Malmöitisk lo-fi DIY när den är som bäst? Absolut. Kan någon motstå den här formen av ljudterapi? Omöjligt. Fyllt av livsenergi, skaparglädje och lekfullhet. Music Station får oss att gunga i steget och glömma vardagens bekymmer för en stund. Till och med droppa alla fucks vi trodde vi hade att ge. Med ett leende där hörntänderna glimtar fram?
För det är inte bara lekfull glädje i det, visst tycker vi oss också känna någon punkartad attityd av nonchalant arrogans i den envist egensinniga elektroniska stunsen? The Extended Head blandar högt och lågt, på sätt som får oss att vakna till och vandra med mer bestämda steg.
80-taliga influenser i syntheriet, bastungt och smått omöjligt att inte digga med. Sången är träffsäker, men som om det inte spelade någon roll, som om den bara kastats in och bara råkade bli just sådär så den inte går att släppa.
När vi lyssnar drabbas vi av upplevelsen att själva ha kastats in som the main character i någon futuristisk scen, en smått dystopisk sci-fi värld. Där vi som huvudkaraktär tar oss igenom varje krisartad absurd situation med sagda arroganta nonchalans, och med musiken av The Extended Head som backdrop. “I Like Likes” dundrar ut från diverse skumma klubbars PA:n längs vägen, och vi överlever allt.
[Tefat, 10 oktober]
