Ni missade väl inte Umbertos platta Black Bile? Inspirerad av den grekiska läkekonstens tanke om “fyra kroppsvätskor”, representanter för elementen och hur en balans dem emellan verkade för den kroppsliga hälsan. Black Bile, svart galla, kopplades traditionellt ihop med melankoli, hösten och stillhet. Plattan släpptes passande nog inför höstens intåg i augusti i år. Matt Hill, kompositören bakom artistnamnet Umberto, tar med sina cinematiska tendenser från sitt arbete med filmmusik, bland annat filmer som Archenemy och Loveseat.
Black Bile är sparsmakad och minimalistisk, en stillsam vandring in i hösten genom detaljrika landskap av elektronisk ambient och improvisation på piano. Vi kan nästa se dimman samlas runt fuktiga rotvältor och känna draget av de tunga höstlöven som faller till marken, medan vi går med lätta fötter och andas klar frisk luft.
Black Bile: Variations släpptes därefter, i slutet av september. Låtarna från Black Bile har återanvänts och blivit något eget och nytt. Denna uppföljande EP skapades, enligt Umberto själv, genom en betydligt snabbare och mer spontan process, som mer liknar arbetssättet i den filmmusik han gjort där deadlines pressar den kreativa processen.
Black Bile: Variations känns på något sätt djupare och mörkare, varmare. Hösten närmar sig vinter och vi går insvepta i varma lager med frost knastrande under skosulorna. Mörkare, men utan att vara betungande. Det är musik som gör sig väl för kontemplativa promenader i skymning och kvällsmörker. Vandra långsamt, utan särskilt mål. Stanna till, svepa ullsjalen tätare om sig, tända en cigarett och betrakta vågorna, trafiken eller de kala trädgrenarna i vinden.
Bara existera, för en stund. Med Umbertos elektroniska eleganta och oförställda ljud som sällskap – i all skönhet och stillhet som denna kalla, mörka årstid skänker oss.
[Thrill Jockey Records, 20 september]
