Jag är van att skapa mycket själv, men den här gången ville jag att musiken skulle andas samspel – inte bara i känslan, utan rent fysiskt i rummet. Jag släppte in liv. Det blev inte perfekt, och det var exakt det jag ville.
Resultatet är ett varmt, organiskt och genreöverskridande album – soul från Gotland med influenser av visa, folk och pop. Men framför allt bär musiken spår av livets olika ansikten: Från livsglädjen i “Innan vi går vidare” till den lågmälda sorgen i “Finns här för dig”, där lyssningen nästan blir smärtsam.
– Den låten är den svåraste jag någonsin skrivit. Den kom till när min son var en månad gammal och redan vuxit ur sina första kläder. När vi spelade in sången fick jag ta pauser, gå iväg och andas. Det var för nära hjärtat.
Sårbarheten är ingen slump. Princis valde att ta bort all auto-tune och digitala puts, för att istället låta sprickorna höras. Det är ett musikaliskt ställningstagande i en tid då perfektion ofta premieras över närvaro.
– Jag ville att musiken skulle få vara lika skör, bräcklig, kärleksfull och ärlig som livet självt. Det är så här vi låter, vi människor.
Att spela in på Gotland var heller inget slumpmässigt val. Platsen genomsyrar musiken – inte bara i ljudbilden, utan som känsla och förhållningssätt.
– Gotland är min plats på jorden, och det hörs i musiken. Det finns ett slags eftertänksam stillhet här som smittar av sig på allt.
“Jag tror det finns många som längtar efter något som inte är anpassat, som inte bara är effektivt utan ärligt”
Det är också ett album som förhåller sig till samtiden utan att försöka vinna den. Kim menar att På riktigt riktar sig till det mänskliga snarare än det marknadsanpassade, i ett musikklimat där algoritmer ofta styr vad som hörs.
– Jag tror det finns många som längtar efter något som inte är anpassat, som inte bara är effektivt utan ärligt. Det är för dem jag släpper det här. Och för mig själv.
För Kim blev valet att prioritera familjen framför karriären en vändpunkt. Det innebar att släppa taget om vissa ambitioner, men också att hitta tillbaka till en djupare mening med att skapa.
– Jag tappade kanske lite momentum karriärmässigt, men vann något mycket större: en tydlighet i vem jag är, och vad som är viktigt. På riktigt handlar om att inte fly, utan stanna kvar i allt det som livet rymmer. Det vackra, det vardagliga, det smärtsamma. Det är för mig att leva på riktigt.
