
Det har redan hunnit bli mörkt när vi anländer till Annexet och ser dussintals unga flickor klädda i rött eller i vita skjortor med röda slipsar. Ikväll ska girl in red spela sin andra konsert i Stockholm på bara två år. Med ett nytt album i bagaget har Marie Ulven Ringheim mycket nytt material att erbjuda och med uppkommande artisten Nieve Ella vid sin sida kommer detta garanterat bli en minnesvärd kväll.
Nieve Ella intar scenen med ett strålande självförtroende. Hon är rutinerad på scen efter att ha turnerat med Inhaler förra året och vet precis vad som krävs för att engagera den något lugnare, men inbjudande publiken. Hennes sound är betydligt mer färgstarkt live jämfört med de inspelade versionerna, vilket kan bero på den dominerande basen och trummorna som lyfter låtarna. Samtidigt lyckas Nieve Ella och bandet blanda de lugnare och mjukare låtarna med hårdare, vilket gör att hon aldrig riktigt tappar publiken som verkligen ger sitt allt i skriket under “Ganni Top (She Gets What She Needs)”.
Kort efter publikens enade, nästan kultaktiga, framförande av Chapell Roans “HOT TO GO!” släcks det ner och ett oerhört långt intro drar igång. Några minuter senare blir alla alltmer otåliga och börjar skandera efter girl in red. Som någon som kanske inte blev särskilt tilltalad av hennes senaste album måste jag medge att jag blir positivt överraskad av de mycket tyngre riffen när de framförs live. Gitarren, trummorna och basen lyckas plötsligt få dessa poplåtar att nästan klassificeras som rock. Under “girls” skiftar gitarren istället mot det drömmigare och drar tankarna till Beach Fossils. Ljusteknikerna behöver definitivt nämnas då de gör en enastående insats i att lyckas ingiva en slags retro, late night talk show, 70-tals känsla vilket kompletteras av scenografin.
Hela kvällen har en mysig dimma lagd över sig – en tidig oktoberkväll tillsammans med “we fell in love in october” är allt man behöver för en bra start på hösten och allt vad den innebär. Det står klart varför girl in red blivit ett sådant fenomen då hon verkligen är bra på det hon gör. Även om hennes musik inte är ens genre blir man helt uppslukad av kvalitén på scenen.
I kontrast till det ökade tempo ankommer ett lugnare parti med ett flertal långsammare låtar och därav en energidipp som blir svår att återhämta sig ifrån. Efter en kort cover av “Sailor Song” berättar Marie Ulven Ringheim att hon vill skriva en låt som får henne att känna på samma sätt som den gör, och om pressen att skriva ny musik nu när hon har en publik – “Sailor Song” påminner henne om varför hon egentligen gör detta. Kvällen avslutas med “i wanna be your girlfriend” där Marie får igång publiken igen som verkligen ger sitt allt en sista gång.
Ända sedan början av kvällen har girl in red lyckats ta över hela scenen och utstråla en gripande karisma vilket får alla, inklusive föräldrarna på plats, att hoppa med. Atmosfären blir därför väldigt omslutande och trygg under hela kvällen trots de något trögare partierna.
Detta må inte ha varit en livsförändrande konsert – men det var definitivt det för många som känner igen sig i hennes musik, vilket förgyllde kvällen för alla.