Billy Joels ”Summer, Highland Falls” är en av hans mest introspektiva låtar, en reflektion över livets känslomässiga pendel mellan eufori och sorg. Svenska artisterna Ernest Noah och Marcus Ekroth har tagit sig an den klassiska låten i en akustisk tolkning. Med Noahs sång, Ekroths gitarrarrangemang och ett stämningsfullt trumpetsolo av Karl Wallmyr får låten nytt liv. HYMN kollade läget med huvudartisterna där de berättar om utmaningarna i att omarrangera låten och vad de lärt sig av varandra under samarbetet.
Vad var det som lockade er att tolka just ”Summer, Highland Falls” och hur påverkade låtens text ert sätt att närma er inspelningen?
Marcus: – Vi har tidigare tolkat Elton Johns ”Skyline Pigeon”, och det samarbetet gav mersmak. När vi ville fortsätta jobba tillsammans kändes ”Summer, Highland Falls” som ett naturligt nästa steg. Just den här låten föreslog jag, men jag vet att Billy Joel är en gemensam musikalisk referens. Jag har alltid älskat den här låten, både musikaliskt och textmässigt, och kunde verkligen höra Ernest sjunga den. Han gör en fantastisk tolkning där vartenda ord når rakt in i själen.
Ernest, din röst bär på mycket känsla i den här versionen. Hur gick du tillväga för att ge låten en personlig prägel samtidigt som du behöll respekten för originalet?
Ernest: – Min sångstil är starkt influerad av artister som Elton John och Bono, vilket präglar allt jag sjunger. Sen ger Marcus fina gitarrarrangemang så mycket känsla för sången att bygga vidare på. Jag ville förstå låten både ur Billy Joels perspektiv och utifrån min egen livssituation. Första textraden fick mig att tänka på min familj, min fru och våra två små barn, som en ljus meditationspunkt i en annars så orolig omvärld. Det hjälpte mig att sjunga låten med personlig inlevelse.
”Jag ville också att inspelningen skulle låta naturlig och luftig, så att varje instrument fick sin plats”
Marcus, din arrangering och produktion är väldigt avskalad men ändå rik på detaljer. Hur jobbade du för att skapa den rätta balansen mellan enkelhet och djup?
Marcus: – Jag har lyssnat mycket på originalet, och Billy Joels pianospel är så intimt förknippat med låten. Jag ville respektera det men samtidigt ge arrangemanget en egen touch. Jag har försökt återskapa själva idén i pianokompet, men anpassat efter vad som är spelbart och låter bra på gitarr. Jag ville också att inspelningen skulle låta naturlig och luftig, så att varje instrument fick sin plats. Karl Wallmyrs fina trumpetsolo ger låten en ytterligare personlig prägel, och tillsammans med Ernests mixningsarbete har vi skapat ett sound som känns både avskalat och varmt.
Ni har båda olika musikaliska bakgrunder – hur har era influenser format ert samarbete och vad har ni lärt er av varandra under den här processen?
Ernest: – Vi har båda fått mycket av vår musiksmak från våra föräldrar, vilket gör att vi ofta återvänder till musik från 60-, 70- och 80-talen. Även om vi är födda på 90-talet är det där våra största influenser finns. Vi har redan fler tolkningar planerade, bland annat av Tracy Chapman och Carole King.
Marcus: – I och med att vi båda är instrumentalister, låtskrivare och arrangörer så är detta ett samarbete där vi kan vara bollplank till varandra. Vi kompletterar varandra bra, och samarbetet känns både naturligt och inspirerande.
