I vår ger sig Ludvikadottern Ellinor Brolin ut på en gemensam turné med Ellen Sundberg till de stora scenerna för att fira att Kjell Höglund blivit gammal. De andaktsfullt varsamma tolkningarna är väl värda en större publik men det är i det intimt avskalade de gör sig bäst. Därför passar jag på att besöka Malmös mysigaste rockklubb Medley innan det stora maskineriet tar över.
Ellinors Kjell Höglund-album Det tredje årtusendet (2022) producerades av punkfarfar Johan Johansson (Strindbergs, John Lenin, KSMB) och det är han som inleder kvällen. Efter två dagar inlåst på hotellrummet med en okristligt elakartad kanonförkylning vågar han sig äntligen ut bland folk. Det är ju ändå nobeldag men istället för bombparty är hans fyndiga punkvisor och syrliga underfundigheter mer lågmälda än någonsin. Känsligare. Han må vara tagen av sjukdomen men långt ifrån att det stör.
“Jag kan tänka mig att det inte är så lätt att åka runt i Sverige och vara skåning, men det är värre att vara stockholmare” konstaterar ärkeståkkålmare Johansson som sannerligen inte drar sig för att kritisera hemstaden. Riskkapitalisternas lekstuga nummer ett. Lallar-lellars latteland. Stockholmsdrapan “Skurkar i manschett” är en pungspark till Ulf Kristersson och inför den absurdistiska bluegrassdängan “Världens bästa dåliga exempel” kallar han sitt kvarter för pengarnas, riskkapitalisternas och rökheroinisternas högborg.
På en knapp halvtimme varvas tonsatta debattartiklar med vaggvisor för nattsuddare. Lekfulla drapor klädda i ideliga tonartshöjningar och tonartsfrämmande ackordrundor som vittnar om vilken Beatles-unge han är. Mitt i alltihopa hinner han också med en hälsning till den gamle parhästen Kjell Höglund. Sator-samarbetet “Om du överhuvudtaget bryr dig” råkar nämligen vara den enda covern Kjell spelat in som bonusspår på Johans hyllningsalbum Världens bästa Johansson (2011). Johan går in i backstage för att vila upp sig en stund medan kvällen förvandlas till en renodlad Höglund-hommage.
Så fort Ellinor Brolin sjunger de första raderna i inledande “Ensam” är det som om tiden står stilla. Det försiktiga, lugnande och innerliga i henne landar i en intensiv närhet, så andäktig att det går att ta på luften. En mästare på att med små medel uttrycka stora känslor. Något som fick Kjell att ge henne en hel pärm med outgivna texter att göra vad hon ville med. Resultatet blev Det tredje årtusendet där gamla klassiker varvas med nya sånger tonsatta av Kajsa Grytt, Staffan Hellstrand, Peter LeMarc och demonproducent Johan Johansson. Samtliga incheckade på Hotell Intim. Lugnare vatten, makligare sjö.
Efter några låtar på egen hand ansluter Johan och även om de akustiska gitarrerna blir dubbelt så många är det om möjligt ännu mer avskalat och nära. Den vaggande “Tidens hjul”, debutsingeln “Om” och den episka Johan Johansson-tonsättningen “Det tredje årtusendet” är så ömsinta att det kryper i hela kroppen. “Blommor av frost” finner en Moonica Macsk elegans, julsången “Passage mot gryningen” alstrar värme och Peter LeMarcs tonsättning av tungvrickaren “Aladdins lampa” andas frihet.
I händerna på Ellinor Brolin kommer Kjells nyansrika berättelser, filosofiska grubblerier och underfundiga ordvändningar fram på ett helt annat sätt än med upphovsmannen själv. Varje nyans får utrymme att tränga in i bröstet på allvar. Varje handling är en alkemistisk process där bly transmuteras till guld. Så magnetiserande andlöst att jag knappt vågar sjunga med för att inte förstöra stämningen. Allsång blir det ändå i både “Lugnare vatten” och “Vilka är det som stjäl?”. En försiktig sådan. “Fludder-versioner” kallar Johan det. Och när Ellinor bryter temat med en tolkning av Johans “Till min vän” är det så vackert att en tår börjar rulla längs min kind.
“Vill ni aldrig gå hem?” frågar Ellinor när hon blir uppropad en andra gång. Hur avslutar man en sådan kväll? Det gör man inte. Den bara fortskrider, allt medan Ellinor tackar för sig med den ännu outgivna “Drömmen om imorgon”. Ännu en livsfilosofisk betraktelse från den mytomspunna pärmen med en stadig countrydoftande kärna inte långt från Ellen Sundberg. Vi ses till våren!
