Vid ca 25 års ålder hade O’Shea Jackson Sr., eller Ice Cube som han är känd som, skrivit raplåtar om det mesta han hade tankar, frustration, hat och åsikter om. Han är mest känd som en av grundarna till gangsterrap, med starka budskap mot polisbrutalitet (”Fuck the Police” / ”Straight Outta Compton”) och det tuffa livet i gettot och om att vara afroamerikan i det vita USA (”Express Yourself”, ”Dopeman”, ”Boyz-N-The Hood”).
Efter ett plågsamt uppbrott med sitt genomslagsband N.W.A. (vilket porträtteras tydligt i filmen Straight Outta Compton, med Ice Cubes son som spelar sin far i filmen) påbörjades Ice Cubes otroligt luckrativa och framgångsrika solokarriär. Det politiska rap-debutalbumet AmeriKKKa’s Most Wanted kom snabbt efter uppbrottet: redan 1990, samma år kom EPn Kill at Will, och sedan ett album per år under de kommande tre åren. Dessa album är, i mitt tycke, riktiga mästerverk.
Ice Cube rappar snabbt, aggressivt, ohämmat om allt han har åsikter om: sex, droger, kvinnor, barn, rasism, getto och polisbrutalitet. Men det är också en tid då han söker sig inom det mer radikala i svarta USA:s religionpolitiska värld och blir snabbt förknippad med Nation of Islam och The 5% Movement. Främst är väl skivan Death Certificate tydlig i dessa budskap med låtar som ”I Wanna Kill Sam”, ”True to the Game”, ”Black Korea” och den brutalaste Horny Lil’ Devil” där han rappar om att mörda vita och hur vita män trånar efter svarta kvinnor (devil är den vita mannen i 5% Movement). Skivan innehåller också misogyna låtar som ”Givin’ Up the Nappy Dug Out”, ”Look Who’s Burnin'”, men avslutas med den kanske bästa disslåten inom rapmusikens historia: ”No Vaseline” som är en missilattack av aggression mot hans tidigare band N.W.A. Många av dessa låtar skulle aldrig klara dagens ”WOKE-kultur” men i dåtidens kontext funkade det, även om det var extremt provokativt.
Sedan kom en femårig paus gällande soloalbum, men Ice Cube låg inte på sofflocket och pillade i naveln. Under denna tid grundande han super-trion Westside Connection (med Mack 10 och WC) och var aktiv med bandet Da Lench Mob.
Dessutom slog han igenom som skådespelare, med dunder och brak. I princip varje år sedan 1991 har han spelat med i filmer som är mer eller mindre välkända. Han är med i de flesta kategorier. Action (”XXX: State of the Union”, ”Trespass”), komedier (”Ride Along”, ”Are We There Yet?”, ”Fist Fight”), sci-fi (”Ghosts of Mars”) och kriminalkomedierna ”21 Jump Street” och ”22 Jump Street”. Komiskt nog är det inte sällan han spelar poliser eller kriminella som hjälper poliser. Undrar vad 21-åriga ”Fuck the Police”-Cube skulle säga om det?
1998 kom albumet War and Peace Vol.1 (The War Disc). Personligen tycker jag denna skiva markerade en ny stil för Ice Cube. Han hade med detta album mognat som artist. Det var ett mycket mer tight och kommersiellt sound. Inte så mycket fantasi som de tidigare skivorna, inte heller samma aggressivitet i rösten. Det kändes mer tillrättalagt. Ny Ice Cube-logotype kom med denna skiva, som sedan dess är hans officiella logo på alla skivor. Detta slätstrukna sound har dessvärre följt honom på alla skivor sedan dess. Klart att det finns många riktigt bra låtar sedan 1998, men överlag är de tämligen fantasilösa och låter ungefär likadant.
2024 släpps Ice Cubes första skiva sedan 2018 års Everything’s Corrupt.
Man Down är ett gästfyllt album: B-Real (från Cypress Hill), Kurupt, Busta Rhymes, Xzibit, Snoop, E-40 och Too $hort. Det känns som man är tillbaka på 1990-talet med alla dessa ikoner inom rapmusiken! Men mest spännande är att J-Dee från gruppen Da Lench Mob är med. De släppte 1992 det enastående albumet Guerillas in the Mist och sedan åkte J-Dee in för mord och kom nyligen ut. Hans vers på låten ”Facts” är inte alls lika rapp som på 90-talet, vilket inte är så konstigt efter 28 år i fängelse. Han berättar i låten om åren i fängelset.
Man Down börjar tyvärr med den tradiga ”Rollin’ At Twilight”, men andra låten är ”It’s My Ego” som var skivans största singel och redan gått upp till Ice Cubes fjärde populäraste låt på Spotify med närmare 6,5miljoner spelningar. Ice Cube är även Spotifys 485:e mest spelade artist i världen: inte dåligt för en O.G. (original gangster) som varit med ändå sedan 1987 års samlings-skiva N.W.A. & the Posse.
”No Cap” är en riktigt enformig och tråkig låt; på många låtar har Ice Cubes nödrim som kanske ska låta mer roliga än ha någon direkt betydelse (dock inte lika töntiga som när han under en period körde med sina rim ”boom-ping-ping” i mitten på 1990-talet).
”Especially You” är nog den mest meningslösa låt (t.o.m. med techno-känsla) som Ice Cube någonsin gjort. De minuterna jag lyssnade på den kommer aldrig tillbaka…
Skivan börjar som sagt aningen trist, men tar sig mer halvvägs in. Låtar som sticker ut som bättre än de andra är ”So Sensitive”, ”Facts”, ”5150” och speciellt ”Let’s Get Money Together (featuring B-Real)”, ”I’mma Burn Rubber” och ”Ego Maniacs (featuring Busta Rhymes & Killer Mike)”
Men Ice Cube sitter säkert på tronen som en av rapmusikens kanske mest betydelsefulla artister. Hans impact är stor! Han har visat att en kille från Los Angeles getto kan ta sig hela vägen till toppen – inom musik och film – och ändå ha fötterna på jorden och vara en inspiration för generationer i USA och världen.
Herregud, jag var 1988 en tanig vit medelklasspojk utanför Linköping, som satt och försökte skriva raptexter lika coola som Straight Outta Compton. Sedan dess har jag sett varje film med Ice Cube och äger samtliga CD (inklusive samlingsalbum) från Ice Cube, N.W.A., Westside Connestion, Da Lench Mob…
Enligt mig kan Ice Cube aldrig bli riktigt tråkig, även om han haft en period på 26 år (men är man ett super-fan så är man) som låter lite förutsägbart. Han är fortfarande bättre än majoriteten av alla andra rappare. Och som låten ”It’s My Ego” indikerar: Ice Cube kommer inte sluta. Hans ego tillåter det inte.
[Lynch Mob Records/Hitmaker Distro, 22 oktober]
