Till helgen går Viva Sounds av stapeln. Den oberoende småbolagsfestivalen kanske vi kan kalla den? HYMNs Tobias Söderblom tog ett snack med Gustav Påhlsson, en av pådrivarna bakom festivalen, inför eventet.
Årets tema är, med den inte allt för korta titeln ”Betydelsen av eldsjälar och en välmående gräsrotsnivå”, kan du berätta lite om det?
– Det sprang väl egentligen ur att vi i bolaget Westside jobbar som en partnerplattform, där vi är ett eget bolag men samarbetar med ett gäng andra bolag, främst inom västra Götalandsregionen. Som i sin tur samarbetar med, och representerar artister. Så har vi jobbat sedan starten av bolaget 2019. Tanken var från början att skapa ett bolag som kunde hjälpa till att stärka de redan etablerade, mindre bolagen, eftersom branschen är tuff och har varit så länge. Ekonomin för de mindre bolagen blir i mångt och mycket bara sämre och sämre. Vilket även gäller för artisterna själva.
När jag körde hit från Falkenberg lyssnade jag på P3 där Dregen var på besök i studion, och radiofolket där tyckte att han kändes som den sista som skulle ställa upp i Så mycket bättre, men han svarade då att det helt enkelt inte gick att leva på sin musik längre. Han ”är tvungen att sälja sig”!
– Ja dels försäljning av skivor är svårt, och streams genererar inga intäkter alls. Jag pratade nyligen med en kompis som driver ett indiebolag med en egen katalog och han sa att han ”inte förstår hur någon någonsin ska kunna starta upp ett nytt indiebolag och börja om, om man inte har en katalog sedan innan”. Den kompisen kan leva på det, men exempelvis här på västkusten finns ju det gott om indieskivbolag där de flesta av dem driver skivbolaget som ett sidoprojekt till deras dagliga, ordinarie jobb. Mer som en hobby liksom.
”Efter pandemin har det fortsatt att växa lite för varje år, samtidigt som vi hela tiden velat hålla det smått och intimt för att behålla just de delarna”
Man kan nästan säga att de jobbar ideellt med musiken?
– Ja fast det är fortfarande väldigt krävande. De flesta lägger ju ner en extremt stor del av sina liv på det. Så därför är årets tema just detta. Vi försöker höja upp dessa eldsjälar och vikten av att de faktiskt finns kvar.
2019 startade ni bolaget Westside men första Viva Sounds-festivalen gick av stapeln redan 2017, hur går det ihop?
– Min kollega Mattias Tell startade bolaget mer som ett projekt på hans tidigare jobb, och så testade vi att köra festivalen som ett försök till att göra ett internationellt klubbprojekt och ta det därifrån. Då körde vi på två scener, med kanske fyra konserter vardera, och så konferensdelar däremellan. Det visade sig faktiskt att det gick ganska bra! Så 2018 körde vi igen och då lite större, 2019 ytterligare lite större. Sedan kom pandemin tyvärr. Men även efter pandemin har det fortsatt att växa lite för varje år, samtidigt som vi hela tiden velat hålla det smått och intimt för att behålla just de delarna.
Och därmed slippa ta in större sponsorer och aktörer, och att ”sälja sig”?
– Ja precis. Fast samtidigt hade vi verkligen behövt dra in mer pengar! Nu består vi av mig och Mattias som jobbar med bolaget året runt, sedan en person på frilans som gör produktion. Resten är mer eller mindre volontärer med olika grader av arbetsbörda. Det hade varit omöjligt att driva igenom projektet utan dessa eldsjälar.
Så från starten har det blivit lite större för varje gång?
– Precis, fler scener, större kapacitet. I år är det tre dagar för första gången, tidigare har det bara varit fredag-lördag. Men vi kände redan förra året att vi behöver ha en dag till. Att bara lägga till en dag har dock ökat arbetsbelastningen enormt.
Vi har redan berört det en del, men hur ser du egentligen på musikbranschen och klimatet idag?
– Jag vill trots allt ändå försöka vara så positiv som möjligt. Den ”lilla musikbranschen” är egentligen inte så liten längre sett till hur mycket den faktiskt producerar. Indiebranschen är enorm. De flesta bolag är indie nu, förutom ett fåtal majorbolag som har all makt. Däremot är det svårt för de mindre indiebolagen att dra in pengar. Detta i kombination med att allt fler scener försvinner gör det inte lätt för mindre artister att klara sig idag. Förr kunde du turnera i Sverige på ett helt annat sätt, mindre orter tappar sina scener helt numera. Och om det mot förmodan finns en scen är risken stor att den läggs ner i takt med att folk är för bekväma och tar sig inte ut för att uppleva artisterna. Göteborg känns trots allt bättre än på flera år måste jag säga! Här har det dykt upp flera nya scener och det talades tidigare om klubbdöden men nu tycker jag det ploppar upp lite nya klubbar varstans.
”Förr kunde du turnera i Sverige på ett helt annat sätt, mindre orter tappar sina scener helt numera”
Vad får vi absolut inte missa på årets festival?
– Jag tycker faktiskt att årets konferensprogram är jättebra! Där är fokus på indiebranschen och olika områden som skivbolag, liveagenturer, spelställen, distribution och så vidare. En massa intressanta workshops, bland annat om hur man ska använda sig mer av Youtube. I konsertväg finns det hur mycket som helst som jag kan tipsa om. Motorpsycho headline:ar på torsdagen, och efter dem spelar ett New York-band som heter Mary Shelley som är modern punk blandat med någon form av Talking Heads-new wave och låter väldigt intressant. Lucy Kruger & The Lost Boys ser jag fram emot väldigt mycket, de spelar på fredagen. Vera Sola från Kanada/USA, även hon på fredagen känns också väldigt spännande. Sedan får vi inte glömma Göteborgsbaserade band som Beverly Kills och Fägring som spelar på Musikens hus på fredagkväll.
Om du får spåna om framtiden, var tror du festivalen befinner sig om, säg, fem år?
– Då vill jag att vi ska ha fortsatt att växa, men samtidigt fått bibehålla den intima känslan. Vi tycker att det är viktigt att de delegater som kommer hit ska ha lätt att träffas och kunna samtala. Och likadant med scenerna, vi har tur nu att de ligger så nära varandra och vi vill att man ska kunna springa på varandra under flera dagar på olika event. Så även om eventet är utspritt på flera dagar så ska det ändå finnas någon form av gemenskapskänsla. Men att vi ändå stegvis kan öka upp det hela. Kanske göra fler udda grejer, i år gör vi till exempel en spelning på en spårvagn, och det blir en kul mervärdesgrej. Kanske mer utnyttja vattnet i framtiden, varför inte ha en spelning på Göta älv på något sätt?
