Det är en tidig måndagsmorgon som vi befinner oss på Kungsholmen för att träffa Girl Scout, ett svenskt indieband som just nu är aktuella med singeln ”Honey” och en kommande spelning på Jungfrukällan – en relativt nystartad festival som vill skapa en plattform för ny svensk musik.
Med namn som Stuzzy, CIVIL POLIS och Svart Ridå i lineupen hoppas arrangören Niklas Jonsson från Sustainable punk kunna inspirera andra att ta efter, för att förhindra att utrymmet för mindre band och artister ska minska och väldigt mycket bra musik ska förbli ohörd.
Vi står och pratar med Kevin Hamring, basist i Girl Scout, om The Hives spelning på Debaser 2012 när Viktor Spasov, gitarrist, anländer. Kort därefter följer Emma Jansson på sång och gitarr tillsammans med trummisen Per Lindberg. Vi smyger in i lokalen efter att ha tagit några bilder och möts av ett mysigt och färgglatt allrum. Medan vi förbereder oss inför intervjun pratar bandet ihop sig om allt från rep till demos. När alla har försett sig med något att dricka drar vi snabbt igång innan Hamring ska iväg till jobbet.
Hur kommer det sig att ni ska spela på Jungfrukällan?
– Man tar ju de gigen man får. Men vi har varit taggade på att spela i Stockholm, så det här kom precis vid rätt tillfälle efter att vi snackat om att vi vill spela mer här – det var en perfekt bokning, börjar Emma.
– Det var ju väldigt många roliga akter också som man såg skulle spela där så när vi fick frågan kände vi ju direkt att vi ville göra det här. Dels är det kul att få en del publik, men sedan är det också roligt att få hänga med Stockholmsscenen och se vad folk gör och höra dem live. Man blir ju liksom inspirerad, tillägger Viktor.
”Vi har varit taggade på att spela i Stockholm, så det här kom precis vid rätt tillfälle efter att vi snackat om att vi vill spela mer här – det var en perfekt bokning”
Kevin och Per berättar lite om deras brittiska manager, vars nätverk de rört sig igenom ända sedan början. Att ha en manager baserad i England gör att de flesta spelningarna äger rum där, snarare än i Sverige, där de har färre kontakter.
Ni har en stor UK-turné inplanerad i februari, mottagningen där har nästan varit större än i Sverige – tror ni att det beror på er brittiska manager eller är det publiken?
– Både och tror jag. Mycket av anledningen till att vi har spelat så pass mycket i just England är ju för att det bara har hänt, men sedan är det kanske lite så i efterhand att bandscenen är mer aktiv där. Det finns fler små ställen att spela på, som klubbar, helt enkelt scener som passar oss bättre. Ett litet band passar väldigt bra in medan det i Stockholm känns som om de flesta spelplatserna antingen är jättesmå eller rätt jävla stora, berättar Per Lindberg.
– Ja och alla de mellanstora stängs ju bara ner här i stan, inflikar Emma Jansson.
– Det är ju det som också är bra med Jungfrukällan, för det är precis det som de snackar om nu, avslutar Kevin och hela bandet instämmer.
Hur tycker ni att den svenska publiken känns? Känns det kanske lite främmande nu efter att ha varit utomlands så pass mycket?
– Jag tycker att vi är bekväma, det känns kul för jag känner mig alltid sentimental gentemot publiken på ett annat sätt när jag är här för att det känns närmare en själv, man ser folk man känner personligen. Det var ju jävligt fint när vi spelade Göteborg till exempel – för jag är ju från Trollhättan och har många kompisar på västkusten. När man ser barndomskompisar i publiken så blir det en sådan stämning av det, förklarar Emma.
– Men det var ju länge sedan vi spelade i Stockholm överhuvudtaget så vad känner vi inför den svenska publiken – ja vi vet ju inte riktigt hur de är, förklarar Kevin och alla skrattar åt hans kommentar.
– Även om vi ändå hållit på ett tag och spelat nu tycker jag att det alltid känns som om man går upp på scen inför folk som inte har en aning om vilka vi är, eller det är min grundinställning på något sätt. Vi är bara här och spelar och hoppas att de gillar det. Det kommer väl förhoppningsvis folk och kollar. Vet någon ens vilka vi är? Är det ens någon som är här för att de vill höra oss? Det är detsamma för mig, förklarar Per.
”Även om vi ändå hållit på ett tag och spelat nu tycker jag att det alltid känns som om man går upp på scen inför folk som inte har en aning om vilka vi är”
– Ja, och har de inte feeling är det ju kul att försöka vinna över dem, fyller Emma i.
Precis då behöver Kevin skynda sig till Ubern för att hinna till jobbet. Trots allt turnerande och resande har Girl Scout lyckats spela in en hel EP. Kevin berättar innan han åker att det varit svårt att få livet att rulla samtidigt.
– Först jobbar man och sedan måste vi höras om mixarna vi får in. Det är bara mycket.
Hela bandet hade inte hunnit sitta tillsammans och skriva ordentligt eller spela in demos på nästan ett halvår.
– Ni såg ju här när vi kom in att vi började snacka direkt för att vi hela tiden har saker att prata om som vi knappt hinner med, fortsätter han.
– Det känns som när man har en långvarig relation med någon, då måste man boka in dejtandet och man måste ändå ta det på allvar när vardagen kommer och jag tycker att det känns lite som samma sak nu med oss när vi bokat in att vi ses. Även om det är stressigt så ses vi och skriver musik, bara lattjar liksom och det känns så jävla viktigt och bra, berättar Viktor.
I år har Girl Scout släppt två singlar inför deras kommande EP Headache. Först ut var ”I Just Needed You To Know” som fick stor uppmärksamhet och med över 400 000 lyssningar blev det deras mest spelade låt. För tre veckor sedan släppte de deras andra singel ”Honey”.
Hur har ni känt att processen varit under skrivandet av Honey?
– Svinkul! Vi har ju börjat göra allting mycket mer själva nuförtiden. Under våra två första EP:s var det ganska mycket att vi tog in folk och jobbade med producenter. Nu har vi börjat göra produktion, vi gör musikvideor själva och har styrt upp fotograferingen. Det har varit så jävla kul för det har verkligen sammanfogat oss. Det känns som att det vi har sett har kunnat komma fram för första gången på riktigt, eller det har det ju innan också, berättar Viktor.
”Vi visste inte riktigt vad som gällde och behövde någon som kunde vara med och vägleda oss lite”
– Men inte lika bra som nu, skrattar Emma och fortsätter; det känns kul, alltså jag gillar den här låten mycket och vi ska släppa en EP i november som vi också har gjort själva. Inget ont mot våra andra två EP:s, de gillar jag ju också men jag har nog aldrig varit så nöjd med grejerna som jag är nu. Det känns mer som vi, det låter mer som oss och som vi gör live.
– Verkligen. Sedan behövdes våra första två EP:s för att vi ska vara här. Vi visste inte riktigt vad som gällde och behövde någon som kunde vara med och vägleda oss lite. Man behöver ändå någon producent i rummet som kan komma in och hjälpa till att fatta beslut som vi inte löser själva. Men nu när vi kommit hit så känns det ändå som om det går bra, tillägger Per.
Det råder ingen tvekan om att Girl Scout ser fram emot spelningen på Jungfrukällan. Förhoppningsvis kan detta initiativ komma att bli startskottet för en ny våg av uppkommande spelställen som gör den svenska musikscenen mer inkluderande och främjande för framtidens musik.
Jungfrukällan går av stapeln på lördag, 28 september, i Slaktkyrkan & Hus 7 i Stockholm
