Hugo Fjäderben-kalaset 2024 – punk till förmån för Barncancerfonden

Småjävlafötter – Foto: Press

Långt ute på den småländska landsbygden ligger världens mysigaste lilla punkfestival Hugo Fjäderben-kalaset. Närmare bestämt på Kurt Olvars Rebeller-gitarristen Johan ”Voven” Anderssons veranda i Lilla Fagerhult utanför Kåremo någonstans mellan Kalmar och Mönsterås. En minst sagt fullmatad storhelg av punk, kärlek och samhörighet till förmån för Barncancerfonden.

Voven är son till arbetarpoeten Bengt ”Cidden” Andersson och hela festivalen görs som en slags hyllning till honom. Hans sista bok var en barnbok om en övergiven liten kyckling som hette just Hugo Fjäderben (2012). Intäkterna gick oavkortat till Barncancerfonden och festivalen fortsätter i samma anda. Banden spelar gratis och all vinst från både biljetter, mat och den årliga bondauktionen går oavkortat till just Barncancerfonden.

Årets festival är den nionde i ordningen och håller på i tre dagar. Det är publikrekord och ljudet är ovanligt bra, kanske mycket tack vare att det är fem ljudtekniker på rullande schema och att en av dem är självaste Mart Hällgren (De Lyckliga Kompisarna, Total Egon, Krymplings). Tyvärr har jag en egen spelning strax utanför Västervik på torsdagen och missar således när festivalen inleds lite smått med Filth-Kin, Utsatt, Jimmy Ragnar, Factums Punkorkester och Vovens eget band Kurt Olvars Rebeller. Att de två sistnämnda banden även passar på att släppa ett gemensamt splitalbum går mig dock inte förbi. Lite av årets stora begivenhet, nästan som när förra årets festival helt oförhappandes förvandlades till ett bröllop för Voven och hans stora kärlek sedan mitten av åttiotalet Annemi Åkerklint

När jag själv anländer vid lunchtid på fredagen är festivalen i full gång. På scenen står Arlövsbördiga Non Stop Charlie och jag känner mig hemma direkt. Att det var bandets basist och ena sångare Rickard Nilsson (Die Damp) som körde mig hem till Skåne efter förra årets festival gör kanske sitt till men saken är att det är just det Hugo Fjäderben-kalaset handlar om. Efter en helg tillsammans känner alla varandra. Artister, publik och arrangörer. Gränsen är hårfin mellan vad som är vad.

Rövsvett – Foto: Rick Titrö

Gamla rävar som smutsiga The Past från Munktorp, helsingborgska Existenz, grisiga Rövsvett från Tranås och redan nämnda Non Stop Charlie som allihopa hållit igång sedan åttiotalet samsas med den yngre generationens punkband som Vetifan från Linköping, de Kalmarbaserade collegepunkarna Miss Harries och de lundensiska trallpunkarna Bror Duktig som kunde varit småkusiner till Menudå. Trelleborgska KKPAs trallmetall, Halmstadbaserade Scenic Bellys kompakta rock’n’oi, linköpingska First In Lines hardcoredängor och Karlskogasönerna Bombfors ångestdrypande ångvältstrall är alla barn av nittiotalet och helgen till ära gör Orrefors gamla trallpunkhjältar Filthy McNasty sin allra första spelning på tjugofyra år.

Allt enat i en brokig folkfront av allt som ryms inom det breda paraplyet som på ett eller annat vis kallas för punk. Ölstinn sharp-oi med On the Job från Karlskrona, melodisk trallcrust med födelsedagsfirande Systemkollaps från Linköping och skräckfilmsromantisk horrorpunk med de croonerdoftande göteborgarna i Left Hand Black. Nittiotalsdoftande genuin trallpunk med Stiltje från Rörvik, benhård beatdownhardcore på råaste skånska med helsingborgska Mörbultad. De stockholmska brittpunkarna Topper river av hela kommande minialbumet i sin helhet medan de goa gubbarna i Headons från Halmstad bjuder på allt från rock’n’rolliga stänkare till hardcore på finska. Även den buskisartat gubbgriniga radhuspunken är representerad av såväl stockholmska Käftsmäll som västkustska Gubbjävlers och Gubbjävlar från Sandviken.

Martin Berglund & Stödorkestern – Foto: Rick Titrö

Hugo Fjäderben-kalaset är ett praktexempel på devisen att punken inte handlar om genrer och ljudbilder. Det behöver nödvändigtvis inte ens vara distade gitarrer i rasande tempo. Punken är snarare en inställning och en attityd. En rörelse. DIY och skit-i-etablissemanget-för-etablissemanget-har-alltid-skitit-oss. Första gången jag själv spelade på Hugo Fjäderben-kalaset härom året kände jag mig inte bara välkommen, det var även första gången jag kände att mina underfundiga visor rakt upp och ner på en ensam elgitarr faktiskt sågs som en naturlig del av punken.

Även i år är de för punksammanhang lite udda fåglarna viktiga inslag i helheten. Tyvärr missade jag Jimmy Ragnar och hans akustiskt sinnade luffarpunk men i gengäld bjuder det kalmaritiska sjumannakollektivet Martin Berglund & Stödorkestern på brinnande visrock fylld av socialrealistiska berättelser, körtjejer och blödande saxofoner. För att inte tala om hur Skarabé från Fritsla kryddar sina sprittande skastänkare med både gladpop, boogiewoogie och gammal progg på ett vis som för tankarna till såväl Dapony Bros och Crusbärs. Vad betyder punk för dig?

Det är hög kvalitet rakt igenom men Småjävlafötter från Hisingen står i en klass för sig. Deras ettriga trallcore är fylld av brinnande allsångsrefränger, frenetisk entakt, sprittande ska och en energi lika explosiv som en brödrost i ett badkar. Och då är ändå basisten John Nilsson-Tysklind (Mark Zero) förkyld. Moshen står som spön i backen och folk ramlar i rabatten gång efter annan medan sångerskan och kazooisten Malin Regnell daskar fittkuken i pannan på spårvagnskontrollanter, rasister och hela patriarkatet. En käftsmäll rakt mot samhället. Ingen här går säker.

Småjävlafötter – Foto: Rick Titrö

Hugo Fjäderben-kalaset är fullproppat av band som har mycket att säga och de gör det helt på sitt eget sätt. Ändå slår det mig att det ryms oväntat mycket tolkningar av andra artisters låtar också. KSMB, Ramones, Ebba Grön, Dead Kennedys och Green Day men också mer oväntade låtval. Vice festivalgeneral Mikael Karlsson och ljudteknikern Henrik Karlsson spelar enbart covers med det Malmöbaserade Kalmarbandet Lisa & the Peanut Smugglers men överraskar mig särskilt med en avskalad version av Bäddat För Trubbels ”Ingenting där”.

Gubbjävlers river av Stockholms Negrers ”Knark är gott”, Rövsvett slaktar ”Vi vil ikke ha” av norska Kafka Prosess och Småjävlafötter hyllar Carl Johan de Geermed Mattias Alkbergs ”Skända flaggan”. On the Job tolkar Gasolin’ och Perverts och Vetifan gör Loke Nybergs programförklaring ”Freaks och original” bli deras egna medan Käftsmäll tar sig an Mange Hellbergs ”En sång för Jenny” och låter Turbonegros ”Let it burn” helt sonika bli ”Vem är Björn?”. Mitt i alltihopa faller The Past handlöst för de ironiska publikönskemålen om att spela Creedence Clearwater Revival och ger sig på ”Up around the bend”.

Även om jag missar festivalens första dag ser jag ändå tjugosex olika band. Alldeles för många för att egentligen rymmas i en recension av det här slaget men bland alla höjdpunkter är det särskilt några som vore tjänstefel att utelämna, utöver alla gästinsatser band och publik emellan. Som när Martin Berglund & Stödorkestern bjuder upp en spontan barnkör ur publiken. Eller hur KKPA som släppt ett livealbum från förra årets festivalspelning vägrar att reprisera en enda låt och istället blir så taggade att sångaren Martin Hansson för första gången någonsin vågar sjunga som sig själv på sin egen dialekt.

Vetifan med Mart Hällgren – Foto: Rick Titrö

Allra mest överraskad blir jag dock över det lyft det inneburit sedan karismatiska Diana Sjunnesson (Microlaxx) tagit över sången i Vetifan och hur de bjuder upp ljudteknikern Mart Hällgren i en duett av Krymplings ”Dunken” där The Past-sångaren Mikael ”Linus” Linder sitter på scenkanten iförd tomteluva och bjuder på hemgjorda grejer. Genialt!

En av de mest centrala programpunkterna är dock ingen konsert. Det är en gammaldags bondauktion där alla pengar oavkortat går till Barncancerfonden. Som brukligt förrättad av Kenny Winchler som tidigare under festivalen även spelat bas med både Factums Punkorkester, Martin Berglund och Stödorkestern och On the Job. Tavlor, skivor, tröjor, finska påsar, uppblåsbara Rövsvett-kanoter och utekvällar med Headons-gitarristen Mikael ”Divan” Davidsson budas på till hutlösa priser. Själv ropar jag hem ett Vetifan-paket.

När Rövsvett sedan rivit hela scenen frampå småtimmarna på söndagsmorgonen har vi samlat in tvåhundratusen kronor till Barncancerfonden. Sicken helg! Tänk att det kan vara så kul att faktiskt göra lite nytta. Kaa!