Fredrik Norlindh: “Det teatrala draget har legat i mig länge”

Foto: Armand Dommer

Idag släpper Fredrik Norlindh, som vi känner igen sedan tidigare från Comfort Addict, sin första solo-EP i eget namn. Förstå, Först Då är, med mer än hundra medverkande musiker, en av de mest omfattande produktionerna av en osignad svensk artist. Vi tog ett snack med Fredrik.

I de fyra låtarna på Förstå, Först Då är Fredrik Norlindh uppbackad av symfoniorkester, Steinwayflygel, traditionella rockinstrument och körer. Inspelningarna är gjorda på välrenommerade platser som Immersive Studio, Soundtrade Studio och Benny Anderssons Rixmixningsverket. Det är ett mycket ambitiöst projekt, i vilket Fredrik reflekterar över livsval, relationer och personliga trauman.

När kom idén att göra en solo-EP?

– Det är flera saker som hänger ihop. För två år sedan spelade Comfort Addict på Mosebacke och vi sålde ut stället. Några veckor senare flyttade vår gitarrist Per från Stockholm till Halmstad. Sedan dess har vi inte kunnat repa lika mycket. Som följd av det hade jag plötsligt en massa låtar liggandes.

– Sedan blev jag kontaktad av en lyricist som heter Lina Holm. Hon bad mig skriva musik till och sjunga in en av hennes texter vilket blev låten “Her Journey Is Over”.  För kunna släppa den var jag tvungen att skapa en artistprofil. Efter att det väl var gjort kändes det lika bra att köra på.

Din nya EP är på svenska medan Comfort Addicts låtar alltid är på engelska.

– Ja, jag hade några låtar på svenska som jag inte kände att det funkade att översätta. Men som soloartist kan jag växla mellan språken. Jag håller faktiskt, parallellt med det här, på att spela in en skiva i eget namn på engelska, vilken kommer att släppas nästa år.

– Det är framför allt idéer som inte ryms i scopet av Comfort Addict som jag använder till soloprojektet. Sedan är också en del av de svenska låtarna väldigt personliga. Till exempel “Minnesverket” som dök upp i samband med att min mamma gick bort. Det hade blivit obekvämt ifall någon annan ska vara med och lägga sig i när det handlar om saker som är så nära och specifika för mig.

Foto: Armand Dommer

EPns öppningsspår, instrumentala “Minnesverket”, släpptes som singel för ett år sedan. Att Fredriks demo hamnade hos dirigenten och orkesterarrangören Erik Arvinder, ledde fram till att Stockholm Studio Orchestra, med över 80 musiker, blev delaktiga. Fredrik berättar att det var ett förverkligande av en gammal dröm att få spela in tillsammans med symfoniorkestern.

När föddes drömmen om att sjunga till en stor orkester?

– Det var när jag var väldigt liten. Som barn älskade jag ”The Phantom Of The Opera” – och gör det fortfarande. Jag har en examen i musikvetenskap och gjorde en avhandling om den musikalen. Och den är skriven för stor orkester.

– Det teatrala draget har legat i mig länge så det känns skönt att äntligen få utlopp för det. Comfort Addict ligger ju mer åt indiepop/rock. Som soloartist kan jag ta ut svängarna mer.

“Live “på riktigt” skulle bli väldigt dyrt med tanke på att det är mer än sextio personer per låt”

Du kör mycket vibrato och legato på nya EPn. Hur lärde du dig att sjunga på det sättet?

– När jag var liten sjöng jag mycket hemma. Jag sprang runt och härmade Michael Jackson och hade någon slags icke-rädsla för att prova på nya saker. Jag försökte även growla och allt möjligt.

– Något som gjorde att det lyfte för mig senare i livet var när jag höll på med min avhandling och kom i kontakt med Magnus Fagerberg som spelade Fantomen i ”The Phantom Of The Opera” under sju års tid. Han hörde mig sjunga vid något tillfälle – det kan ha varit att jag visade honom något klipp med bandet. Efter det föreslog han att jag skulle ta lektioner av honom på musikskolan vilket utvecklade mig jättemycket. Sedan har jag fått hjälp här i Stockholm av en suverän sångpedagog som heter Daniel Wren.

Kommer du att spela live som soloartist?

– Det vore kul men jag har inte kommit på vilket format. Live “på riktigt” skulle bli väldigt dyrt med tanke på att det är mer än sextio personer per låt på EPn (skratt).

– Jag hoppas få ihop ett liveband med gitarr, trummor och bas till backing tracks. Att ha orkestern förinspelad känns ju lite tråkigt men det är väl det mest sannolika. Jag vet att “Minnesverket” har spelats av kantorer på både bröllop och begravningar. Och av det jag hört har den funkat bra även med endast orgel.

Du nämnde att du har ett kommande soloalbum på gång?

– Ja, jag håller på att spela in just nu i Soundtrade Studio tillsammans med Behshad Ashnai. Det är en verklig lyx för mig att få vara där då de bland annat har en Steinwayflygel.

– Jämfört med EPn kommer den att låta lite mer pop och mer kommersiellt. Det blir en blandning av elektroniskt och organiskt och jag växlar mellan programmerade och “vanliga” trummor.

Foto: Armand Dommer

Även “Carl Rosanders Väg”, sista singeln som släpptes inför EPn, är inspelad tillsammans med Stockholm Studio Orchestra under ledning av Erik Arvinder. På Förstå, Först Då leder ”Carl Rosanders Väg” in i avslutande Lugn, vilken börjar vid en bilolycka.

Hur kom ”Carl Rosanders Väg” till?

– I och med att jag tittar på mycket dokumentärer av slaget “Behind The Music” har jag förstått att det här inte är direkt originellt. Men jag drömde – det gör tydligen väldigt många – och hade texten och refrängen i huvudet när jag vaknade.

– Att det kom in sirenljud i låten var min lilla dotters förtjänst. Hon gick runt och lekte med en leksaksbrandbil medan jag sjöng på låten hemma. Plötsligt sa hon “Jag kör bil på Carl Rosanders väg, pappa” och gjorde det där sirenljudet. Jag tyckte det passade så bra in att jag tog med det i låten.

“Ibland kommer tankarna på hur det hade kunnat gå ifall jag hade satsat allt från början”

Var ligger Carl Rosanders Väg egentligen?

– Titeln kom till mig i drömmen. Jag har försökt googla var det ligger men inte hittat det. Men det lät trovärdigt. Så det får väl bli min Yellow Brick Road.

Vad handlar låten om?

– Man kan väl säga att den handlar om hur jag rannsakar mitt eget liv. Jag har alltid velat göra musik men valde den “säkra” vägen och skaffade en utbildning och ett “vanligt” jobb innan jag vågade satsa ordentligt. Ibland kommer tankarna på hur det hade kunnat gå ifall jag hade satsat allt från början. Var hade jag befunnit mig idag då?

Tror du att du kommer vara artist på heltid en dag?

– Jag fantiserar om det. Artist är nog svårt, däremot kanske låtskrivare. Det här med att Behshad ville släppa in mig i studion, att jag har fått med mig över hundra personer på EPn och även fått komma in i Benny Anderssons studio gör att jag tror jag har något som låtskrivare.

– Så den planen är nog mer sannolik. Men jag hade gärna gjort båda.

Förstå, Först Då släpps idag på Sculptur Records