Göteborgsbaserade roy är ett spännande indieprojekt signerat Viktor Hansson och musiken påminner om både hemstadens alternativa popskapare och mer välproducerade amerikanska singer songwriter-giganter som Randy Newman och Warren Zevon. I dagarna släpptes utmärkta EP:n En plats/En annan plats. Detta är ett knippe låtar som tillhör några av årets hittills bästa och idag kan vi med stolthet presentera en liveversion av ”En bättre dag” (därefter kan i läsa Daniel Anderssons intervju).
TITTA NEDAN!
Vem är roy?
– Jag tänker att roy är lite mittemellan ett band och ett alterego. Roy började som en förlängning av mitt och Eriks gamla noiseband Oy, men det visade sig rätt snabbt att vi var ganska trötta på noise för noise skull, så det blev snarare ett utlopp för mig att skriva låtar på svenska (och öva på piano).
Du är aktuell med EP:n En plats/En annan plats. Berätta om låtarna och dina inspirationskällor.
– Ska jag vara helt ärlig så är EP:n lite av en fusk EP, det är egentligen två olika singlar ”Ett hål i tinningen”/”En bättre dag (Jehovas vittnen och telefonförsäljare)” och ”En plats”/”En annan plats” som dunkades ihop till en, så det fanns ingen övergripande tanke om att de fyra låtarna skulle göra sig särskilt bra ihop eller så. De är kanske mer som grannar som hälsar artigt när de ses i trappen än att de bor kollektivt. Med det sagt finns det en viss tematik i de respektive singlarna: ”En plats” och ”En annan plats” är två låtar om städer och ambivalens. ”Ett hål i tinningen” och ”En bättre dag (Jehovas..)” handlar på sätt och vis båda två om ensamhet och svaveldoftande individualism.
– Inspirationen kommer från allt möjligt, ”En bättre dag” skrev jag på studs efter en telefonförsäljare kommit förbi min lägenhet i Högsbo, ”Ett hål i tinningen” skrev jag för att jag fick nödrimmet ”du borrade ett hål i tinningen och sa kryp in igen” fast i huvudet, ”En annan plats” skrev jag för att jag köpte ett Roland Rhodes MK-80 i Stockholm som lät som en Bruce Hornsby/Prefab Sprout feberdröm, m.m. Musikaliskt tror jag att jag hämtat mest inspiration från Randy Newman till den här skivan, merparten av låtarna skrev jag under en period där jag verkligen ville lära mig att spela piano som Newman gör. Fast det kan jag ju inte, jag spelar lite mer som nån som håller på och drunknar, men det har nog sin charm det med.
Imorgon släpps en liveversion av ”En bättre dag”. Är detta en livefavorit?
– Det är en av låtarna som är lite extra rolig att spela i alla fall. Sen tycker jag session-videon blev väldigt fin, det är v-e-r-k-l-i-g-e-n Johannes på Knippla och Ellika som filmades förtjänst, jag var ganska skeptisk när de beskrev vad de såg framför sig, men videon har en härlig Roy Andersson känsla över sig – vilket ju av något banala men inte helt orimliga skäl känns passande.
Ditt debutalbum Låg i Högsbo anländer 9 maj. Har du arbetat med skivan länge?
– Det var en sån där skiva som gick fort att spela in och tog lång tid att göra klart. När jag och Erik la grunderna kändes det som att allt gick av sig självt, men sen gjorde det sedvanliga tvivlet sig påmint och låtarna blev liggande ett litet tag. Nu är det i alla fall klart och jag tycker det känns som en bra skiva. Jag ska försöka hålla mig kvar i den känslan så länge det går.
Den 16 maj spelar du på Pustervik. Vad säger magkänslan?
– Att det blir härligt! Jag får uppbackning av mina kompisar Erik, Tim och Hampus på trummor, bas och gitarr så det känns kul att kunna spela låtarna med ett riktigt band.
Är du nervöst lagd eller känns det bara kul att möta publiken?
– Lite av båda! Jag lägger ungefär 4-6 timmar innan spelningar på att vara övertygad om att jag ska dö och sen går jag upp och spelar och tycker för det mesta att det är roligt.
Vad händer mer i vår/sommar?
– Vi får se, just nu går jag mest runt och hoppas att folk kommer lyssna på och tycka om albumet när det väl finns ute i verkligheten. Men jag tror nog att det blir lite gig och hoppas att jag hittar lite tid till att börja spela in uppföljaren till Låg i Högsbo.
