
Novent är äntligen slut och det går nu att omfamna juletider med gott samvete. Men först är det dags att sammanfatta den sista höstmånaden 2024. Här är Månadens ps: november med ett gäng snabbrecensioner och vi kan väl konstatera att det varit en punkig månad.
Flower Face – Girl Prometheus
FOLK/INDIE Kanadensiska Flower Face (Ruby McKinnon) gör melankolisk folk med inslag av såväl bedroom-pop som indierock. Minimalism möter stora ljudbilder på ett sömlöst och utsökt sätt. En skiva för boygenius-generationen men också ett album som fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Lite förvånande då hon klassar ut många, betydligt mer omskrivna, artister i genren – både vad gäller text och musik. 7/10
Käftsmäll – 3
PUNK Den gubbgriniga stockholmskvintetten Käftsmäll tillhör den kränkta generationen och på tredje EPn är de äldre än någonsin. Sex kompakta radhuspunkbagateller om punkpoliser, karatefyllor och det bistra faktum att man börjar närma sig livets slutstation. Houstonpunkarna Eses “Jesus lives in Northside” flyttar till sörmländska Ösmo och börjar spela banjo medan Turbonegros “Let it burn” blir “Vem är Björn?”. Mitt i alltihopa landar det i en dyster stadsvandring genom ett ödsligt Stockholm i den suggestiva “Blues till ett lik”. 6/10
Yaima Cat – LCQSQH
INDIE/ELECTRO Under året har superfina singlar som ”Anhelo”, ”Petalos” och ”Como antes” byggt upp förväntningarna. I november kom äntligen albumet. Producenten Yaima Cat är tillbaka i Chile efter en tid i USA och hans debut är efterlängtad. Samtidigt känns den som något som har funnits här alltid. Samarbeten med Uva Robot-artister som Niña Tormenta, Rosario Alfonso och Mora Lucay, och Simón Campusano (från Niños del Cerro) visar att utgångspunkten är nuet, men det här är i högsta grad en hyllning till chilensk indie och electropop från nittiotalet och framåt. Tankarna går till Christian Falk och hans mästerverk Quel Bordel där hans samarbetade med Robyn och flera av Stockholms stora vid slutet av nittiotalet. 9/10
Skithuvve – Skithuvve
PUNK Om Björnarnas signum är referenstäta ordlekar, genomarbetade arrangemang och storslagna melodier står sidoprojektet Skithuvve för det motsatta. Bråkig, folkilsk buskispunk med den ärtigt förgätmigejdoftande Anneli “Skatan” Bodin i fronten. En gapig kärring som bor i husvagn, föder upp marsvin, bär Kalle Anka-kostym och ilsknar till på fyllan. Uppsalakvintettens minialbum Skithuvve (2023) och Bryter ihop för idag (2024) bryter samman på ett stycke rosa plast där gröt käkas till middag, Vet Hut-Jenka äger karaoken och Lastkaj 14-Bulten visar pattarna i taxins baksäte. 5/10
Tre Folköl – Livskris
PUNK Om vårens debutminialbum hade ont i magen har uppföljaren med Malmötrion Tre Folköl snarare ont i själ och hjärta. Fem ärliga bekännelser om ångest, depression och utbrändhet. Att befinna sig mitt i en livskris där skyddsombudet rekommenderar sjukskrivning och chefen uppmanar att söka vård. Med Sebastian “Lågprislegenden” Svahns rultiga sydskånska och ett varmt, dynamiskt skatepunkdriv som vittnar om rötterna i Johan P är hoppet dock inte allt för långt borta. Hederlig förlorarrock i gränslandet mellan Palle Bull & Förlorarna, Happy Hour och Trevolt med en riktig känsla av skuld och skam. 7/10
Father John Misty – Mahashmashana
INDIE/FOLK Det sjätte albumet av Father John Misty är en spretig och intensiv lyssning. Svängiga bluesriff varvas med ballader och det är svårt att hitta den röda tråden i det hela. Ändå fungerar det, Josh Tillmans (FJMs) röst, dramatiken och melodierna – man måste bara leta efter det så hittar man den där mysiga och höstiga känslan som präglar hela albumet. Även om inte alla låtar imponerar så är detta ett album som man behöver lyssna på några gånger innan man kan forma en åsikt. Antingen hatar man det, eller så älskar man det, det finns inget mittemellan. 7/10
Beckmörkt – Skamhället
PUNK På fjärde albumet går Klippan-punkarna Beckmörkt ännu längre in i det dystopiska mörkret. Bitande molldränkt ångesttrall i rasande tempo med rakbladsvassa gitarrer, mäktiga körer och ett besinningslöst tryck. Dystra skräckbilder från ett trasigt samhälle av skam, skuld, misslyckanden, krossade drömmar, inskränkta normer och ytliga kontakter. Men också med en känsla av broderskap. Att ta en kula för varandra och dela rampljuset på lika villkor. Oavsett om det är på iskall östgötska eller bedrövad nordvästskånska. 7/10
Girl Scout – Headache
INDIE ROCK Ett innovativt låtskrivande på rockmanér som lyckas med att både kännas klassisk och fräsch. Girl Scout är återhållsamma när det behövs och skräniga när det finns utrymme. Headache är bra rakt igenom. 7/10
Ärkepucko/Bror Duktig – Livet suger!
PUNK Fjolårets mottagare av Lastkaj 14s punkstipendium möts på en gemensam split. Faluduon Ärkepucko med vederhäftiga Johanna Aspfors i fronten förstärks av kopunktrion The Sensitives i vemodigt stolta dängor om tappad glöd, arbetslinjen och väntetiderna hos psykologen i gränslandet mellan Syndromet, N:a Hospitalet och Krigsstigen. Lundakvartetten Bror Duktigs grova nittiotalstrall når inte samma höjder men daskar till karriärister, stridspittar och trångsynta idioter med lika delar stök och sarkasm. Starkast brinner Ärkepuckos luffarpunkiga “Kulturstadsvalsen” och Vraket-duetten “Pengar”, undrar vad årets stipendiater Golvad Grävling, Röda Naglar och Apkött hittar på. 7/10
Sólstafir – Hin helga kvöl
POSTMETALL På Hin helga kvöl, direktöversatt till ”den heliga plågan”, fortsätter islänningarna att skapa gedigen metal med en tydlig karg karaktär. Efter 10-talets hype kring tung musik på isländska känns det nu som musiken har tappat nyfikenheten. Även om albumet håller hög kvalitet blir det svårt att jämföra den med wow-känslan på tidigare skivor som Ótta (2014) och Berdreyminn (2017), vilket gör att det känns som att något saknas. 6/10
Dödskällan – Aldrig besegrad, aldrig begravd
VEMODSPUNK Fyra år efter det självbetitlade debutalbumet är malmöitiska Dödskällan tillbaka med sin ångestvridna vemodspunk. Poetiskt mörker och brinnande förtvivlan i ett explosivt Hurula-doftande larm men på uppföljaren skymtas också ljuset i tunneln. Om än inte mer än att det belyser det mörka. Förortshymnen “Höghusbarn” beväpnar sig med akustiska gitarrer och synthstråkar, “Pärlhamnen” doftar postpunk och drömska “Allt blir vackrare om natten” svävar på moln av elektronik. Bara för att i nästa stund sticka kniven i hjärtat och stirra upp från avgrunden dit ljuset aldrig når. 8/10

Borta På Vinden – Ännu en gång
NY VÅG Ännu en gång rensar Arboga-kollektivet Borta På Vinden i sitt stora arkiv av borttappat material och plockar fram några låtar från tidigt åttiotal. Den här gången är det en åttiotalistiskt daterad och smått ofokuserad parad av ska, funk och ungdomsgårdsdisco. Dansgolvsdängor med bråck, aviga julsånger, regnpiskade eposballader och livspussel av stål, kött och skinn. Som alltid ett charmigt tidsdokument men också en katt bland hermelinerna. 5/10
Slobobans Undergång – Fy fan vad vi är bra!
GÖTEBORGSPUNK Partilles första punkband Slobobans Undergång är tillbaka på allvar med bröderna Hassling i spetsen och passar samtidigt på att göra upp med sitt förflutna. Samtliga fem singlar från 1979-1984 (förutom “Motvåld” från debut-EPn Maktgalen) samlade i ett tidsdokument från tiden det begav sig. En retrospektiv livsresa från unga allvarliga män i ett litet kök i Haga via Peps Persson-tolkningar, vapenvägrarstänkare och postpunksförsök för att slutligen landa i en brinnande atomkrasch med omedelbara dängor som “Lammkött”, “Varje tid” och “Stål och styrka”. 7/10
Slobobans Undergång – Så är det
GÖTEBORGSPUNK Fyra decennier efter uppbrottet släpper partillepunkarna Slobobans Undergång sitt debutalbum. Brinnande molldränkta gitarrväggar, varma melodier och målande undergångspoesi som tar över just där de valde att hoppa av. Textreferenserna i singelspåret “Ett annat liv” och den KSMB-flirtande samtidsskildringen “Svävar i det blå” osar medelålders nostalgi men någon riktig banger som “Stål och styrka” görs inte längre. Varje tid har sina hjältar och höjdpunkten är snarare den oväntade Roffe Ruff-covern “Så är det (Idiologi)” som nästan kunde varit med bland tolkningarna på Rövarna-splitten från 1985. 7/10
Kristian von Svensson – Bokslut
VISA Under hösten har Kristian von Svensson sprudlat av kreativitet och sprutat ur sig ett album i månaden. En upprättelse åt litteraturhistoriens bifigurer, en hyllning till arbetardiktaren Henrik Menander och så ett lite mer personligt bokslut. Ändå är det inga hastverk. Höstens tredje platta är snarare hans mest genomarbetade med livsfilosofiska betraktelser om barndomsvänner, bröllop, ballonger, Bombi Bitt och Buddha. Ett lekfullt kollage av kyrkorglar, klarinetter, baklängesgitarrer, klockspel, stråkar, Byrds-gitarrer och marknadsvarietéer till pompösa melodier som får allt att dra mot kammarpopen. En stilig stass, kanske rentav njutbar. 8/10
Vet Hut – Din rädsla
PUNK Malmöpunkarna Vet Hut gjorde upp med sig själva på förra skivan Så mycket Vet Hut (2022) och tillbaka till de rasande punkexplosionerna är det med en annan ingång. Femte plattan Din rädsla dryper av desformerade harmonier, metaltuggande gitarrer och förtätade körer i ett gastkramande mörker. Dödspunkgaragetrallrock’n’roll kallar de det själva. Bräckebördiga Jenka Sjölander sjunger hotfullare än någonsin om sandlådegubbar, liemän, fördomar och brinnande herpeshav medan livsfarliga Emma Anitchka (The Guilt) pulvriserar den Slöa Knivar-osande “Alla nu utom du”. Slutet börjar här och nu! 9/10
Golvad Grävling – Det bidde så
EXPERIMENTELL SEMIPOLSK DUNDERSUNKTEATERROCK Alla som sett den kaotiska Ängelholms-kvintetten Golvad Grävling live vet att det är en total urladdning som inte låter sig spärras in på skiva. Mittemellan fjolårets punkopera-EP och den stundande Stora Maskiner-pjäsen gör de ändå just det. Bedårande körstycken om kvinnliga könsorgan, radiopratarsketcher och stämningsmusik varvat med knastiga punkabsurditeter om allt från Gudrun Shymans förlossningsvideor, Dawit Isaaks rättsskandaler, döda tanter, punkpuritaner tillatt åka båt till skolan och att bli kåt av tanken på matriarki. Experimentell semipolsk dundersunkteaterrock i arv efter Sista Bossen, Doktor Kosmos och Philemon Arthur & the Dung. 9/10