Evelina Nerstrand känns igen som frontfigur i Malmöbaserade rockbandet Guds Pengar som just nu är albumaktuella – men hon gör också skruvad, färgstark och experimentell pop under monikern Eveliina Pink. HYMNs Madeleine Bergquist tog ett snack med henne.
Berätta om bakgrunden till detta projekt och varifrån det rosa i bandnamnet kommer.
– Eveliina Pink uppstod under en period i mitt liv där jag mått som sämst. Jag skrev musiken för att jag behövde det och jag behövde göra det på mitt vis. Jag hade mycket prestationsångest så projektets kärna var att bara göra nåt och inte analysera i bra eller dålig idé, just do.Trots att jag intalade mig själv att musiken inte skulle släppas så kunde jag till slut inte låta bli. Det var en del i min process att våga göra nåt som folk potentiellt skulle tycka vara töntigt eller dåligt och att jag då måste vara okej med det.
”Rosa, i framförallt dess mörkare nyanser, är en väldigt snygg färg”
– Martin Månsson Sjöstrand [Talking To Teapots, This Heel mfl, red adm.] snappade upp musiken och släppte skivan på sitt bolag Jangle Nest, vilket jag är så extremt tacksam för! Jag skulle därför ha ett artistnamn. Eveliina kommer ifrån hur jag uttalar mitt namn på Öviksmål (med långt iii) och Pink uppkom av följande anledningar: 1. För att jag kände mig som pink (kiss, piss) just då. 2. Ett ord som är förknippat med nåt lulligt och det kändes så ironiskt att kalla mig själv det i förhållande till hur jag kände mig. 3. Hur underbart det låter när man säger detta korta sprättiga ord. 4. Att det är endast en bokstav ifrån ordet punk. 5. Rosa, i framförallt dess mörkare nyanser, är en väldigt snygg färg.
Tidigare hette du Eveliina Pink & the golden pinguinos,vad hände med pingvinerna?
– De har tjänat sitt syfte här på jorden och befinner sig numera i nirvana. Så nu har jag startat ett nytt band som heter ”the moving rombz” som speglar albumets filosofi och aura. Jag har minst tio albumidéer som jag vill hinna genomföra innan jag packar väskan och drar vidare och för varje album har jag ett nytt band jag kommer spela med.
Hur tycker du att projektet har utvecklats sedan debutalbumet 2018?
– Det har gått från lo-fi till mid-fi. Jag försökte till och med låta någon annan mixa det, men det lät helt enkelt för bra, så jag struntade i det. Målet med förra skivan var att göra exakt allt själv och det gör jag inte denna gång. Jag har bjudit in två musiker att spela, Emil Nerstrand (min Warlock) som spelar bland annat saxofoner och visslingar, och min irländska kompis Dan Walsh (som är ett musikaliskt geni) som slaktar trummor och percussion på några låtar. Studiodrömmen Joakim Lindberg har även sett till att allt låter prima genom att ha mastrat det. En stor inspiration i projektets slutskede har Angelina Petrovic varit som har översatt min musik visuellt. Hon har utvecklat det och fört projektet till en plats jag inte kunnat skapa själv. Jag älskar att samarbeta med henne, hon är så sketans bra!
Det du gör i ditt soloprojekt är ganska olikt musiken du gör med Guds Pengar, men ser du några beröringspunkter över huvud taget?
– Inte direkt mer än att jag behöver båda sammanhangen att verka i. Jag har ett stort behov av att få rocka och det får jag göra nästan så mycket jag vill i Guds Pengar. Eveliina Pink är mer fruktsallad-, introvert-, fantasy-, filosofi-projektet.
Några specifika influenser du vill nämna som inspirerat dig i arbetet med de nya låtarna?
”Jag har försökt vara så organisk som möjligt när jag skriver musik och text”
– Med min första skiva var konstnären Ralph Steadman en ledstjärna. Hans förhållningssätt till att måla där han skvätte färg på duken för att sedan låta dessa färgklickar bestämma hur bilden skulle se ut försökte jag applicera till hur jag skrev musik och det har jag hållit fast vid även i detta album. Jag såg också en intervju med Paul Simon där han pratade om hur han använde sig av sitt undermedvetna som en stor del i sitt musikskapande. Det satte igång tankar hos mig. Jag har försökt vara så organisk som möjligt när jag skriver musik och text, och försöker tänka mig själv som medlet snarare än uppfinnaren. Se inspiration som en kraft som väljer mig snarare än att det är jag som gör allt. Jag försöker lyssna och reagera på vad jag hör och skriver efter det och jag litar på min intuition och mitt undermedvetna.
Det känns som att estetiken och det visuella är viktigt i det här projektet, har jag rätt? Hur tänker du kring bild i relation till musik?
– Ja, det visuella är en stor del i hur jag upplever musiken. Jag ser bilder, rum, färger, filmer… Jag omformar ljuden väldigt mycket, försöker skapa ljudbilder som kopplar bort ljuden från riktiga instrument då jag tycker att de kan störa mina bilder i huvudet. Med första albumet så gjorde jag videor som jag hade i bakgrunden när jag spelade live för att på något sätt närma mig det jag såg och hörde till musiken.
Slutligen – vad kan publiken förvänta sig av dina spelningar framöver?
– Svala dansmoves, lama och häxliknande röstinsatser och givetvis nåt skräckartat.
På fredag är det release för nya singeln ”Vile Warlock” och samtidigt släpps en video som kommer att premiärvisas i skivbutiken Dåndimpen i Malmö.
