Under de nästan tio år som jag skrivit för HYMN har jag rockat en hel del.
Jag har rockat hemma och utomlands. Jag har rockat i en evighet och jag har rockat med god vilja. Jag har rockat i grupp med andra män och jag har rockat med barn. Jag har rockat med fara för liv och lem och önskat att jag fått rocka med fara för liv och lem.
Men, jag har aldrig rockat på en söndag.
Det är allmänt känt att det- om det nu faktiskt inte är helt omöjligt- krävs en arbetsinsats i paritet med byggandet av Göta Kanal för att rocka en söndag. Visst, visst- remember that night you were already in bed said fuck it got up to drink with me instead– men det är klockan 20.30 en söndag och minus två grader utanför.
Bruce Springsteen på Ullevi i all ära, men jag skulle förmodligen kunna rocka ett redan fullsatt Ullevi med bara en karaokemaskin. Försök rocka människor vars alarm är satta till 06.30.
Precis.
Men, The Baboon Show rockar en söndag. Om det beror på tjugo år av sammansvetsning, en lutheransk arbetsmoral, någon form av övernaturlig pakt eller bara helt vanlig jävlaranamma är svårt att säga (och det lutar mot lite av varje), men insatsen kan egentligen bara jämföras när Avantgardet enligt legenden ska ha rockat en halvfull Folkets Park i ösregn.
Jasså, du gjorde en toppenspelning på The Ritz? Du dominerade på The Boardwalk?
Fuck you. The Baboon Show startar en moshpit en söndag. The Baboon Show får människor som ska lämna på förskolan i snöblandat regn redan när det ljusnar imorgon att vilja crowdsurfa.
Det finns rocka i uppförsbacke och så finns det rocka en söndag. Iggy Pop må ha smörjt in sig i jordnötssmör, men han gjorde det inte på en söndag. Så – sitt ner i båten. The Baboon Show ska köra extranummer. På en söndag.
