Det är inte bara Kent som gör comeback i vår. Även Varanteaterns Kent-parodi Knut har återuppstått och släpper idag nya singeln ”Nu är det slut igen”. HYMNs Anton Lindskog ringde upp Varanteaterns Olof Wallberg.
Varanteatern bildades i Lund 1992. De sju medlemmarna gick då fortfarande i gymnasiet men fick några år senare chansen att sätta ihop en egen SVT-serie. Varan-TV (och något senare ”synthbandet” Tyskarna Från Lund) gjorde dem till rockstjärnor för den ironiska generationen. Vi är många som inte har slutat citera ”skräddaren säger nej” eller referera till karaktärer som Tord Yvel eller Godzilla Hårddisksson sedan dess.
Under sina mest aktiva år fram till början av 2000-talet gjorde Varanteatern en hel del bandparodier. I lagom tid till Kents comeback-spelningar på 3Arena har deras Knut återuppstått med singeln ”Nu är det slut igen”.
Musiken är skriven av Olof Wallberg. Texten är skriven av Fredrik Åkerman och gruppens ”Kent-expert” Fredrik Ljungberg. Singelomslaget är designat av David Wiberg. Alla är medlemmar i Varanteatern. Jag ringer upp Olof Wallberg under en lunchrast på skolan där han jobbar idag.
Du gör ju även mer ”seriös” musik med The Men och som soloartist. Är det stor skillnad mot att skriva för Varanteatern?
– Bra fråga. Knut är ett speciellt exempel. Det som vi ville göra med Knut den här gången ligger ändå rätt så nära det du kallar för ”seriöst”. Jag tycker att Kent är ett väldigt bra band och när jag satte mig ner vid pianot och började skriva märkte jag att det inte ligger så långt från min egen musikaliska värld.
Hur skiljer sig nya låten från det gamla Knut-materialet?
– På den tiden gjorde vi 90-tals-Kent med gitarrer. Vi fick ju dela scen med dem under Kalasturnén. Efter det la vi ner Knut medan Kent gick och blev ännu större. Så nu ville vi få med lite av allt som hänt efter det, när de bland annat gått mer åt det elektroniska hållet.
– Sedan har kanske inte Jocke Bergs melodier förändrats så jättemycket ändå. Om man skalar bort all produktion är väl skillnaden egentligen inte så jättestor.
Ni stod som sagt på samma scen under Kalasturnén 2002. Hur var responsen från Kent?
– Det är lite diffust det där. Jag vet att några av dem var och lyssnade på Knut under i alla fall en av kvällarna. Men de hade kanske inte så jättemycket humor på den tiden så det landade nog sådär. Vi har fått mer självdistans med åren – det är ju en av fördelarna med att bli äldre – och det har säkert Kent också. Förhoppningsvis kan de skratta åt det nu. Du får intervjua dem och fråga!
”Man förstår att de vill tjäna pengar men de har säkert väldigt roligt tillsammans också”
Varför är det så roligt att driva med Kent?
– Det är roligt att vara kreativ överhuvudtaget oavsett om det är humoristiskt eller seriöst. Vi reagerade direkt i oktober när de gick ut med vårens konserter. Jag skrev omedelbart till Varanteaterns medienestor Magnus Thomson och bad honom lägga ut något med Knut. Att inte kommentera det, på något vis, hade bara varit dumt.
– De gör det mänskliga. Man förstår att de vill tjäna pengar men de har säkert väldigt roligt tillsammans också.
– Att driva med olika band var ju något som Varanteatern gjorde. Väldigt många av våra sketcher är parodier på band i olika situationer. Det var något som låg i tiden då, som andra humorgrupper också gjorde och det var väldigt viktigt vilka band man valde. Just med Kent blir det ju kul för att det är så pretentiöst.
Vad handlar ”Nu är det slut igen” om?
– På ett ytligt plan driver vi med Kent. Om man gräver lite djupare så är det även en hyllning till Kent. Gräver man ännu djupare så driver vi också med oss själva. Och om man gräver ännu djupare så handlar den också om något väldigt allvarligt. För det är en sång om döden. Om det otäcka bottenlösa mörkret som vi alla har framför oss. Att vi alla måste dö.
Det låter som en omformulering av raden ”Vi ska alla en gång dö” ur Kents ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)”.
– Eller hur? Varanteatern körde ju mycket med ”Alla måste”. Så då passar det ju bra att vår tolkning blir: ”Alla måste dö”.
