Det har varit ett aktivt år för Maja Ivarsson. Melodifestival, EP-släpp i mars, och idag den nya singeln ”Iconic”. Snart väntar en stor sommarturné med ett tjugotal spelningar. När HYMN når Maja Ivarsson kommer hon direkt från soundcheck.
– Att följa upp Melodifestivalen med en ny singel väcker någon typ av ängslig känsla, samtidigt som jag vet att vi skrivit en svinhittig låt. Jag är jättenöjd och glad. Men med all min erfarenhet ska jag inte ljuga och säga att det inte kommer utan ångest också. Det är ju någonstans ett lyxproblem att ha. Att jag har gjort en låt som funkat så bra som första singel för en soloartist känns helt magiskt.
Vad är ”Iconic” för typ av låt?
– Det är en rocklåt med synthinfluencer och en catchy refräng. Alltså exakt det The Sounds har hållit på med i 25 år – och den typen av musik jag alltid har skrivit. Det är vad jag gillar. Det var en väldigt okomplicerad låt att skriva, den kom bara till mig. Med min erfarenhet vet jag att det blir bra när det inte behöver vridas och vändas på för mycket.
Hon fortsätter: – Jag är kanske inte jättebra på att skriva tårdrypande kärleksballader, det är inte min grej. Jag gillar att skriva med en underdogmentalitet, och ett stort självförtroende. ”Iconic” står för samma sak. En “jävlar anamma”-känsla.
Det är kanske inte adjektiv man associerar med Melodifestivalen?
– Nej. Jag skulle aldrig ställa upp bara för att synas som artist. Melodifestivalen var en utmaning utan dess like. Det måste vara låten som bestämmer, och det har jag bevis på nu. Det är bara jag och Klara Hammarström som fortfarande ligger på topplistan. Alla andra låtar misslyckades med att hålla sig kvar, men ”Kamikaze Life” går fortfarande varm. Jag gillar att göra saker och ting som folk blir förvånade över, och tänker “Hur fan tänkte hon här? Gud vad billigt och okreddigt.” Då älskar jag det ännu mer.
– Jag har spelat på extremt stora festivalscener, och varit förband till stora amerikanska band och verkligen stått på de absolut största scenerna som finns runt om i Europa och i USA. Jag har ju bara gått upp på en scen och varit väldigt mycket i nuet, och liksom känt in en publik och tagit kvällen och varit närvarande. I Mello ska man istället nästan apa efter och bli en karikatyr av mig själv. Det var väldigt svårt men också väldigt lärorikt och väldigt roligt. Det är ju ändå någonting helt nytt för någon som mig. Och det tar jag emot med stora famnen.
”Jag har ju bara gått upp på en scen och varit väldigt mycket i nuet, och liksom känt in en publik”
Har Mello utvecklat dig som artist?
– Jag har ett väldigt starkt minne från när jag var med i Så mycket bättre. Vi satt sex artister med ett kameracrew. Darin skulle gå upp och köra sina låtar, och jag märkte att jag inte riktigt kunde ta in hans sätt att uppträda. Det kändes konstigt. Han är ju en helt annan artist än jag, han kommer från Idol-skolan. Men när jag sedan såg programmet på TV insåg jag att jag ju ser ut som en studsboll i jämförelse med honom. Han visste hur man nådde ut genom rutan. Jag kommer från att sova i replokaler och spela på punkklubbar. Jag tänkte väldigt mycket på det inför Mello, att lära mig nå ut genom rutan. Det var verkligen något nytt.
The Sounds slog igenom i början av det svenska nollnolltalet, och bidrog till att skapa ett soundtrack som formade mångas barndom. Däribland undertecknad. Jag blir tvungen att berätta hur mycket jag uppskattar ”Midnight Sun”, från albumet Crossing the Rubicon.
– Jag tycker det är fint att du delar med dig av det. Det är så fint att kunna vara en sån artist. Att det finns så många som har personliga minnen kring vissa låtar. Att få förgylla någons liv lite, det är en sådan ynnest.
Så många minnen är ju sammanlänkade med låtar. Man kan höra en låt och helt flyttas bak till en helt svunnen tid.
– Därför tycker jag att man ska respektera folks minnen och upplevelser kring låtarna. Jag tror faktiskt att ”Kamikaze Life” kan bli, eller är på väg att bli en sådan låt. Att många små barn som kommer ha minnen till den där låten resten av sitt liv. Det är så fantastiskt fint att veta att jag kunnat stå för det också.
2012 medverkade Maja Ivarsson i Så mycket bättre, tillsammans med bland annat Olle Ljungström, Magnus Uggla och Miss Li. Under vårens turné spelade hon för första gången låtarna från programmet live.
– Jag har aldrig fått spela dem under alla dessa år. Det var precis därför jag ville göra en solokarriär. Att få utvecklas. Jag är jättestolt över allt som vi har gjort med The Sounds, men det blev lite ‘på repeat’. Jag vill inte bara gå upp på en scen och spela nostalgi, även om det så klart är jättefint att man har den möjligheten.
– Någonstans vill jag kunna gå framåt. Det kändes underbart att få spela dem. Särskilt ”Norrländska präriens gudinna” (Olle Ljungström). Vi kom varandra väldigt nära under inspelningen av Så mycket bättre. Både han och Pugh Rogefeldt är borta nu, och då känns det som att jag har möjligheten att få föra en del av musikhistorien vidare.
– Olle var så jävla speciell. Jag tror alla som har träffat honom och fått lära känna honom säger samma sak. Men han var en sån magisk person. Och jag var extremt ledsen när han gick bort. Vi har delat många bördor. Det är en ära att få göra hans låtar. Jag tänker på honom varje kväll. Han var så fin.
”Jag var ganska ängslig innan, att folk skulle tänka att jag var illojal gentemot The Sounds”
För Maja Ivarsson väntar alltså nu en sommarturné, med uppträdanden över hela Sverige. Solokarriären kommer därefter att fortsätta.
– Det är så jag har vuxit upp, och levt hela mitt liv. Att vara på vägarna och spela kväll ut och kväll in. Vårturnén vi gjorde gav mig lite lugn och trygghet i kroppen. Jag var ganska ängslig innan, att folk skulle tänka att jag var illojal gentemot The Sounds, eller att folk inte skulle dyka upp på spelningarna. Man har så mycket hjärnspöken – men de blev motsatsen till bekräftade.
– Jag tänker att solokarriären är någonting att satsa helhjärtat på. Jag har velat göra detta i 15 år. Det känns ju jättedumt att bara göra det ett par månader och sen gå tillbaka till nostalgiska kvällar med The Sounds. Jag tycker The Sounds har en helt fantastisk låtskatt. Men jag känner också en enorm nytändning, för första gången på länge. Jag har väldigt mycket låtar kvar i mig och jag känner också att det än så länge inte är någon i Sverige som konkurrerar med den person och artist jag är. Jag vet ingen annan i Sverige som är som jag. Så länge det inte finns måste jag fylla den kvoten, och det gör jag med glädje.
