Imorgon debuterar Göteborgsbaserade Kristina Hansen med PJ Harvey-doftande ”Same Space” under sitt musikaliska alias Drever. Men redan idag kan du förhandslyssna på spåret och läsa en kort intervju med henne på HYMN.
Kan du berätta lite om din musikaliska bakgrund och vad som lett fram till de här släppen?
– Jag har spelat piano sedan jag var liten och gick på musikhögskolan i Göteborg på 90-talet med klassisk sång som huvudinstrument. Jag är en person med många och starka känslor, något som jag inte alltid varit bra på att acceptera. Den klassiska sångkostymen passade aldrig riktigt mig, min röst kändes för obändig och jag kämpade i många år med att hitta min klang och mitt uttryck. Samtidigt levde jag ett slags dubbelliv där jag gick på mycket spelningar på helgerna och där skivsamlingen mestadels utgjordes av brittpop, grunge, gammal soul och en del hårdrock. När jag förlorade båda mina föräldrar i Estoniakatastrofen -94 blev det känslomässiga trycket för hårt och jag blev ännu mer spänd i rösten och ofta hes. Efter att ändå ha arbetat som sångerska och sångpedagog i 10 år, bestämde jag för att lägga sången och musiken på hyllan tills lusten infann sig igen och jag kommit underfund med vad jag ville göra musikaliskt. Det tog ytterligare 15 år.
”Efter att ändå ha arbetat som sångerska och sångpedagog i 10 år, bestämde jag för att lägga sången och musiken på hyllan tills lusten infann sig igen”
– Två faktorer var avgörande för att jag kom i gång igen: tillgången till datorprogram som Logic Pro och Metoo. När jag väl samlat tillräckligt med mod var det ”bara” att sätta i gång och göra den musik jag alltid velat göra men inte vågat eller kunnat eftersom jag inte spelar de traditionella rock-instrumenten: elgitarr, bas och trummor.
Hur skulle du beskriva din musik för någon som inte hört dig?
– På översta rubriknivån är det gitarrbaserad indierock. PJ Harvey var en förlösande kraft för mig på 90-talet och är också idag en stor inspirationskälla. Jag har älskat David Bowie sedan barnsben och killen som mixar mina låtar tycker att jag har ett ben i Bowie och ett i White Stripes. Det tycker jag är en fin och smickrande beskrivning.
– På kommande albumet blir det fler lugnare låtar, men jag har försökt behålla ett genomgående sound där distade gitarrer är en bärande komponent. Min klassiska bakgrund hörs det inte mycket av mer än att min röst naturligen har en rätt framträdande roll.
Precis, första låten ut är ganska lugn jämfört med resten av låtarna jag hört, varför valde du den som första singel?
– ”Same Space” är en bra brygga mellan det rockigare, ösigare uttrycket och kommande mer episkt berättande låtar. Dessutom är det flera som uttryckt att det är en stark låt, en banger, haha!
Kan du säga något om vad låten handlar om?
– Sömnlöshet och nattens demoner, om att i gryningen lämna nattens känslomässiga uppgivenhet och via ilskan hitta modet och handlingskraften. Låten handlar också om att möta sig själv utan skam – en förutsättning för att våga släppa in andra människor, att ge upp egot för en stund och uppgå i något större.
Vi träffades på en spelning med Lime Garden i början av sommaren, har du sett några fler spelningar som inspirerat dig sedan dess?
– Jag föredrar spelningar på mindre scener, gillar att komma nära banden – både för intimiteten i konsertupplevelsen men också för att det är kul att se vad de gör, hur bandet spelar live. En sådan spelning var i våras på Bubblan i Göteborg. Då spelade kanadensiska Ora Cogan, en artist med en tydlig egen röst och musikaliskt uttryck. I år var jag faktiskt på Way Out West och blev rätt knockad av Big Thief, som jag upplevde var ett mycket intressantare band live än vad jag hört på skiva. Adrianne Lenker är en sångerska, gitarrist och låtskrivare med en integritet och begåvning som står ut i dagens musikaliska landskap. Att bandet sedan var oerhört tungt (dubbla trumset!) och tight gjorde ju inte upplevelsen sämre.
Vad har du för planer framöver?
– Jag släpper ytterligare en singel, troligen i oktober. Det är en ösigare låt igen, riffbaserad och med mindre djuplodande text. I min rudimentära hemmastudio jobbar jag just nu med en ny låt som jag hoppas kunna ta till studion under hösten, ihop med lite annat material. Sedan är jag fruktansvärt sugen på att spela live. Planen är att boka och genomföra en lite kaxigare releasespelning under första kvartalet 2025. Jag vill att min musik ska ges möjlighet att attrahera en publik även bortom vänkretsen och känner att jag inte har något att vänta in längre.
