Född i Aten, boende i London, men musikaliskt närmare Berlin. Så skulle man kunna beskriva Tina Boleti som under monikern Night in Athens/N I A gör mörk elektronisk musik och nyligen släppt albumet Wasted Reflektions. En platta som inte bara uppbär alla markörer för genrer som darkwave och coldwave utan också visar prov på ett sinne för melodier.
Jag blir nyfiken på vem som döljer sig bakom och hittar Tina Boleti i London. Till London kom hon 2006 för att studera och har blivit kvar där, även om hon på senare år rest runt mycket i sitt gamla hemland Grekland. Till en början spelade hon trummor med punkband men gick snart över till klaviatur och har via postpunk gått över till att göra musik med lutning åt darkwave/coldwave.
”Det var först när jag kom till London som jag började engagera mig i rockband”
– Jag lyssnar fortfarande mycket på punk och postpunk men mitt hjärta ligger ändå närmast mörkare elektroniska genrer. I mina sena tonår lyssnade jag mycket på EMB och tysk industrial och jag tror att mitt material återspeglar precis hur jag är som person och kanske det kommer ut som lite mörkt eller kallt.
– Jag lärde mig piano redan som barn och fortsatte under tonåren att spela. Den grekiska akademiska musikutbildningen låg dessvärre ganska långt från min personliga musiksmak så jag tröttnade på klassisk pianomusik. Fast ärligt talat lyssnar jag fortfarande en hel del på klassisk musik, även om den blev alltför restriktiv och gränssättande för det jag ville göra. Det var först när jag kom till London som jag började engagera mig i rockband och lockades att börja spela trummor i ett punkband, trots att jag är värdelös som trummis.
Jag berättar att mina favoritspår på nya plattan är ”Words Unspoken” och ”Your Shadow”. Den förstnämnda mörk och tung men med kraftfull rytm, likt darkwave/coldwave-kollegor som Lebanon Hanover eller KVB, medan den sistnämnda är lättare och nästan synth-poppig ungefär i stil med det bästa av tidiga OMD. Jag frågar om henne egna preferenser och influenser.
– Helt ärligt så har jag en väldigt bred musiksmak och lyssnar på allt möjligt mellan blues och senare synth-projekt. Kanske kombinationen postpunk och mollstämd elektronisk musik attraherar mig mest. Min röst är också begränsad så därför passar det också bäst med ett elektroniskt sound och resultatet blir troligen kallt och staccato-rytmiskt.
Många låtar på plattan tycker jag präglas av en obestämd ångestladdning och jag frågar Tina om hon håller med.
– Det håller jag helt med om. Det är omedvetet, men jag lider faktiskt av ångestsyndrom, oftast existentiellt kopplad, och måste ibland medicinera för att kunna fungera normalt. Varje dag kan bli till en kamp för att fungera på mitt jobb eller i privatlivet. Så jag tror det klart framkommer i min kreativa output, min musik.
”Det är omedvetet, men jag lider faktiskt av ångestsyndrom, oftast existentiellt kopplad”
Jag undrar om hon använder andra instrument än synthesizers på plattan och om det är en studioprodukt eller ren DIY-produktion?
– Jag brukade spela orgel i tidigare band. Jag gillar orgel-ljudet. Med det nuvarande projektet har jag kommit att älska Roland-synthesizers kompakta karaktär. Jag är också svag för vintage-syntar. Jag lär mig hela tiden nya saker. Min tid som trummis har hjälpt mig med trum-programmeringen. Jag använder inga stränginstrument men bygger gitarr-riff på synth och ber om hjälp att konvertera dem till något liknande i låtarna.
– I stort sett hela albumet är komponerat och producerat hemma, men jag har skickat de för mixning och mastering senare. På nya plattan har jag spelat in sången i studio och bett en kompis att spela gitarr på ett par låtar.
Albumet är utgivet på brasilianska labeln Wave Records. Jag undrar varför när det finns många närliggande skivbolag i London, Berlin och även Aten.
– När jag hade albumet klart kontaktade jag flera skivbolag och Wave kom tillbaka med den bästa lösningen för båda parter. De har en syster-label i Tyskland, Danse Macabre, och jag finns under dem också. De är väldigt stöttande och trevliga personer.
”Jag skriver redan på nytt material, mer elektroniskt och slagkraftigt”
Slutligen undar jag över hennes framtidsplaner. Turnéer, nya projekt eller plattor? Finns möjligen ett Sverige-besök med i planerna?
– Jag skriver redan på nytt material, mer elektroniskt och slagkraftigt. Jag har några samarbeten kring detta och förhoppningsvis kan det ges ut någon gång i höst. Närmast har jag gig i London, Aten, Porto, Turin och Sarajevo. Det finns också planer på Sydamerika kanske nästa år om allt klaffar. I Sverige har jag faktiskt varit några gånger på semester. Skulle älska att spela där snart och hoppas det blir så.
