Jag har fått en pratstund med Rasmus Littauer som driver sitt musikprojekt under monikern School of X och snart släpper sitt nya album Seventh Heaven. Den 34-årige dansken har slitit sig från sound-checkandet inför konserten i Slaktkyrkan där han ska supporta sin landsman Anders Trentemøller. Det är andra gången han är här i Stockholm och spelar förband till trentemøller.
Vi sitter i den generösa lobbyn till Clarion Hotel medan weekend-resenärer kilar förbi med sina väskor. Jag ber Rasmus berätta om sin egen resa som musiker.
– Jag har spelat trummor sedan jag var fem år gammal. När jag var tonåring började jag skriva låtar själv. För mig är det mest intressanta att skapa musik. Jag flyttade till Köpenhamn när jag var 18 år och ville vara med i ett band. Jag spelade med ett par band som trummis, bland annat ett som heter Reptile Youth. Ett par år senare började jag kompa sångerskan Mø och har gjort så i ungefär elva år. Vi har också skrivit låtar ihop. Mitt eget projekt School of X startade jag för 5-6 år sedan. Det är mitt huvudfokus just nu.
Rasmus berättar om sin uppväxt i en liten jylländsk landsby, med musicerande föräldrar och tre bröder. Bröderna hjälpte också till ibland när föräldrarna gav rockkonserter i trakten kring Aarhus. Så musiken har alltid funnits med under uppväxten och de två äldre brödernas musikval har gjort stort intryck på honom. Vi kommer därmed in på influenser.
– För mig var det ett specifikt Bob Marley-album som fångade min uppmärksamhet. Det var först hans look, men sedan musiken som inte lät som något jag hört tidigare. Jag växte annars upp med mycket Beatles, men hos Marley fanns det ett helt annat groove som talade till min kropp på ett helt annat vis. Men jag tycker fortfarande att Ringo Starr är en av de bästa trummisarna någonsin.
”Jag växte annars upp med mycket Beatles, men hos Marley fanns det ett helt annat groove”
Rasmus fortsätter berätta om sin fortsatta uppväxt genom musikgenrer, ofta introducerade av de äldre bröderna. Han nämner bland andra band som Radiohead, Nirvana, senare Rage Against the Machine.
– Jag hade också en period då jag lyssnade på jazz. Jag förälskade mig i Art Blakey, trummisen. Jag var väldigt inspirerad av jazz-trummande men blev aldrig riktigt bra på det. Men för mig öppnade jazzen en ny dimension inom musik. Inte så fyrkantigt som jag var van vid. Senare blev jag stor fan av shoegaze, bland andra My Bloody Valentine och Slowdive.
Vi växlar över till hans eget projekt School of X och hans egen musik. Inspiration till monikern har han fått från ett konstnärskollektiv som verkade i Danmark under 1960-talet och ägnade sig åt experimentell konst.
– Det jag gillade med deras verksamhet var att det handlade om utveckling och gemenskap, inte att bli undervisad utan att undersöka. Jag tyckte det var en utmärkt filosofi.
Jag frågar om det nya, tredje, albumet Seventh Heaven som ska släppas den 1 november och påstår att det känns ganska lättsamt, ljust poppigt. Själv har han beskrivit sin lyrik som lätt melankolisk och att albumtiteln handlar om att ta sig ur mörker och finna en väg till ”sjunde himlen”.
– Jag har haft en del tuffa år mentalt under skrivandet till detta album och jag tror att essensen av de flesta sångerna på det är sökandet efter kärlek och ljus och att åtminstone försöka släppa in det till sig. Om man bara tittar på de rätta ställena så finns det ljus och jag försöker öva på att se det på det viset. Att acceptera att mörkret finns i perioder av livet och att ”sjunde himlen” inte är ett bestående tillstånd utan finns där ibland, men inte alltid. Så för mig har skapandet av albumet också varit en process för att nå en punkt där jag inte strävar efter något som kanske inte finns, utan bara vara lycklig för stunder som ges.
Ett annat tema på albumet som Rasmus nämner är rädslan att förlora någon och kommer då in på sin 4-årige son, sin flickvän och sin familj.
– En del av låtarna handlar om det, eller om personer jag känner, men det handlar alltid om något verkligt, eller en verklig känsla. Jag skriver alltid intuitivt men det är också ett klassiskt tema för de flesta människor, rädslan att förlora dem du älskar.
Jag nämner för Rasmus att jag tycker det mest intressanta spåret på nya plattan är ”Few Changes”. Den har en mörkare ton och det händer mycket i den låten, som avslutas med rapparen Noah Carter och ett helt annat snabbare tempo.
– Jag håller med. Jag älskar verkligen den låten och jag älskar Noah Carter, rapparen. Han är en otrolig talang och rappare. För mig är den här låten särskilt speciell för jag började skriva den ihop med mina bröder och sedan skrev jag själv lyriken som fick en lite annorlunda mening än de övriga på albumet. Den här sången handlar om folk som vägrar att ändra sig. Jag tänkte på det som händer nu i världen och skrev lite i ilska över hur världen utvecklas, mot mer polarisering.
”Jag tänkte på det som händer nu i världen och skrev lite i ilska över hur världen utvecklas”
Det är många som vill hålla fast vid det gamla och inte se någon förändring. Den är lite politisk, tror jag. Jag hade också en diskussion med mina föräldrar som klamrar sig kvar i gamla ideal. Vi förstår dock varandra bättre när diskussionerna svalnat i några veckor.
Jag undrar om den här låten, som avviker lite från albumets övriga alt-pop, är en utveckling han ser kommer i sin musik.
– Jag är inte säker, för jag har just avslutat detta album och är helt inne i det. Men jag gillar låten ”Few Changes” så det är inte omöjligt.
Slutligen kommer vi in på hans samarbete med trentemöller. Rasmus berättar att de har gemensamma vänner och att de mötts några gånger innan hans sände ett mejl och frågade om samarbete.
– Vi gjorde några låtar tillsammans och en av dessa, ”Rivers”, producerade han och gjorde en del ommixningar. Innan dess hade han också gjort en otrolig remix av en av mina låtar, ”Write My Name”. Han bjöd in som support förra turnén, 2 och ett halv år sedan. Då hade jag med hela mitt band också.
Innan vi skils åt vill han gärna nämna att han kommer tillbaka till Stockholm för ett gig på Bar Brooklyn den 23 april 2025, med sitt band. Sedan skyndar han vidare till Slaktkyrkan för att förbereda sig för kvällens framträdande. Den här gången solo med en gitarr och lite datorprogrammerat komp. Hur det gick får ni läsa om i min konsert-recension som publiceras inom det närmsta.
Nya albumet ’Seventh Heaven’ släpps på fredag 1 november
