Gossip på Amager Bio – en väloljad queer partymaskin

Det har gått tjugo år sedan jag såg Gossip live första gången. Den gången på Ladyfest i Lund. Ladyfest – som är en världsomfattande kulturfestival med enbart kvinnliga artister, konstnärer och arrangörer – grundades i Olympia, Washington år 2000. Syftet var att ta plats i en mansdominerad musikbransch och att denna gräsrotsrörelse växte fram just där var ingen slump.

Under nittiotalet var Olympia hemvist för den framväxande riot grrrl-rörelsen, med punkband som Bikini Kill, Sleater-Kinney och Bratmobile som förgrundsfigurer. När Gossip först slog igenom var deras musik tydligt färgad av denna scen, och bandet turnerade med nämnda Sleater-Kinney i samband med släppet av debut-ep:n (2000).

Om vi spolar fram till samtiden så är det musikaliska uttrycket snarare dansant än punkigt, men attityden är densamma. Sångerskan Beth Ditto har alltid tagit plats och dessutom varit en pionjär för kroppsaktivismen inom musikbranschen, men också i modevärlden där hon gjort några samarbeten. Förutom detta har hon alltid varit öppet lesbisk och aktivist inom HBTQ+-rörelsen.

Att Ditto är en förebild för många råder det ingen tvekan om, men hon är också en väldigt skicklig sångerska och efter att Gossip ”splittrades” 2016 har hon haft en hyfsad solokarriär. Gossips splittring blev dock, som tur var, bara en paus och i år släppte man nya albumet Real Power. Det är med denna skiva i bagaget som trion gör ett stopp i Köpenhamn denna julikväll.

Trion har dock blivit en kvintett under denna turné och det är ett både fullskaligt, skickligt och excentriskt band som stiger på scen på Amager bio. Men trots att bandmedlemmarna är karaktärer är det ingen tvekan om vem som är showens stjärna. Iklädd svart “Jack White”-peruk (ett skämt som är roligt första gången men kanske inte tionde) men utan byxor äntrar Beth scenen med pondus värdig en världsstjärna. Detta till tonerna av “Listen Up”, en av bandets kanske bästa låtar. Även om singeln har 18 år på nacken tycks den sitta som en smäck i den medelålders publikens motoriska minne och fuldansen är snart igång. 

Ljudbilden – som denna kväll hamnar någonstans mellan tjugotalets dansorienterade indiepop,  sextiotalets girlgroups och frikyrklig gospel – är stor och speciellt gitarrljudet klingar otroligt väl ihop med Beths imponerande omfångsrika sångstil. Det är en väloljad queer partymaskin vi bevittnar, utan några spår av den splittring som ändå varade ett par år. Som allra bäst är det i finalnumret innan extranumret, när “Standing in the Way of Control” får extra krydda i ett medley där Bikini Kills “Rebel Girl” och Abbas “Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)” vävs in i det bastunga lyckoruset. 

Bandets lekfullhet avspeglas också i relationen med publiken, som under hela spelningen är högst interaktiv. Det är charmigt oftast, men den flamsiga jargongen blir till slut lite tjatig. Jag vet inte om det är för att jag är trött efter en heldag på akvariet Den blå planet med två treåringar som jag är en sån partypooper, men jag kommer på mig själv att himla lite med ögonen när mellansnacken tar mer och mer fokus från musiken.

Rent musikaliskt finns det däremot inte så mycket att anmärka få, vi får den show man kunde förvänta sig och även om de äldre numren överglänser spåren som framförs från nya plattan känns helheten relevant. Visst är nostalgin påtaglig, men Gossip är ändå ett band som helt klart behållit värdigheten med åren. De femtielva Jack White-peruk-skämten till trots. Och med Pride runt hörnet, i en samtid där backlashen för HBTQ+-rörelsen tyvärr känns påtaglig, är det otroligt befriande att uppleva den kärleksfulla stämning som fyller rummet när Beth Ditto dansar av scenen till Prince-hitten “Purple Rain”. Publiken skrålar med sina allra starkaste stämmor:

“I only wanted one time to see you laughing”

Då tänker jag på Beth Dittos genomträngande skratt och på skämten på överdriven söderndialekt och känner livet i mig. All trötthet är som bortblåst. Åtminstone tills en halvtimme senare när det är dags att sätta sig på tåget hem och trängas med charterresenärerna som anlänt till Kastrup mitt i natten.