Tobias Isaksson aka Azure Blue är aktuell med utmärka skivan The Night of the Stars och detta är ett album som har det mesta för alla som gillar indiepop med rötterna i Pet Shop Boys och New Order. HYMNs Daniel Andersson passade på att ställa några frågor.
Berätta om ditt nya album The Night Of The Stars.
– The Night of the Stars är tio poplåtar inspirerade av den lite mer välproducerade sidan av brittisk popmusik. Tänk Electronic istället för Factory Records och Creation. Albumet börjar väldigt somrigt och upptempo med fyra singlar. Sen kommer en dramatisk ballad som avslutar A-sidan. B-sidan börjar med en lite mer elektronisk låt sen kommer tre poplåtar som är lite mer varierade och sist kommer en 60-talsballad. Albumets texter handlar om att hålla ihop i svåra tider. Produktionen är ett grundligt hantverk med analoga synthar, trummaskiner och hårdvara. I våras gick min mamma bort så färdigställandet har blivit ett sorgearbete. Men i det stora hela är det en bitterljuv och hoppfull skiva.
“Om jag sätter mig med musiken går det för det mesta framåt”
Har det varit svårt att få ihop skivan denna gång?
– Inte kreativt. Jag brukar inte få skrivkramp. Om jag sätter mig med musiken går det för det mesta framåt. Men jag har haft mindre tid pga mitt dagtidsjobb, att jag driver min egen label FSOS och jag har producerat och mixat andra artister. Sen var ju pandemin en stor skugga men jag skapade för fullt ändå. Jag har skrivit ett 40-tal låtar sen förra plattan. Allt väntar på sin tur att komma ut.
Du debuterade som Azure Blue för 13 år sen. Hur håller du dig motiverad att fortsätta?
– Jag har lagt så mycket tid på att spela in Azure Blue-plattor och turnera att det har blivit en en del av mig. Men efter varje album har jag sagt att det var det sista. Så känns det igen nu. Men varje gång jag gjort annan musik som mitt Nite Flights-projekt som är mer elektroniskt eller allt från gitarrlåtar till hiphopbeats, remixer, orkestrerade stycken och ambient så har jag råkat skriva nya Azure Blue-låtar förr eller senare. Jag är Azuren. Men jag är inte säker på att jag alltid kommer att vara det.
Om du jämför detta album med dina tidigare skivor. Hur skulle du kategorisera den?
– Den nya skivan är renare och tydligare. Mer hifi än alla tidigare album. Mer brittpop och mindre indie. Men ändå mer än någonsin för popfansen. För första gången finns inte en enda låt jag skulle vilja stryka. Allt är nyskrivet material och jag valde att skippa intron och djärva covers för att få till en klassisk poptia. Det vill säga fem låtar per sida. Bara pop.
Vad är det som skiljer denna skivan från dina tidigare album?
– Man kan säga att de första två albumen som jag gjorde med Claes Björklund satte ribban väldigt högt för hantverket med analoga maskiner. Han är fantastisk. Jag tog med min västkustvibb i samarbetet. Jag har alltid haft lite något blått och lite balearic över min musik. De två första albumen var väldigt new romantic och new wave.
– Album tre till fem var inspelade helt och hållet av mig och jag experimenterade lite fram och tillbaka med soft och hårt, mer eller mindre drömskt vs synth. Men de senaste åren har jag lyft nivån på produktionen. Kombinationen av trygghet och utrustning gör att jag äntligen kunnat göra en värdig syskonskiva till Rule of Thirds. Det syns till och med på omslaget. Sen har jag för första gången sen album två tagit in hjälp. Ollie Olson har lagt en sista lyhörd touch av lyx till mina mixar.
Har du någon favoritlåt på albumet?
– Jag gillar de tre senaste singlarna “Rise”, “Three Times the Drama” och “Visions and Themes”. Och fokusspåret “Under the Stars” med dess två tonartshöjningar. “What Is Love” är enkel men skön. Textmässigt är “The Miracle” och “Martyrs” viktigast. Men egentligen gillar jag alla låtarna ungefär lika mycket. Det är ett väldigt jämnt album.
Är “Martyrs” en blinkning åt “Can’t Help Falling In Love”?
– Definitivt. Den är för mig alla kärlekslåtars moder. Jag älskar Elvis och evergreens. Men jag vänder lite på budskapet. “Wise men say only fools turn to martyrs.”
Är det stor skillnad på att vara artist idag och säg 2011?
– En del saker är annorlunda idag men det mesta är sig likt. Ny tid men samma ojämna maktförhållanden och nya hinder. Om man kallar musik för konst så har man en konstant uppförsbacke. Så det gäller att ha kul på väg upp för kullen. Men jag är en optimistisk pessimist! Som Ollie sa att Mikael Rickfors sagt till honom: “Är du inte nöjd är det bara att göra en till skiva.”
Vad händer i vinter?
– Jag ska göra en till skiva! Haha. Jag har jobbat med en ny platta med Nite Flights parallellt. Silent Spring är ett instrumentalt syskon till The Night of the Stars. Allt är nästan klart. Och i december ska jag prodda några av artisterna på mitt skivbolag också. Sen ska jag försöka ta det lite lugnt också.
