Koala Bar får tiden att stanna upp. Toner singlar fram som dammkorn i stilla skogsluft där åskan just börjar bryta ut och mullrar; det är nära, mjukt och ärligt. Samtidigt en tyngd och kraft, något närmast episkt och svepande. De bryter igenom, oavsett om du befinner dig i vardagens brus, i nattens mörkaste timmar, på en fullpackad stadsbuss eller på en stillsam promenad framträder ljuden som en påminnelse om mjukhet och lämnar dig lite mindre ensam.
Det vi hör från Malmös indiemusiker i detta nya släpp bär på något nytt, de utvecklas envist och omskapar sig själva i kreativt utforskande. De har även med sig pianist och producent Leon Den Engelsen, både i låtarna och i produktionen av skivan, inspelad i en skogsnära studio. Skogens lugn och tyngd är kanske det som gör att de bryter igenom så innerligt och närvarande, även i lurarna på den där skräniga stadsbussen i rusningstid.
“Lions” som både inleder och avslutar skivan ger en fin cykel i upplevelsen. Den inleder med ett stämningsskapande som ger gåshud, en takt som hålls i frånvaro, hjärtslag som markeras av stunden då en våg drar sig tillbaka istället för att välla in. “A Sea Among Lakes” och “Where The Pitiful Resides”, vi sveps in, sveps med och glömmer på något sätt att oroa oss. Det är en finkänslig balans mellan driv, kraft och stillhet som sätter vår vardagsångest i perspektiv och plockar fram det som betyder. Den akustiska versionen av “Lions” avslutar, just efter den fullständigt uppslukande “The Antelope” som är som en hel inre resa, och får oss att hitta marken igen, som att bli varsamt väckt ur en dröm.
Det som framträder mest för skivan som helhet är nog känslan av något sårat, ett mod i såren, en styrka i snällhet och att inte lämnas ensam – kärlek egentligen, en påminnelse som en varm hand och en stadig blick fylld av lugn; en självklar övertygelse om hopp, trots det som smärtar.
[Lilystars Records, 21 mars]
