Göteborgsbaserade Kristina Issa är aktuell med nya albumet Barn som ber och denna skiva firas i samband med årets Viva Sound. Relasefesten sker på Skappet och inträffar på lördag. I samband med firandet agerar HYMN DJ:s. Vi kan med andra ord utlova en helkväll och på scen hittas även begåvade Paperwing.
Berätta om nya skivan. Den första på svenska.
– Skivan, skivan, skivan! Barn som ber är ett album som har jobbats på i snart 5 år, jag har startat och stoppat och skitit i den hundra gånger tror jag. Albumet är mitt första på svenska och kanske min sista (skoja). Det är för mig en väldigt modig skiva, en skiva med mycket personliga tankar och känslor, där jag berättar om mitt självhat, min rädsla för ensamhet, känslan att bo långt ifrån de man älskar och saknar, och min rädsla att förlora nära.
Förklara albumtiteln.
– Själva låten “Barn som ber” skrev jag två dagar innan jag skulle börja spela in i studion, då hade jag ingen aning om vad skivan skulle heta. Låten kom ur en frustration kring allt som händer i världen, speciellt allt som händer i Palestina och mellanöstern. Jag är från Syrien och jag kan nog säga att många som är från mellanöstern som fortfarande lever har aldrig under sin livstid känt att det har funnits en trygghet i det området.
– Jag satt på telefonen och scrollade i min soffa och råkade ramla över ett klipp där två små barn satt och bad till gud medan bomber hördes i bakgrunden. Det fick mig att tänka på när jag var 8 år, 2001. Vi var i Syrien då och vi var på något dop i kyrkan, min farbror som är ortodox präst stod längst fram och sjöng medan jag gick runt i en cirkel och hade ett ljus i handen, i den stunden bad jag. Hans röst, värmen från ljuset, bilderna på väggarna med en farbror på ett kors fick mig att be till något jag inte förstod var det var, men jag grät när jag öppnade ögonen. Jag kommer ihåg att jag bad att aldrig få lämna min familj.
– Jag kommer ihåg att jag frågade min prästfarbror om varför vi ber och han svarade
“För att lätta våra hjärtan och ge plats åt sorgen och glädjen”.
– Jag är inte själv troende men jag tror att jag alltid behövt bönen/önskan/manifestationen, call it what you want men jag vill ge plats åt sorgen och glädjen.
– Därför heter albumet Barn som ber.
”Folk frågar mig ofta om vilken genre jag spelar och jag ska i ärlighetens namn säga att jag vet inte”
– Jag tror också att den härstammar ur en känsla av att vilja utmana mig själv, att jag har väldigt lätt till att bli uttråkad. Folk frågar mig ofta om vilken genre jag spelar och jag ska i ärlighetens namn säga att jag vet inte… Jag har ingen aning jag tänker att allt jag gillar får vara med!
Var det svårt att byta från engelska till svenska?
– Det var faktiskt extremt svårt, det var som att min hjärna inte förstod vad jag höll på med. Som jag sa innan så var det så att jag la av flera gånger, jag ville inte. Jag tror jag kände att jag inte hade rätt till svenskan, att det var ett språk som jag inte fick använda och inte kunde använda på rätt sätt. Jag lyssnade massa på Annika Norlin, Frida Hyvönen och Iris Viljanen som jag tycker är fantastiska ordkonstnärer på svenska och försökte förstå vad jag tyckte om i deras texter. Jag tror det slog mig att de texter som jag gillade var de som var mest vardagliga och nära, så jag försökte ha det som språkmetod att ta mig fram.
Vad är den stora skillnaden gentemot att skriva på sitt modersmål?
– I det här fallet har jag två modersmål, arabiska och svenska. Svenskan är ju ett lånat modersmål medan engelskan var ett språk som jag valde att skriva på för att det kändes mer avlägset och jag tror också att inte kunna ett språk helt och hållet gör det också lättare att leka med. Svenskan blir så tydlig när jag skriver fel grammatiskt, att jag blir noggrannare och ju bättre jag kan språket.
Singeln ”Du som haver” inleds med psalmen Du som haver barnen kär. Inte det mest lättsamma för en singel. Tänker du någonsin på den kommersiella biten, att musiken ska spelas på P3 eller liknande?
– Jag tycker helt ärligt att den här frågan är rätt bökig att svara på, men också viktig även om jag kan bli provocerad. Jag tror att allt kan bli kommersiellt, jag går in med tanken att allt jag gör kan få spridning oavsett. Om jag inte skulle tänka så skulle jag bli tokig. För att vara helt ärlig så är ju målet att folk ska lyssna, men om de lyssnar mycket på något som inte är jag så varför göra det ens?
– Jag har spenderat mycket tid i kyrkor hela mitt liv och jag tror många musiker har gjort det generellt, från att sjunga i kör, till att få låna flygeln varje söndag efter gospelkören. Psalmen 493 är den första jag lärde mig som barn, och jag har nog alltid funnit tröst i den och därför valde jag att använda den som utgångspunkt.
Har du haft någon speciell inspirationskälla i samband med inspelningen av skivan?
– Jag måste säga att den stora inspirationen är Filip Leyman i detta fall, han har producerat och mixat skivan. Han är en jävla klippa alltså, han var så med oss i hela processen och gav mig och alla mina otroliga musiker så mycket plats, men var också hård och tydlig med vart vi var påväg. Filip är allt.
– Sen är det mina medmusiker, som har varit den bästa inspirationen, ibland kunde jag komma till rep bara med en text och Malte (basist,gitarrist) satte bara igång med ett riff för att se om det kunde ge något, eller Emil (trummis) som alltid peppat och hjälpt mig med förproddarna och varit så himla bra på att se vad som funkar och vad som inte. Sofia (Sax, klarinett) som alltid efter ett rep kom tillbaka nästa gång med en ny melodi eller stämma. Fredrik (klav) som tyvärr inte är med på turnén men som var med och spelade in, han är bäst på ackord och harmonisering.
Du ska ut på turné och startar i Göteborg. Vad säger magkänslan?
– Att det kommer bli svinkul, det är så himla pirrigt att få spela live, och att jag är fett nervös och vill möta publik med den här musiken NU!
Hur är det att spela i Göteborg? Är det annorlunda mot att uppträda i övriga Sverige?
– Såklart är det det när man bor i en stad och alla ens nära och kära är här och kollar! Det betyder mycket att spela i Gbg!
Du firar även 10 år som artist. Hur har resan varit fram tills nu?
– Helt sjuk, jag har hunnit göra 2 audiovisuella föreställningar som varit på turné runt om i landet, spelat in nu 4 album, varit på otroligt fina turnéer, träffat så himla mycket folk, komponerat, varit med i tv, film, radio you name it! Jag älskar att vara artist, musiker och kompositör. Jag älskar också att mitt 20 åriga jag fick göra allt det, för nu som 30 åring är jag lite tröttare och segare haha!
Vad är den stora skillnaden nu mot då?
– Egentligen inte så mycket, de motgångar man hade då är fortfarande motgångar, men jag lägger kanske inte så mycket vikt i dem nu, jag är lite mognare och klarare i vem jag är. Jag gillar mig själv lite mera också och litar på mig själv och vågar ta för mig på ett annat sätt!
Pressmeddelandet inför turnén och skivan inleds med ett Bowie-citat. Har du en speciell relation till hans musik eller är det citatet i sig som kändes passande?
– Jag har väl alltid älskat Bowie, men egentligen så är det min bokare Lenny som är en jävla pärla på alla sätt och vis. Hon älskar Bowie och hon började skicka lite videos med citat på Bowie när jag var nere och jag känner igen mig väldigt mycket i hans konstnärskap. Jag jobbar ju både med teater, film, radio och musik. Han gjorde också det, han var liksom en allkonstnär, och han vågade också byta genre, ge sig själv en utmaning och jag är väl lika rastlös som Bowie och behöver få uttrycka mig på tusen sätt än att bara låsa in mig i ett uttryck.
