Idag släpper Psykedelisk Förskola sitt debutalbum Psykedelium. Albumet är inspelat i Studio Sickan hemma i Malmö och är det hundrade släppet på Rundgång Rekords. Bekanta dig närmre med Psykedelisk Förskola i vår intervju.
Psykedelium bjuder på härligt stökig garagerock men ger även starka Bob Hund-associationer. HYMNs Anton Lindskog träffade Anders och Agnes Wieslander, far och dotter som spelar gitarr respektive trummor i Psykedelisk Förskola, på klassisk Möllevångsmark på Ölcaféet.
Anders är grafisk formgivare till vardags och har hunnit med att spela i massor av band genom flera decennier. Dottern Agnes har precis gått ut gymnasiet. Utöver de två generationerna Wieslander rymmer bandets sättning även sångaren Jacob Zetterholm, som Anders spelar med i ett av sina andra band Apa State Mental, och basisten Mattias Grenholm.
Efter ett litet tag tillkom även Agnes bästa kompis Alva Stjerna på keyboards. Det var Agnes som frågade om hon ville vara med för att få en jämnårig kamrat i bandet och slippa vara “ensam med alla gubbar”. De menar båda att Alva är den enda egentliga musikern i bandet. När Agnes haft för mycket att göra i skolan har kompisen Daniel hoppat in på trummor.
Det är svårt att inte tänka på Psykedelisk Förskola, där två generationer spelar garagerock tillsammans, som ett familjeprojekt. När jag frågar om hur allting startade verkar de dock först inte vara riktigt överens.
Anders: – Jag skulle nog säga att det var på en femtioårsfest. Det var för Ola Sjöholm som är en vän till oss. Jag och Jacob från Apa State Mental, startade ett band som vi kallade Ola & the Stranglers för att hylla honom. Tanken var bara att vi skulle spela på festen som var på Mässingshornet men efter det hade vi lite texter över och en del låtmaterial som vi tyckte var rätt bra.
Agnes: – Fast jag var inte med på den tiden.
Anders: – Nej det var lite senare du kom på att du ville spela i band. Och som av en händelse saknade vi en trummis. Jag tror det var för tre år sedan.
Varifrån kommer namnet Psykedelisk Förskola?
Anders: – Det kom till mig under en period när var jag ute och sprang väldigt ofta. Nu har jag inte tid med det längre men en dag sprang jag härifrån Möllevångstorget ner mot – ja du vet den där parken som det aldrig blev något med (Lindängelunds Landskapspark – anm).
– På vägen passerade jag Heleneholms värmeverk och där sneddade jag över gården. Då såg jag att det ligger en liten förskola där. Just då, när jag hade kommit så pass långt, var jag skittrött och fick som en vision framför mig att jag ville skriva ordet “psykedelisk” framför förskola på skylten utanför. Det såg ut att vara rätt flummiga barn på gården så det kändes passande. Sedan fastnade det bara.
Agnes: – Det funkar ju rätt bra i och med att vi spelar psykedelisk rock.
Annars har ni själva beskrivit er musik som “kunskapsorienterad enackordsrocknroll”. Var kommer det kunskapsorienterade in?
Anders: – Jag har själv spelat ohyggligt mycket under många år och med många olika band. Då blir det lätt så att det ska vara mer avancerat och märkligt och svårt med tiden. Eller kanske inte svårt men det ska i alla fall utvecklas.
– När vi startade det här bandet bestämde vi oss för att börja om från början och ta bort all prestige. Det har varit otroligt befriande. Sedan var det min idé att Agnes skulle spela trummor.
“När vi startade det här bandet bestämde vi oss för att börja om från början och ta bort all prestige”
Agnes: – Alltså jag kunde inte spela trummor alls när vi började.
Anders: – Nej men du har lärt dig och nu har vi kommit så långt att jag skulle kalla det “kunskapsorienterad treackordsrocknroll”. Kanske till och med fyra ackord ibland. Så vi kommer att utvecklas. Eller invecklas. Kanske till och med avvecklas (skratt).
Agnes: – Men enkelt är bra. Jag spelar ofta väldigt simpla komp utom i en låt där jag fick välja lite mer själv. Men det håller ju.
Anders: – Ja, det känns väldigt skönt att det går att lita på formeln.
Hur är det att spela i samma band som sin pappa/dotter?
Anders: – För oss funkar det bra. Jag och Agnes har bott i samma lägenhet under många år och levt väldigt tight ihop. Att hon började spela trummor tror jag är något som helt omedvetet kommer från när hon var liten. Från tiden när jag satt uppe på nätterna och gjorde låtar med trummaskin och gitarr medan hon sov.
Agnes: – När du höll på med det så bodde vi ju väldigt trångt i en liten lägenhet.
Anders: – Ja och för bara några månader sedan delade vi upp oss på så sätt att jag har flyttat ut till ett hus medan Agnes bor kvar i vår gamla lägenhet.
Agnes: – Det är gött för nu ses vi när vi repar. Innan sågs vi varje dag nästan dygnet runt. Då kunde det bli för mycket ibland (skratt). Nu är det lagom.
Anders: – Men vi har inte haft några större konflikter.
Agnes: – Nej. Vi känner varandra väl. Det är mest väl vanliga familjegrejer, att vi märker på varandra när någon blir irriterad och så. Det kan vara både skönt och jobbigt ibland.
Under de tre första åren har Psykedelisk Förskola hunnit med att spela flera gånger på hemmaplan, på Mässingshornet, NGBG-festivalen och på Medley där de igår hade releasefest tillsammans med Dipper och John Essing (från Bob Hund) som DJ. Det har även blivit en spelning i Köpenhamn.
Debutskivan Psykedelium som kom ut idag är det hundrade släppet på Rundgång Rekords. Etiketten är kopplad till den Malmöbaserade skivbutiken med samma namn.
Häromåret kom en mycket ambitiös bok om Rundgång centrerad kring butiksägaren Dennis Loods levnadsberättelse. Anders Wieslander är författaren och formgivaren som står bakom boken.
Anders: – För ett antal år sedan startade jag eget som formgivare och fotograf. Då låg mitt kontor precis ovanför Rundgång. Under den tiden lärde jag känna Dennis väldigt väl. Någon gång i ett svagt ögonblick lovade jag honom att jag skulle skriva en bok om affären till tioårsjubileet. Jag kämpade på med det projektet och gick Skurups skrivarlinje för att få ihop det. Sedan blev boken klar lagom till tjugoårsjubileet istället (skratt).
Både far och dotter Wieslander har starka band till Rundgång. Redan 2007 hade Anders och Psykedelisk Förskola-sångaren Jacob releasefest i butiken med Apa State Mental. Efter det har han kommit att bli en del av “Rundgångsfamiljen” och rycker in och jobbar i affären vid behov.
Agnes har flitigt nyttjat Rundgångs omtalade “teenage kicks”-rabatt och berättar att hon i perioder har varit där så ofta att butiksägaren Dennis blivit som en familjemedlem för henne. Båda menar att det på förhand kändes självklart att släppa skivan på Rundgång Rekords.
“För, säg tjugo år sedan, var det mycket mer uppdelat mellan rockstjärnorna och vi vanliga dödliga”
Anders: – Förra sommaren hade Rundgång sin tjugoårsfest på Plan B. Just då var jag i sluttampen på arbetet med boken. Dennis och jag hade på förhand bestämt att vi skulle ha en efterfest då jag skulle intervjua honom sent på natten.
– Tanken var att det skulle bli bokens slutord och att Dennis skulle få ur sig sin kärlek till allt och alla. Så vi körde intervjun när vi var lagom runda under fötterna och – det här borde du kanske inte skriva men – då lovade han även att ge ut vår skiva (skratt).
– Men jag tror nog att han ville det hela tiden. Det var han själv som tog upp det lite senare.
Vad tror ni att Rundgång har haft för betydelse för Malmö?
Anders: – Oj, helt enorm! Inte bara för skivköpare men också för alla lokala band som både fått sälja sina skivor och spela där.
– Framför allt är det den här fullständigt prestigelösa hållningen till frågor. Om man ställer vissa frågor i andra skivaffärer så fnyser de åt dig. Det händer aldrig på Rundgång.
Agnes: – Ja, det är så välkomnande och det är nog därför som just den skivaffären blivit nästan lika populär bland den yngre som den äldre generationen. Jag tror att Rundgång är en inte helt oväsentlig anledning till att så många köper vinylskivor här i Malmö.
Anders: – Man kan nog inte sätta pris på den betydelsen. Jag känner inte till något som liknar den, i alla fall inte i närområdet.
– Kanske har det funnits tidigare. Kanske Jukebox (välrenommerad skivaffär som låg vid Värnhemstorget i Malmö fram till 2008 – läs mer om Malmös skivaffärer i Rick Titrös reportage – anm).
Jag kan dock inte minnas att skivaffärer, på den tiden, var så engagerade i det lokala musiklivet.
Anders: – Nej, tiderna har förändrats. Klimatet var väldigt annorlunda då. För, säg tjugo år sedan, var det mycket mer uppdelat mellan rockstjärnorna och vi vanliga dödliga. Man kunde inte spela in en skiva hemma i källaren så som man kan göra idag.
En inte allt för vild gissning är att många som lyssnar på skivan Psykedelium kommer att tänka på Bob Hund. De underfundigt humoristiska texterna och Jacob Zetterholms sång på utpräglad skånska gör jämförelsen nästan ofrånkomlig. För Anders och Agnes själva är dock inte referensen lika tydlig.
Agnes: – Jo alltså den jämförelsen har man fått höra mer än en gång. Men jag kan inte säga att jag hör det.
Anders: – Jag hade faktiskt aldrig heller tänkt på det förrän jag spelade upp en av våra låtar för Mattias och han sa “nej men vi kan inte låta exakt som Bob Hund”. Sedan hörde jag någon säga att vi låter som Bob Hund fast utan melodikänsla (skratt).
– Men jag tycker det är väldigt trevligt att jämföras med dem. De flesta gillar ju Bob Hund. Det är i alla fall inte ofta man träffar någon som tycker direkt illa om dem.
Agnes: – Och så finns det vissa familjekopplingar också.
Anders: – Ja, vi står Thomas Öberg nära. Han är Agnes gudfar. Även John Essing är ett fan av Psykedelisk Förskola. Det var faktiskt hans egen idé att han skulle vara DJ på vår releasefest på Medley.
“Joakim har en dogma om att man sätter allt på en tagning”
Jag tror att texterna har en del i att många får den associationen.
Anders: – Det värmer i hjärtat att höra. Visst fick han (Thomas Öberg) Hassepriset (uppkallat efter Hans Alfredsson – anm) i år?
Agnes: – Jag har fått höra tre gånger att vi låter som en blandning av Viagra Boys och Bob Hund. Det tycker jag nog ligger närmre.
När jag lyssnade på skivan tänkte jag först att den låter som en korsning mellan Bob Hund och ett underproducerat MFMB.
Agnes: – Ah, det var gött att höra! Jag älskar MFMB.
Psykedelisk Förskolas debutalbum Psykedelium spelades in under en helg i Studio Sickan som drivs av producenten (och MFMB-gitarristen) Joakim Lindberg. Studion, som ligger på Kirseberg i Malmö, har även varit inspelningsplats åt bland annat Agitators två första album, Solen, The Dahmers, RA, The Guilt, Christine Owman – och väldigt många fler.
Det var genom Dennis på Rundgång som Anders kom i kontakt med Joakim. Han lärde även känna före detta MFMB-medlemmen Christine “Smulan” Björk då hon jobbade i butiken under ett antal år.
Anders: – Joakim har en dogma om att man sätter allt på en tagning. Man kan lägga på saker efteråt men inte för mycket. Man håller inte på och pillar i det.
– Jag tycker att han verkligen lyckades fånga essensen i oss. När jag lyssnade på skivan efteråt kändes det så självklart. Det var som att “ja men det är ju så här vi låter”!
Agnes: – Jag var jättenervös inför att spela in men i Joakims studio var det bara en superhärlig upplevelse. Det är så familjärt därinne. Och så hade han sina hundar med sig.
Psykedelium är ute nu på LP, CD och snart även på digitala plattformar. Första delen av releasefesten ägde rum igår kväll på Medley tillsammans med Dipper och John Essing. Ikväll fortsätter festen på Rundgång.
