Under fredagseftermiddagen slogs dörrarna upp till första dagen av Rosendal Garden Party som inledningsvis hade mycket punk att bjuda på. Men, efter att Refuseds Dennis Lyxzén drabbats av en hjärtinfarkt under torsdagen var det många besvikna fans på plats då en del hade rest till Djurgården endast för hardcorebandets skull. Som plåster på såren ersattes de av det svenska indierockbandet Les Big Byrd.
Först upp på scenen var DJ-duon Femme Fatale Selection som bjöd på skön bas och mycket inlevelse med sin koreografi under setet. Musiken bestod av afrobeats, hiphop och stundtals om brittisk rap. Den något tillbakadragna och glesa publiken var inte alltför imponerad, men till skillnad från många andra DJ:s som endast står bakom mixerbordet och nickar nonchalant, stod duon ut med koreografin. Bäst var deras singel “Feisty” där vokalerna imponerade och under setet gästade många artister Femme Fatale på scen för att dra igång publiken.
Joakim Åhlund såg ut som en riktig rockikon när han och sitt Les Big Byrds gick på för att trösta de besvikna Refused-fansen. Det bandet gör så snyggt är deras användning av synthen, vilket tillför ett psykedeliskt inslag i musiken med den harmoniska, nästan änglalika gitarren som fick himlen att klarna upp. Trummorna och basen var fängslande tillsammans med Åhlunds unika röst vilket lockade fram publiken. Bäst var “I Used To Be Lost But Now I’m Just Gone” som påminde om en låt av Viagra Boys med den höga basen och den, återigen, välanvända synthen. De avslutade sitt set med en hälsning till Dennis Lyxzén och låten “Punkrocker”. Trots att Les Big Byrd hoppade in med kort varsel och inte hade många fans på plats, måste man medge att de gjorde ett fantastiskt jobb på scen.
Bob Marleys barnbarn, YG Marley, var näst upp på scen och drog igång direkt med en något svagt framförd Bob Marley-mashup med korta snuttar av låtarna och osmidiga övergångar. Trots detta fick han verkligen igång publiken, som blev positivt överraskade när Ms. Lauryn Hill gick på och sjöng “Killing Me Softly With His Song”. Tyvärr fick man inte se mycket av YG Marley själv, förutom när han framförde sin ”Praise Jah In The Moonlight”, där han samplat sin farfars ”Crisis”. Kvällen fick en att undra när YG Marley kommer att ta sig ur Bob Marleys skugga och utforska sitt eget sound. Ändå lyckades han och hans band väcka liv i den tidigare stela publiken, vilket är en bedrift i sig.
Kvällens kanske mest efterlängtade band efter Refused, Turnstile, intog scenen med basisten iklädd en Refused-hoodie som en hyllning till bandet. Turnstile drog igång direkt med “Mystery” vilket fick publiken att explodera med intensiva moshpits i varje hörn. Man knuffade undan folk men hjälpte dem sedan upp. Stämningen var fantastisk och man kunde inte ha bett om en bättre publik, även om den mestadels bestod av berusade män och resulterade i ett flertal blåmärken. Efter ett imponerande trumsolo av Daniel Fang gick bandet på scen igen och solot övergick till låten “Blackout”. Det var klart att Turnstile visste precis vad publiken ville ha och gav dem just det.
M.I.A avslutade kvällen med en fantastisk show. Den strålande lasern under månljuset fick hennes set att kännas något som en rave. Hon körde tidigt “Bad Girls” vilket lät strålande live med hennes brittiska accent tillsammans med den tunga basen. Publiken var något av en besvikelse då de flesta stod stilla istället för att släppa loss, vilket förstörde stämningen en aning. Det kan ha berott på avsaknaden av dimension utöver basen i vissa av hennes låtar men trots det bjöd M.I.A på bra elektronisk musik. Första dagen av Rosendal Garden Party avslutades med “Paper Planes” där M.I.A visade upp sitt inflytande med låten genom att väva in ett flertal kända låtar såsom “You Need To Calm Down” av Taylor Swift och “Royals” av Lorde till melodin. Det blev tydligt att hon ändå styrde publiken som sjöng med under kvällens sista låt och på något oväntat sätt blev kvällen en aning nostalgisk med ljusshowen och låtarna från 2000-talet.
Sammanfattningsvis lyckades Rosendal lösa det bra med Les Big Byrd som ersättare, men det fanns förstås många besvikna Refused-fans på plats. Festivalområdet var vackert med all grönska, däremot var antalet aktiviteter bristfälligt. Mellan akterna fick man istället fördriva tiden med att äta något från de många foodtrucksen eller försöka hitta någonstans att sitta. Å andra sidan har Rosendal lagt ett stort fokus på klimat- och social rättvisa vilket bör uppmärksammas. Utöver att Massive Attack headlinear på lördagen finns även ett “Action Village” där Greenpeace och Climate Live intar festivalen.
Bäst under kvällen var definitivt Turnstile som lyckade väcka liv i Rosendal och fick en att behöva lägga i sig i gräset efteråt och försöka bearbeta det fantastiska man nyss bevittnat, helt klart en lyckad kväll.
