Det finns ingen bättre medicin än musik när det kommer till hjärtesorg. Det kände även Greg Gonzalez, frontman för Cigarettes After Sex, när han för 10 år sedan blev hjärtekrossad på alla hjärtans dag. Han satte sig i bilen och körde i två timmar till en spelning, samtidigt som han lyssnade på “By Your Side” av Sade om och om igen. Det var denna känsla som Gonzalez ville fånga på sin skiva.
På tidigare album av Cigarettes After Sex har kärleken alltid varit central, med fokus på flera olika relationer. Men på X’s är det en enda långvarig relation som lagt grunden. I en intervju med Gaffa berättar Gonzalez att musiken blev hans sätt att uttrycka sig om sin förlust. Han väljer nästan att inte gå vidare från sorgen eftersom det ger upphov till känslor om relationen som han inte vill bli av med och det får honom att reflektera över vem han var i relationen – en viktig del av hans låtskrivande.
X’s är som bäst när man sitter en kväll och väntar på bussen hem, försjunken i sina tankar. Albumet lyckas fånga hela relationen, både det smärtsamma och den romantiska euforin man upplever som nykär. Gonzalez blandar pop och slowdance till en trygg och lugn dröm. Trots kritiken Cigarettes After Sex mottagit, att deras låtar är för lika varandra, är detta precis vad de strävar efter. I samma intervju med Gaffa berättar Gonzalez att de vill skapa ett eget universum, bestående av kärlek och känslor. Detta uppnår de med X’s, liksom med tidigare album där man kan sätta på en låt av Cigarettes After Sex och känna igen dem direkt.
Titelspåret och öppningslåten ”X’s” antyder redan i första meningen en efterlängtad kärlek. Låten är lekfull och spontan, som början av en relation där båda parter är i synk. Ärlighet och bekymmerslöshet är återkommande teman, vilket får relationen att ses som perfekt och något overklig. “X’s” är inspirerad av Marilyn Monroes och Bert Sterns ikoniska fotografier där Monroe tecknade häftiga X över de bilder hon ogillade. Denna inspirationskälla tillför en slags tidlöshet – som om relationen i låten är evig.
Nästa råa låt, “Tejano Blue”, lyckas fånga hur en person oväntat kan bli ens allt. Med inslag av Cocteau Twins och tejano-musik från Gonzalez uppväxt i El Paso, är låten sensuell, ärlig och poetisk. Bäst på plattan är dock “Hideaway”, som får tankarna att flyga till tidiga Mazzy Star där gitarren bryter trummorna på ett näst intill änglalikt sätt. Det är något med låten som gör att man blir väldigt närvarande och Gonzalez röst blir lik en trygg filt tillsammans med tamburinen – pricken över i:et för att fånga Mazzy Star-känslan.
“Ambien Slide” beskriver det oundvikliga slutet på relationen och därmed albumet. Reverben på gitarren tillsammans med synthen kompletterar vokalerna och enade målar de upp den hjälplösa verkligheten av att det är över. Titeln är en metafor för drogen Ambien som används mot sömnlöshet, vilket passar den välskrivna låttexten där Gonzalez berättar en historia om någon som inte kan ta sig vidare från en tidigare relation och partnern då vänder sig till Zolpidem (Ambien) för att dämpa känslorna och sömnlösheten. Låten berör även teman som längtan och hopplöshet efter uppbrottet och hur det känns som om man aldrig kommer må lika bra igen.
Albumet är stämningsfullt och de subtila förändringarna i soundet från föregående skivor gör en stor skillnad. Det oundvikliga slutet på relationen berör på ett tröstande sätt och Gonzalez något mer maskulina röst fångar känslornas hav. Ju mer man lyssnar på skivan, desto mer besatt blir man. Själv har jag inte kunnat sluta lyssna på X’s även om det inte finns några låtar som står ut på samma sätt som ”Apocalypse” eller ”Nothing’s Gonna Hurt You Baby”. Istället bildar alla låtar en enhet och berättar en historia, vilket gör albumet ännu mer storslaget.
[Partisan Records, 12 juli]
