Om en skiva i musikhistorien som hette Missionary av en artist som kallar sig Snoop Dogg skulle behöva en lämpligare introtitel än ”Fore Play”- ring mig. Ett underbart intro av en av hiphopens absolut största. Missionary är en ”uppföljare” till Snoops debut Doggystyle från 1993: han och producenten Dr Dre ville återskapa ett liknande sound och bibehålla de gamla takterna utan för den del låta omodernt.
Snoop slog igenom som en lavin över 5000 rika turister när han släppte Doggystyle, producerad av kungen av hiphop: Dr Dre, 1993. Det blev en explosion utan like. Snoop har släppt 19 soloalbum sedan dess och medverkat på oändliga låtar men också haft en framgångsrik filmkarriär sedan debuten 1995 i kortfilmen Murder Was the Case. Men av rent nördintresse är det värt och notera att han även skrivit en kokbok: From Crook to Cook:Patinum Recipes from Tha Boss Dogg’s Kitchen, varit porrfilmsregissör, gjort vin, med mera.
Första gången Missionary nämndes offentligt var 2022. Det skulle vara ett 30-årsjubileum till Doggystyle, med tiden tog sin rätt. Under kommande åren bekräftades albumets annalkande av rapparen/producenten Erick Sermom (från EPMD) och en av de närmaste i N.W.A.-gänget: The D.O.C. – och även 50 Cent. Så vi visste något stort var på gång.
Med Missionary har Dr Dre producerat Snoop till magi. Det är modernt – men även old school. Det hade mycket väl funkat på 90-talet men har ett fräscht modernt sound med späckat med gästartister (liksom Doggystyle hade gäster som Warren G, Kurupt, Nate Dogg, Tha Dogg Pound och Dat Nigga Daz), men unikt på Missionary är att artister som Tom Petty, Sting delar cred med etablerade hiphopartister som Method Man, 50 Cent och Eminem.
Som sagt, ”Fore Skin” är ett grymt intro – soulfunkigt med 70-tals-vibe med ett avslut: you know about to witness the strength of street knowledge: ett citat som introducerade N.W.A. på debuten Straight Outta Compton. Perfekt av producenten Dr Dre att knyta ihop säcken, då det var han som yppade citatet.
”Outta Da Blue” är ett galet spår med känslor från mitt-90-tal. ”Gorgeous” får dig att dansa som en 1970-tals queen of the dance floor. Underbara rytmer, körer och extremt hungrig rap av Snoop. På ”Last Dance With Mary Jane” hörs Tom Pettys ande sjunga kör i en tragisk text om droger. Hur ”hon” (marijuana) var ens första kärlek, hur ”hon” fick mig att strunta i skolan, rappa på dagtid, men också hur sångaren känner sig som Lazarus som steg från de döda och började leva sitt liv igen.
Ett grymt starkt spår är ”Thank You” och vi är inte ens halvvägs genom skivan… Låtar av perfektion avlöser varandra…. ”Another Part of Me”, ”Skyscrapers”, ”Sticcy Situation” och avslutningslåten ”The Negotiator”.
”Greatest story ever sold …and we are still selling it” är Snoops sista ord på skivan, mycket intressant. Inom 5% Movement (avknoppning från Nation of Islam) är det ofta anhängarna säger ”Greatest Story Ever Told” och syftar på dess grundare, Clarence 13X, liv. The 5% Movement har länge varit en del av hiphopen, med artister som Wu-Tang CLAN, X-Clan, Busta Rhymes, Eric B & Rakim. Finns det någon religiös mening med hans avslutningsmening? Eller låter det bara cool?
Jag som köpte Doggystyle när den kom känner att detta skulle kunna vara släppt redan då. Det är tidlöst, rappt, grymt, fett och enastående bra. Snabbt. Jag kan inte tänka mig hur Snoop kan göra något bättre än detta.
[Death Row/Aftermath/Interscope Records, 13 december]
