TOMMA INTET: “Plötsligt låg planeterna i linje”

Fotokredd: Mattias kamera

I vintras snubblade jag över låten ”NUR WENN ICH TRÄUME BIN ICH FREI” och fastnade genast för den drömmiga melodin och välskrivna texten. Sedan dess har jag sjunkit allt djupare ner i kaninhålet som går under namnet TOMMA INTET. Med tre album i bagaget har de redan etablerat sig som ett av Sveriges främsta akter inom alternativ rock, och nu är de aktuella med den nya skivan HISINGEN TAXI RIDER. HYMN fick möjligheten att prata med tre av gruppens sju medlemmar, Magnus Petersson, Tobias Standar och Johan Holm.

Vad har TOMMA INTET inneburit för er? Den resan ni gjort tillsammans, hur påverkar det er?

– Det har påverkat oss jättemycket. Jag och Tobbe till exempel, vi känner ju varandra sedan barnsben och har spelat i flera olika konstellationer. Och Johan, vi har ju känt varandra hur länge som helst. Man hör det på respektive skiva, TOMMA INTET blir mer och mer utmejslat, vårt sound liksom, berättar Magnus Petersson.

Magnus Petersson fortsätter med att bandet upplever att de nu hamnat i en kreativ fas där de kan göra lite vad de vill, och att det ändå går att sätta en “TOMMA INTET-stämpel” på det. Att släppa HISINGEN TAXI RIDER har just därför varit lite som att släppa ur sig ett bowlingklot, skivan innehåller låtar som funnits med länge, men som först nu hittat hem.

– Plötsligt låg planeterna i linje, säger Johan Holm.

Taxin blir lite av en metafor som “leder” en genom albumet, vart kommer det ifrån?

– Ursprungstanken var väl att det finns en låt på skivan som heter “HISINGEN TAXI RIDER”, vilket är fokuslåten. Den är lite speciell eftersom verserna är samplade från Radiopsykologen. Jag tror jag satt i två dagar och lyssnade igenom den, tills jag hittade den här tjejen som pratade och tänkte “Fan det här kan jag relatera till”. Så vi samplade det i verserna och refrängerna blev ett hummande, lite Björn Olsson-aktigt. Men så tyckte jag att feelingen på den låten kändes väldigt mycket som att åka taxi på natten, eller ja kanske inte i just Hisingen men man har ju varit mycket på Hisingen genom åren på party och sådär. Men sen kändes det så jävla bra och unikt med den titeln så det fick bli albumtiteln.

“Den är lite speciell eftersom verserna är samplade från Radiopsykologen”

– Och det här är jävligt kul, jag träffade Arvid Nero häromdagen och pratade lite med honom och sa att vi snart skulle släppa en skiva som heter HISINGEN TAXI RIDER. Då sa han direkt “Ja, Hisingen Taxi Rider, det har man varit med om”. Så det känns som om folk kommer kunna relatera till det där med nattliga taxiresor, förklarar Petersson.

– Nja, kanske inte morsan, invänder Tobias Standar.

– Nej, kanske inte morsan men de hade väl sin egen Hisingen Taxi Rider på 70-talet.

Vill ni berätta lite om singeln “LIVMODERSKEPPET”?

– Den handlar om våra morsor. Min mamma heter Inger och jag har alltid velat skriva en låt tillägnad henne och ha henne på ett skivomslag, särskilt nu när hon börjar komma till åren. Så det handlar om ens kära mor som står stabilt och är en trygg hamn när man är ute och svävar iväg i tillvaron. Då kan man alltid komma tillbaka till ens mor. Hela den här skivan har liksom ett nostalgiskt skimmer över sig. Vi släppte även en singel som heter “DET STORA BLÅ”, och på omslaget av den skivan är det Tobias farsa. Sedan på själva skivomslaget är det en bild på mig från när jag var liten, så detta är som en slags nostalgi-skiva kan man säga, berättar Petersson.

Fotokredd: Mattias kamera

När ljudbilden kommer på tal blir frågan genast dirigerad till Johan Holm som varit en stor del av soundet. Han berättar att fokuset låg på att trummorna skulle bli smällfeta och sitta rätt i mixen eftersom det är väldigt många instrument på låtarna.

– Sedan använde vi oss av en omnichord vilket är ett gammalt japanskt instrument som är lik en cittra fast elektronisk. Vi fick låna en sådan av Matilda Sjöström och så satt Mange och jag och tänkte att vi skulle lägga den på en låt, men så la vi den på 90 procent av låtarna,  berättar Holm.

– Vi kanske måste köpa loss den där Johan, skämtar Standar.

– De är ju skitdyra, kostar svinmycket.

– Makalöst instrument alltså..

Hur känner ni inför att spela live?

– Otroligt kul, det kommer bli oerhört roligt, börjar Holm.

– Vi ska bara repa först… inflikar Petersson

– Det är en logistisk utmaning, mardröm egentligen, men utöver det är vi råpeppade.

Att få till ett ordentligt rep med alla medlemmar är svårt när man är sju. Två medlemmar bor även i Borås vilket försvårar situationen. Men nu är planen att få alla att repa en dag i veckan och sedan ett helgrep där de kör en heldag.

Henrik Berggren sa ju faktiskt en gång i tiden “Att repa, det är ju bara för losers”, säger Petersson skämtsamt.

– Ett mantra vi har, adderar Standar.

Men det har ändå sina fördelar menar de. Det finns en uppsjö av inspiration mellan dem och man kan plocka textidéer från varandras vardag, upplevelser och bolla idéer. Det blir även enklare att lösa ifall någon skulle vara sjuk genom att anpassa konstellationen. Petersson berättar om den gången Gittan som spelar klaviatur missade en spelning i Stockholm, då löste de det genom att spela punkigare och mer gitarrbaserat.

“Jag tror vi bränner mer tid på att sätta en setlist än att repa in den, det tar timmar alltså”

– Vi har även lyxen att kunna välja lite nu bland låtarna, fortsätter han.

– Ja, och vi måste välja bort väldigt många också, tillägger Standar.

– Det är nog det som är det största problemet vi har just nu egentligen.

– Jag tror vi bränner mer tid på att sätta en setlist än att repa in den, det tar timmar alltså, berättar Holm.

“Nej, vi spelar den!”, “Nej! Jag vill inte spela den!”, det är ett lyxproblem, säger Standar skrattande.

Det här blir knappast det sista vi hör av TOMMA INTET. Nästa år firar bandet tioårsjubileum och då är planen att ge ut ytterligare ett album. I denna takt har de släppt fem album på tio år, inget dåligt tempo.