Den kanadensiska sångerskan och multi-instrumentalisten Basia Bulat byter lite folk mot synt på albumet Basia’s Palace. Här berättar hon om att söka sin pappa i musiken – och hur småbarnsåren ändrar hur hon sjunger, spelar in och överhuvudtaget låter.
När Basia Bulat intervjuas av HYMN är hon på en intensiv PR-turné för sitt nya album Basia’s Palace. Hon är i en ny stad, ibland i ett nytt land, varje dag. ”En stor förändring jämfört med de senaste åren, då jag knappt lämnade min stad eller ens mitt kvarter”, slår den strålande glada artisten fast.
Den intima solospelningen på Pet Sounds Bar i Stockholm i sena januari hade den kanadensiska musikern sett mycket fram emot. Den svenska huvudstaden har gjort ett speciellt avtryck i memoarerna.
– Jag har drömt om att komma tillbaka till Stockholm i nästan fem år nu, eftersom det var den sista spelningen jag gjorde innan hela världen stängde ner och vändes upp och ner i mars 2020. Så det känns väldigt spännande, som att jag pausade en film och nu kan trycka på play igen och se vad som händer härnäst. Såklart har mycket hänt i mitt liv under tiden. Jag har gjort ett par album och har nu två fantastiska döttrar! Men det blir kul att se vad ”Basia på turné”-filmen har att erbjuda.
Du har varit i Stockholm ett antal gånger. Har du några favoritplatser eller -aktiviteter här?
– Jag ser fram emot att träffa gamla vänner och att få promenera runt i er vackra stad. Bara att vara här ger mig en väldigt lugn känsla. Jag gillar att försöka låtsas att jag bor här, så jag gick till Eriksdalsbadet för att simma, gjorde mitt bästa för att inte halka på isen under min promenad, drack en väldigt god kaffe och jag kollade in några roliga små vintagebutiker och skivaffärer. Jag önskar att jag kunde ta med mig allt hem.
”Jag gillar att försöka låtsas att jag bor här, så jag gick till Eriksdalsbadet för att simma”
Vad trevligt! Du har ju börjat komponera med MIDI istället för piano eller gitarr. Varför? Hur har din nya roll och livsstil som förälder påverkat hur du skriver låtar? Och – bör vi vänja oss vid synth-Basia? Hur är hon?
– Ja, jag skrev faktiskt alla låtar med MIDI från början. Synth-Basia är väldigt otålig, eftersom hon fortfarande har mycket att lära sig om att programmera syntar … Jag valde att komponera med MIDI eftersom det var det enda sättet att arbeta utan att väcka mina bebisar – men sedan blev jag förälskad i det sättet att skapa. Det fick mig att känna mig som en nybörjare igen, på ett väldigt fint sätt, samtidigt som jag hade all erfarenhet från mina tidigare album i bagaget. Så jag ville testa att skriva låtarna som MIDI-demos först och lära mig att skapa musik på ett helt annat sätt – innanför boxen som man säger. –
– Det kändes väldigt likt den fas i livet jag befann mig i, där allt kändes otroligt nytt och drömlikt. Sen gick vi in i en studio i en vecka och spelade in med ett band för att bygga vidare på idéerna, men vi behöll många av de ursprungliga ljuden och känslan från de första inspelningarna. Det var som att väva samman min erfarenhet med nybörjarens öppenhet och entusiasm.
– Jag är själv nyfiken på vad synth-Basia kommer göra efter det här albumet… kanske reagerar jag tvärtom och gör nästa album helt på flöjt eller nåt …
Dina nya låtar ger mig lite Annie Lennox-vibbar. Har hon varit en inspirationskälla?
– Jag älskar Annie Lennox!! Så det är en enorm komplimang för mig. Jag älskar speciellt Diva, inte bara för de fantastiska låtarna och ljudbilden, utan också för hur hon sjunger om moderskap på det albumet. Jag har läst mycket om konstnärer inom alla möjliga konstformer och hur de balanserar skapandet med att vara föräldrar. Jag läste mycket om Leonard Cohen, som också skrev låtar vid fyra, fem på morgonen när hans barn var små.
Har du några andra tydliga influenser den här gången? I pressreleasen nämns Eurovision …
– Jag kände mig tydligt dragen, inför det här albumet, till de ljudlandskap jag växte upp med. Jag gick tillbaka till musiken mina föräldrar lyssnade på, och även musiken från de tv-spel och filmer jag älskade som barn. Mycket av det var synt- och MIDI-baserat! Jag lyssnade mycket på soundtracks till mina favoritspel, som Dragon Warrior 4 och Final Fantasy, och förälskade mig på nytt i kompositionerna.
– Och ja, jag dök djupt ner i Eurovision och självklart Abba. Det inspirerade även albumets visuella värld. Som barn gick jag till skolan med min walkman och lyssnade på Abba tills kassetten föll sönder. Men kanske den största influensen är disco polo – mainstream-popmusiken från Polen som min pappa älskade. Jag gav den aldrig en chans förrän efter att han hade gått bort. Då letade jag efter honom i musiken, och även om jag kanske inte fann alla svar, blev jag helt charmad av disco polo-låtarna från min barndom och spelar dem hela tiden nu. Jag skaffade till och med en trummaskin tillverkad på sent 70-tal i Polen, som vi använde mycket på albumet.
”Jag skaffade till och med en trummaskin tillverkad på sent 70-tal i Polen, som vi använde mycket på albumet”
Hur skulle du säga att det har påverkat din musik att bli förälder? Jag tycker mig bland annat höra en ny mjukhet och lätthet i din sångröst. Håller du med? Kan det ha att göra med att du sjunger för dina barn hemma?
– Jag känner att förändringarna i mitt liv påverkade hur jag behandlar min kropp, och därifrån även min sång. I låten ”Laughter” sjunger jag: ”Then I caught myself trying to judge when I needed wisdom and patience, led astray by a fragrance or flame, it was the smoke from the ashes, so I went looking for softness”. Förändringarna i mitt liv sedan jag blev mamma var som att gå igenom en skärseld, och när jag kom ut på andra sidan ville jag vara mer varsam med mig själv och andra.
– På ett andligt plan upptäckte jag att jag inte längre ville sjunga utåt, som till en stor publik, utan snarare sjunga mjukt för min dotter – eller för mig själv. Vi sjunger hela tiden hemma hos oss. Det påverkade även låttexterna; jag insåg att jag gjorde något som kändes mer som att berätta en historia, antingen för mitt tidigare eller mitt framtida jag – eller för mina döttrar.
– Rent praktiskt sjöng jag oftast när min yngsta dotter sov, eftersom hon var så liten och allt var oförutsägbart. Den här mjukare energin hjälpte också, eftersom jag inte kunde vara för fäst vid eller rigid kring när eller hur jag skulle spela in. Några gånger sjöng jag faktiskt in i mikrofonen medan jag höll henne och vaggade henne för att hålla henne sovande, så jag skulle säga att det påverkade albumets sound på ett väldigt direkt sätt!
Verkligen! När det här blir läst, är plattan släppt. Hur vill du att världen ska uppleva eller använda Basia’s Palace?
– Jag hoppas att albumet fungerar som en dörr till något mycket större, mer storslaget och magiskt än det först verkar. Precis så känns de här låtarna för mig – och så har mina favoritspel och album alltid känts. Världar som är mycket djupare än de avslöjar vid första anblick. Samtidigt hoppas jag att det ger folk en chans att känna att tiden står stilla en stund. Kanske sitter du med hörlurar på och ögonlocken slutna och bara låter tankarna vandra. Kanske känns det som att du hänger med mig och min katt i min 70-talskällare klockan tre på natten, medan barnen sover. Det vore också fantastiskt.
Till sist: Kan du berätta lite om albumomslaget till Basia’s Palace? Vad är det vi ser?
– Jag började skicka musiken till albumet till min vän Richmond Lam, som är fotografen, redan innan det var färdigt. Vi har samarbetat i flera år nu, och vi är i liknande skeden i livet eftersom våra döttrar är i nästan samma ålder. Den förståelsen gjorde vårt samarbete ännu finare. Jag ville att bilderna skulle ha samma känsla som när jag tittar på gamla familjefoton eller när jag som barn besökte äldre släktingar och de berättade historier – roliga eller tragiska – om vår familj. Deras hem var ofta enkla men fyllda av minnessaker, som behandlades som små kungariken, minns Basia Bulat, och fortsätter:
”Så fort vi klev in, kände vi att det rummet bar på många berättelser”
– Vi hittade en magisk gammal byggnad i centrala Montréal där vi tog många bilder, men omslagsbilden uppstod helt oväntat i ett rum vi egentligen inte skulle ha tillgång till. Så fort vi klev in, kände vi att det rummet bar på många berättelser, och det var som att jag var tillbaka i min mormors lägenhet. Den där overkliga känslan av ett rum där tiden har stått still – precis som tiden stannar när någon berättar en hemlighet för dig eller när du sjunger en sång för din lilla dotter. En plats som är så enkel men samtidigt känns halvt som en dröm. Så trots alla våra planer var vi öppna för slumpen, och vi råkade snubbla över ett ögonblick vi blev kära i – och det blev albumomslaget.
I juni spelar Basia Bulat i Sverige igen. Hon lär packa med sig bland annat autoharpa, elgitarr, piano, ukulele, bas och charango. Turnédatumen är: Den 4 juni på Debaser i Stockholm, den 5 juni på Nefertiti i Göteborg och den 6 juni på Mejeriet i Lund.
