Under den brittiske artistens Bernard Butlers pågående Europa-turné hinner han med stopp i både Malmö och Linköping. Efter att ha spelat i Köpenhamn kvällen innan fick jag möjlighet att se honom på Medley i Malmö i veckan.
Turnén är akustisk och sättningen är endast Bernard själv med en gitarr. Jag som gillar Bernards bombastiska, fullskaliga Phil Spector-arrangemang med stråkar, synthar och komplett band har redan förberett mig på att bli lite besviken, och inledningen är verkligen lite sömnig. Under de första två låtarna plockar Bernard på en akustisk gitarr och det hela känns väldigt lågmält. Dock är han på ett strålande humor och skämtar friskt från scenen och interagerar hela tiden med publiken. Vid ett tillfälle är det en i publiken som nyser varpå han säger i micken ’god bless you’.
Han uppskattar verkligen att få komma utanför sitt lands gränser, då exempelvis London enligt honom känns som en krigszon just nu, medan när han kom till Köpenhamn välkomnades han med öppna armar och bland annat hängde med några supporters för att titta på FC Köpenhamns match innan spelning.
Efter den något trötta inledningen byter han i låt tre akustiska gitarren mot elgitarr och nu börjar det hända lite mer. Titelspåret ”people move on” från debutskivan med samma namn går hem hos publiken och det börjar fyllas på mer framme vid scenen i den redan trånga lokalen. Han följer upp den med första singeln från samma platta, ”Stay”. En låt som jag tyvärr alltid tyckt varit lite tråkig. Särskilt nu i och med avsaknaden av stråkarrangemanget som ger låten en annan prägel på albumet. Dock märks det här vilken otroligt skicklig gitarrist han är, när han plockar och spelar harmonier som om det vore hur enkelt som helst.
”Deep Emotions” från senaste albumet Good Grief verkar gå hem hos publiken som börjar applådera redan vid de första ackorden, och efterföljande ”Camber Sands” är inte mycket sämre. Därefter får vi, kanske tråkigt nog, kvällens enda Suede-låt. Dock gör sig Dog Man Stars vackert smäktande ”The Wild Ones” inte lika bra i den här versionen. Eller snarare, låten är för mig sönderlyssnad med Brett Andersons sångröst och därför funkar den inte riktigt i Bernards framställning.
Kvällen avslutas med superba singeln ”Not Alone” samt Bernards uppmaning att se just sådana här intima spelningar på små klubbar. ”De små klubbarna måste överleva! Det är hål i huvudet att betala en och en halv månadslön till ett band på en stor stadion där du varken ser eller hör något!”
