Göteborgsbaserade Valter Nilsson har arbetat i det fördolda sedan 2016-års debutalbum Alcholic Velvet Monkeys – en blues och muscle shoals-doftande skiva som borde fått fler lyssnare. 2024 går mot sitt slut, men Valter är på väg mot något stort. Tidigare i år släpptes 35-åringens tredje svenskspråkiga singel ”Jerry”, vars arbetarpop fått publiken att sjunga med och vid vårt möte på Pustervik – innan han ska gästa omsusade Styva Linan – lyser det om knegaren med den raspiga soulrösten. Nu är han tillbaka med singeln ”Döden” (se videopremiären en bit ner i texten).
Valter Nilsson har ett fast handslag. Värdigt en riktig arbetare. Kontrasten gentemot min skribent-hälsning kan inte vara tydligare, men ändå möts vi som likar när det kommer till musiken. Vi är nämligen båda överens om att det hänt något de senaste åren – det är inte bara Håkan Hellström fått symbolisera västkusten.
På senare år har artister som Albin Lee Meldau, Arvid Nero, Sarah Klang, Viktor Leksell, Jonas Lundqvist och nämnda Styva Linan gett västkusten en behövlig kickstart. För att inte glömma Terra. Ofta är texterna personliga och som i Valters fall är Göteborg närvarande i varje ord och uttal. Han förklarar att det handlar om en ’osund’ kärlek till hemstaden och att detta är platsen som format honom.
– Jag känner dock inte att jag ingår i en scen, det får stå för er journalister. Jag har nog alltid gått min egen väg. Ibland kan jag känna att det hade varit kul att åka utomlands som Sarah Klangs basist eller liknande. Men jag har alltid gjort min egen grej. Samtidigt är jag ju en del av något, det går inte heller att förneka.
I likhet med Styva Linan skriver Valter om vardagen och att namedroppa gator och stadsdelar tillhör normen snarare än undantag. I samband med gästinhoppet ska han framföra ”Jerry” – en låt som öppnat nya möjligheter. Inte bara för att låten har fått stor spridning, även för språkbytet. Allt började dock med förra årets singel ”Apan”, där engelskan byttes mot svenskan (göteborgskan).
– När jag började skriva på svenska hände något, nu började alla mina låtar handla om Göteborg. Jag har varit här hela mitt liv… Jag känner mig nästintill som en oanställd ambassadör för den här staden. Jag kommer alltid att vara svinmycket göteborgare. De garvar åt mig när jag jobbar i Stockholm, jag är som en nidbild för dem. Varenda låt på skivan kommer nog att ha något med Göteborg att göra och då får det bli så. Och så har fler börjat lyssna på musiken.
”På svenska kan även humorn komma fram på ett helt nytt sätt och det är viktigt”
Han fortsätter:
– På svenska kan även humorn komma fram på ett helt nytt sätt och det är viktigt. Det är lättare att skriva en rolig formulering, inte så att man behöver dra en vits i låten, men det går att vara fyndig på ett helt annat sätt. Det lockar nog.
Valter berättar att folk har börjat höra av sig och berömma hans musik, och att barn sjunger med i den smittsamma refrängen till ”Apan”. Det kommer även allt fler människor till spelningarna som åkt lång väg. Det rullar som sagt på.
De som sett Valter Nilsson live vet att det blir mycket energi och stora känslor vid hans spelningar. En känsla som förstärks ytterligare med de svenskspråkiga låtarna. Vid denna texts publicering är det försent att se Valters magnetiska gästframträdande tillsammans med Styva Linan, men redan på lördag finns ytterligare en chans i samband med förbandsgiget åt Jonas Lundqvist på Pustervik.
– Det är helt sjukt! Jag fick förfrågan från Styva Linan och Jonas Lundqvist samma vecka. En vecka av bara roliga förfrågningar.
En av lockelserna med Valters musik är blandningen av humor och svärta, vilket även inbegriper hans scenshow, där han trängs tillsammans med ett åttamannaband. Han är emellertid inte svår att urskilja med sin egenskräddade nudie suit – det är inte många som har broderade humrar och kranar på sin jacka. Valter berättar att han älskar The Flying Burrito Brothers – med Gram Parsons i spetsen – som gjorde stilen känd i slutet av 60-talet. Det är dock tydligt att Valter är fast besluten om att musiken ska låta som en del av nuet. Ändå med klassisk arbetarkaraktär.
– Jag vill kunna skriva om moderna saker som mobiler och liknande. Det ska inte finnas några gränser.
Han ger Nationalteatern som exempel och menar att det hade varit konstigt om han började sjunga om kamrater och liknande. Han vill inte heller skapa massproducerad P3-pop utan innehåll.
”Jag har jobbat så in i helvete i mitt liv och jag gillar att få med det i mina texter”
– Jag har jobbat så in i helvete i mitt liv och jag gillar att få med det i mina texter. Jag är så trött på P3-låtar om att vara full efter klubben. En cigarett, sista bussen och så vidare. Det finns i min mening inget innehåll. En enskild låt har innehåll, men inte när man hör det för hundrade gången. Det känns roligare att sjunga om Jerry eller från vilken sida på Älvsborgsbron man ska hoppa. Man borde göra ett helt album om folk som knegar.
Bland inspirationskällorna nämns bland annat Alf Robertsson och Kjell Höglund. Inte för texterna, mer sättet som de sjunger på.
– Alf Robertsson och Kjell Höglund gillar jag jättemycket, att det är talspråk. Det ska låta som jag pratar. Jag vill inte heller dra in uttryck som man aldrig skulle säga för att det rimmar. Istället får det gärna vara fulsnyggt.
Valter berättar att musiken blivit alltmer poporienterad. ”Döden” beskriver han som en soulpopslowfuck–dänga.
– Det blir mer och mer pop. Och svenskan har fått musiken att bli ännu mer poppig. Jag vet inte varför egentligen.
Vi kommer in på världsläget och Valter lägger fram en teori om att människor behöver lättsamma låtar dessa dagar. Han tar ”Jerry” som exempel.
– Jag tänkte att det här blir lite på skoj, släpper en dansbandslåt. Och så har det blivit den låten som går bäst. Folk är väl så jävla deprimerade över världen så just nu klarar vi bara tre durackord och att någon sjunger något glatt.
Berätta om ”Döden”-videon.
– Jag hade hämtat en båt som en kompis köpt… Jag åkte över till Stockholmssidan över en dag med en jävla båtkärra. Jag har alltid haft en idé om att jag vill filma på Göta Älv mitt i kanalen, så att man har staden runtomkring sig. Och så kom jag på att jag hämtat världens snyggaste båt och de var skyldiga mig en tjänst. Vi åkte ut en solig dag och åkte bara upp och ner. Vi hade dagen på oss. Jävligt lite tanke, men jag ville ha med Älvsborgsbron eftersom refrängen utspelar sig där.
Se videon nedan!
Valter är medveten om att framgång kan bytas mot motgång, men i skrivande stund står stjärnorna helt rätt och det är bara att njuta. Han har dock en tanke som grämer [ironi] honom.
– Jag började skriva musik för att få brudar, men nu är det bara papporna som kommer. Det är fullt av pappor på spelningarna. Man får ta det man får, skrattar Valter.
