Michaela Åberg beskrivs lite som en svensk Chelsea Wolfe eller Tess Parks, men Michaela rör sig i en mycket vidare miljö än så. Den 13 december släpper hon sin andra fullängdare och innan hennes spelning på Monument 031 i Göteborg tog Tobias Söderblom ett snack med henne.
Jag kommer lite för tidigt och får vara med på soundcheck. Då hör jag henne bland annat säga ”hellre att det låter som ett spöke än att man hör vad jag sjunger” till ljudteknikern när mikrofonen ställs in.
”Man kan väl säga att jag är någon slags musiker som rör sig inom indie, men mer kanske åt ett mörkt psykedeliskt håll”
Kan du berätta lite om dig själv?
– Oj svår fråga, vem är jag? Nej, man kan väl säga att jag är någon slags musiker som rör sig inom indie, men mer kanske åt ett mörkt psykedeliskt håll? Jag gillar mycket monotona partier liksom. Jag har länge varit väldigt besatt av musik och gör mycket av samma musik som jag själv lyssnar på. Källarmusik liksom.
Då passar väl den här lokalen dig utmärkt?
– Ja precis!
Vilka andra band skulle du säga ha influerat dig? Jag tycker man kan höra lite av ett annat göteborgskt band i din musik, nämligen Soundtrack Of Our Lives, men även kanske lite Thåström. Främst för det monotona då?
– Kul! Men ja precis, det är väl den typen av musik. Annars har jag lyssnat mycket på The Brian Jonestown Massacre, det är ett av mina största band, ihop med Tess Parks. Men även mer åt det krautiga hållet. Samtidigt lyssnar jag mycket på folkmusik, så det är lite olika världar jag rör mig inom.
På kommande plattan har du valt att sjunga både på engelska och svenska, hur kommer det sig? Kan du inte bestämma dig eller är det en internationell karriär som hägrar?
– Hehe, jag bestämde mig faktiskt för att bara göra på engelska först, svenskan kom med denna skivan. Så jag gör en omvänd resa kanske? Fast det är bara två låtar som är just på svenska, resten är på engelska.
Är de svenska låtarna översättningar från engelska låtar då?
– Ja, jag hade två svenska texter som jag inte riktigt kunde översätta till engelska särskilt bra.
Du släpper kommande skiva den 13 december, det vill säga på Lucia. Är det någon symbolik med det?
– Jajamen! Ett litet religiöst drama helt enkelt! Jag tyckte det passade. Jag hade en ambition om att ha ett Luciatåg som förband till min releasefest, men vi får se om det blir så.
”Jag hade en ambition om att ha ett Luciatåg som förband till min releasefest, men vi får se om det blir så”
Blir det fler spelningar framöver?
– Just nu är det releasefesten på Oceanen den 14 december som är inbokad, sedan har jag lite trådar ute, men inget som är direkt spikat.
Vad tycker du om musikklimatet annars idag? Det talas mycket om replokalsdöden, eller klubbscensdöden framför allt.
– Just när det gäller Göteborg tycker jag nästan att det är tvärtom. Jag har svårt att hålla koll på alla nya ställen som ploppar upp. Så Göteborgs scen tycker jag är bra, men problemet är att det nästan blir för mycket här, allt samlas här. Medan det är svårt att hitta spelställen på mindre orter ute i landet.
Albumet ’Fire Let Me Through’ släpps 13 december
