De har just kommit till Stockholm med tour-bussen från Aarhus, soundcheckat och ätit och mellanlandat i loge-soffan på Slaktkyrkan för en kort intervju före konserten.
Jag gjorde en intervju via zoom med Craig Whittle och Hannah Merrick som utgör King Hannah för två och ett halvt år sedan då de just släppt debutalbumet I’m Not Sorry, I’m Just Being Me. Nu är ännu ett album, Big Swimmer, ute sedan ett drygt halvår och de har turnerat i princip sedan dess, med en kortare semester hemma i Storbritannien. De bor inte längre ihop i Liverpool utan hemma hos sina respektive föräldrahem och hyr ut sin lägenhet.
Hannah: – Det är bara temporärt, när vi är ute på turné. Det går åt mycket pengar när man inte är där.
De turnerade i USA strax efter vår förra intervju och mycket av texter och inspiration kan spåras i det senaste albumet.
Hannah: – Faktum är att bara en del texter är anteckningar från resan, medan mycket är sådant som hänt oss rent allmänt.
Craig: – Det var bara sånt vi gick och tänkte på för tillfället när vi arbetade med albumet.
Hannah: – Men allt är verkligt. De är alla sanna historier.
Jag påminner om att Hannah skrev ned min kommentar under förra intervjun, ”stories told in an honest way”, som också blev titel på den artikeln, och jag frågar om hon använt raden i någon låt ännu.
Hannah (med ett skratt): – Åh ja, vi fick aldrig till det.
Jag påminner också om att de med första albumet ville skala ned lagren av instrumentpålägg och ge mer plats åt själva melodierna och tycker mig notera att de fört idén ett litet steg vidare med Big Swimmer, och undrar om de håller med.
Hannah: – Ja, jag hoppas det. Absolut, jag tar det som en komplimang. Det var planen.
Craig: – Vi ville försöka låta mer levande genom att spela in live som ett band.
Hannah: – Ja, personen som vi jobbade med, Ali Chant, det var så han ville jobba. Så han var väldigt stödjande i den idén.
Under min förra intervju med dem kom det fram att Craig var mest förtjust i Americana och amerikansk rhythm’n’blues medan Hannah lutade mer åt brittisk rock, så jag frågar om det är Craig som fått influera soundet på Big Swimmer, som lutar starkt åt det amerikanska.
Hannah: – Nej, det är jag som börjat lyssna mycket mer på amerikanskt. Då var jag väldigt inne på PJ Harvey. Jag lyssnar fortfarande gärna till henne, men mycket mer på amerikanska artister.
Craig: – Jag tror att sättet jag spelar på är mycket inspirerat av amerikanska artister, men skillnaden är att du [Hannah] lyssnar mycket mer på Bill Callahan och liknande.
Och du får mycket utrymme för din gitarr, flikar jag in till Craig, och undrar om de varit eniga om detta?
Hannah: – Vi diskuterar aldrig riktigt så. När vi visar varandra våra sånger och idéer så brukar den andre i nittio procent av fallen fatta direkt vad det handlar om. Så vi är båda ense om vad vi vill få ut av materialet. Det är inte så att Craig säger att här vill jag ha ett gitarrsolo. Det är bara som det kommer ut naturligt.
De har varit support till stora artister som Kurt Vile och Thurston Moore, men har inga planer på något djupare samarbete.
Hannah: – Det vore trevligt. Vi gillade Kurt Vile och hans team allra bäst. De var underbara personer.
Däremot har Sharon von Etten bidragit med sång på ett par av låtarna på Big Swimmer. Jag undrar hur de knöt den kontakten?
Hannah: – När vi gjort debut-singeln ”Creme Brulée” 2019 så kontaktade vi henne på instagram och frågade om hon ville lyssna på vår singel och vad hon tyckte om den, men vi fick inget svar. Sedan signade vi för City Slang-labeln och skickade vår fråga igen och hon lade upp på sitt instagram-flöde att hon älskade låten och vi kom överens om att jobba ihop någon gång. Så vi kontaktade henne när vi jobbade med albumet och frågade om hon ville medverka på det. Hon sjöng in sina bitar hemma och skickade till oss i Bristol där vi spelade in. Jag måste säga att hon hela tiden var så tålmodig, vänlig och stöttande.
Jag återkommer till texterna som känns väldigt personligt inåtvända. Deras förnamn förekommer flera gånger i raderna.
Hannah: – Allt vi gör är att göra vårt bästa för att bara skriva sanna saker. Vad som händer i våra verkliga liv just då.
”Så ni undersöker själen istället för världen?” undrar jag och de båda skrattar gott när jag föreslår att Hannah noterar den repliken. Faktum är att de skulle turnerat en vecka i USA även i somras men fick ställa in då Hannah fick hjärnhinneinflammation. Hon tillfrisknade relativt snart dock och nu har de varit ute på turné i Europa med början i Italien i juli fram till slutet av september och sedan, efter en månad hemma, vidare på turnén som burit dem fram till Stockholm och som tar helt slut i Belgien den 19 december.
Har ni några planer på turné nästa år?
Craig: – Vi kommer nog att spela på några festivaler nästa sommar. Vi spelade in albumet i maj i år och missade alla festivaler denna sommar så vi har siktet inställt på att ta igen det nästa sommar, men inget är bokat.
Jag är nyfiken på om de orkat fundera över nästa albumsläpp ännu.
Craig: – Vi har inget material alls ännu men vi vill inte vänta för länge så förhoppningsvis någon gång nästa år före festivalerna ska vi få tid att skriva nytt.
Vid vår förra intervju avslöjade de en dröm att ha ett riktigt band men erkänner att King Hannah fortfarande är Craig och Keith. Men de har jobbat länge med Jake Lipiec som trummis och sedan albuminspelningen av Big Swimmer med basisten Conor O´Shea – båda britter – och det är också de som ska stå på scen tillsammans på Slaktkyrkan senare samma kväll. De är vänliga nog att skriva ned kvällens setlist och ställer villigt upp för fotografering innan vi lämnar dem ifred att ladda för konserten.
