TOMMA INTET tillhör den ringa skara band som – med hjälp av det potenta råmaterial som människans existentiella utsatthet alstrar – skickligt lyckas frambesvärja ett slags tillvarons undantagstillstånd. Detta förnämliga lilla sällskap, bestående av band som The War On Drugs och The Brian Jonestown Massacre, behärskar konsten att avväpna lyssnaren – och med en ångestsvalkande trollstav närmast placera denne i ett tillstånd av nåd. Det är en gåva, särskilt med tanke på att det tycks vara något som vårt själsliga välbefinnande med jämna mellanrum fordrar.
HISINGEN TAXI RIDER är gruppens fjärde skiva, den första helt på svenska. Det är en förlösande men bitterljuv tillställning, med pregnanta popmelodier presenterade i ett drömrockigt ljudlandskap. Tematiken rör sig kring en flytt till Göteborg, taxiresor till himmel och helvete, pirr i magen och sena nätter. Det handlar om ensamhet, och om det stora äventyret. Alltsammans i en ”blandning av gyttja och ängladamm”.
Titelspåret, med verser samplade från Radiopsykologen, fångar den starka känsla av trånsjuka som genomsyrar verket. Vad gäller stämsången, och kanske än mer det krautrockiga elementet – vilket jag upplever som något av ett andligt signum för bandet – kommer ingen bli besviken. Trots det lyckas ingen av låtarna riktigt rå på det gamla glansnumret ”There Is a Star in Every Grain” från 2017 som alltjämt behåller sin dominanta särställning i bandets katalog. Bästa spår: ”DET STORA BLÅ”.
[Welfare Sounds, 9 maj]
