Göteborgsbaserade The Kind släppte i fredags debutsingeln ”Take Time”, den första av fyra singlar som är tänkta att presentera ett album någon gång nästa vår. Frontmannen Nemo Sparding kanske ni känner igen som soloartist som huserat runt i Göteborg i några år, men nu är det alltså dags att ta det hela vidare fullt ut som band. Jag mötte upp hela gänget på en bar vid Mariaplan och lät dem berätta.
Kan ni säga något om första singeln?
– Det är en del av det kommande albumet som planeras att släppas i februari nästa år, och som vi jobbat på väldigt länge. Just ”Take Time” och några till av de låtarna skrev vi för länge sedan. Kanske -21, -22 någon gång.
Ni skrev den 2021 men tänkte ”Vi sparar den fyra år”?
– Hehe, ja, men det har varit en av de låtarna som hängt med länge och liksom klarat tidens test. Vi kände att det blev en bra första singel.
Vad handlar den om?
– Jag har den dåliga vanan att skriva det jag känner just där och då och sedan efterfabricera vad låten egentligen handlar om långt senare. Överlag brukar jag faktiskt komma på en bra mening om vad den handlar om just i efterhand. Men visst handlar den om den klassiska break-up:en, säger Nemo.
Vad har ni för influenser?
– Just när vi är så många i bandet är det väldigt många olika influenser faktiskt. Jag lyssnar mycket på Diive, The National och den typen av musik, men när jag sedan tar med embryot till låtarna till replokalen så kommer alla andras referenser in med, berättar Nemo.
Är ni alla med och skriver klart låtarna?
– Grunden kommer ur mitt soloprojekt som heter Nemo Sparding, men jag kände att det blev så mycket roligare med ett helt band. Så det slutgiltiga soundet är influerat av hela bandet och allas referenser. Men allt börjar med att jag skriver ihop låtarna hemma, dock ofta utifrån hur jag tror de andra i bandet kommer spela det, sedan tar jag med de i stort sett färdiga låtarna och så släpper jag det fritt därefter. Hela tanken med namnbytet är att vi ska vara mer av ett band nu, fortsätter Nemo.
Kommer resten av plattan låta som ”Take Time”, eller är det ”den typiska singeln”?
– Den har helt klart den absolut tydligaste refrängen, och jag tror det var därför vi började med den. Det finns en röd tråd genom hela plattan, men vi blir nog mer postrockiga längre fram. Så det kändes som en bra start. Vi gillar alla effekter och pedaler, så det kommer färga soundet. Ihop med jävligt hårda trummor!
Och nu blir det turné?
– Vi håller på att boka på hösten just nu, och vi försöker få spelningar utomlands. Hittills är Berlin klart. Sedan kör vi tre singlar till i höst. Därefter släpps plattan nästa vår, trots att hela är klar redan nu.
Är inte det jobbigt? Att ha den klar nu men inte släppa den?
– Det har pendlat mellan att ”åh, kan vi inte släppa den”, till att det samtidigt känns väldigt skönt att den är planerad så väl. Många av de här låtarna har vi spelat i många år, och de är dessutom live-testade så vi vet att de funkar. En jättestor del till att vi skjutit på den är just för att folk ska veta skillnaden på mitt soloprojekt och detta. Det finns verkligen en poäng i att det får ta tid. It takes time liksom, det är väl en bra sammanfattning?
