Jag använder inte TikTok. Visst, jag har ett konto och vissa dagar scrollar jag feeden men det inget jag gjort till en vana. Men jag är väldigt glad att jag gjorde det just den där dagen förra veckan. Två dagar innan ”Good Girls” släpptes.
En video dök upp och skärmen visade en, för mig okänd, tjej i rödrutig flanellskjorta och jeansjacka. Hon gick med en gitarr på en grönskande gata och när jag slog på ljudet förstod jag genast att låten skulle plantera ett frö av förväntan i mig. Melodin och Josie Edwards plockande gitarr för det allra första, men sedan öppnade hon med raden:
Streetlight pick a fight with a stranger, I´ve been saving up my anger
Det gick inte att värja sig. Den fjäderlätta rösten som studsade över orden och folkmusikkänslan som sedan dröjde sig kvar.
Två dagar fick jag vänta. ”Good Girls” släpptes 16 maj och har sedan dess har den gått på repeat i mina lurar.
Josie Edwards är en helt vanlig tjej från en liten stad i norra Indiana. Hon berättar på sin Instagram att låten kom till mellan skift på olika caféer, restauranger och glasställen. Hon beskriver det som en magisk och tuff tid, men tillägger också att allt som är värt något är tufft att ta sig igenom. På Spotify har hon ett släpp sedan tidigare ”The Great Escape” från förra sommaren.
När jag scrollar vidare bland hennes videor hittar jag många covers. En del mer kända än andra. Men det finns även delar av andra låtar hon tidigare skrivit, bland annat en från oktober förra året då Edwards sitter vid ett piano och texten lyder: Would you call me from the interstate?
Flödet vittnar om en singer/songwriter med själ.
På YouTube förstår att jag inte är den enda som fastnat för texten i ”Good Girls”. Långa rader med videolyrics ligger i kolumnen till höger. Den officiella videon är simpel och går helt i linje med musiken, utan onödiga pålägg. Stundtals kan man kan skymta det vackra underliggande mörkret.
Brian Fallon sa en gång i en intervju att man ska hjälpa band och artister som är i början av sin karriär och han gör det ofta själv på sina sociala medier.
Jag tänker ofta på det och det kanske är därför jag sitter här och skriver. Sprida musik är som att hälla kärlek i öppna sår.
En sak är ändå säker: Josie Edwards förtjänar tid i ljuset.
