Elvis på svenska med Fröken Elvis på Palladium

Arkivbild. Foto: Andreas Carlsson / Rockfoto

Den åttonde januari 1935 föddes ett tvillingpar i Tupelo, Mississippi i USA. Den ena tvillingen dog vid födseln men den andra levde för två och skulle för alltid förändra musikhistorien. 2014 enades några unga tjejer i Stockholm kring tanken att göra personliga tolkningar på svenska av denne gigant. Ingen dog.

Tio år senare ger sig Fröken Elvis ut på jubileumsturnén Allt det bästa som bjuder på en kavalkad av allt de gjort under detta decennium. Främst handlar det förstås om översatta Elvis Presley-dängor i lekfulla arrangemang men under spelningen på Palladium i Malmö hinns det också med såväl några originallåtar som en del tolkningar av andra giganter. Allt framfört på Fröken Elvis eget lilla sätt. Humor, lite allvar, stämsång och en jädra massa instrument.

Omväxlande och varierat. Sångerskan Camilla Fritzén (VocalHouse) spelar på både klockor och shakers. Kontrabasisten Sanna Andersson (Country Pie, Triss i Damer) plockar fram munspel och en ukulele. Violinisten Petra Wahlgren (Dan Hylander, Meadow Creek, Big Daddy Wilson) leker med pianon, melodikor och diverse slagverk. Gitarristen Josefin Berge (AdAstra) leker spelar lite slagverk. Trummisen Maria Olsson (Jonas Lindberg & the Other Side, Victor Lisinski) lämnar trumsetet med jämna mellanrum för xylofoner, shakers och tvättbrädor. Och i den drömskt svävande tolkningen av ”Don’t Be Cruel” (”Var inte arg”) samsas de allesammans bakom en elektrisk marimba.

Måhända är föreställningen lite väl hårt regisserad. Mellansnacket är ett färdigskrivet teatraliskt manus som inte lämnar mycket utrymme åt ingivelse och spontanitet. Allt det där som kallas livekänsla. Allt är lite för snällt, tillrättalagt och präktigt. Även när tanken är att vara syrlig och bitsk. Men ibland så blixtrar det till.

Som i den innerliga skilsmässodryparen ”Så misstänksam” (”Suspicous Minds”), den avskalade kärleksballaden ”Jag glömmer aldrig dig” (”Always On My Mind”) och den barnvisedoftande calypson ”Räkans sång” (”Song of the Shrimp”). Eller hur ”Are You Lonesome Tonight?” (”Är du ledsen ikväll?”) förvandlas till en syrlig uppgörelse ur den bedragna Priscillas perspektiv medan den irländska folkvisan ”Danny Boy” (”Benjamin”) blir en svävande barbershopballad. Eller hur Josefin helt ensam beskriver turnélivet i den vislunkiga originallåten ”En gitarrists bekännelser” och Camilla förvandlar hela salongen till en enda stor kör i senaste singeln ”Kär i dig” (”Can’t Help Falling In Love”).

Foto: Rick Titrö

På senaste albumet …& giganterna (2022) lämnar de det inkörda Elvis-spåret för att istället tolka de stora klassiska kompositörerna till oigenkännlighet. ”Svanarnas dans” ur Pjotr Tjajkovskijs sagobalett Svansjön (1877) transformeras till ett febrigt tangodoftande relationsdrama medan Ludwig van Beethovens ”Für Elise” (”Aldrig nöjd”) fullkomligt exploderar i en eldig hetlevrad swing. Roll over Beethoven!

Allra starkast är det dock när de vill något annat än ren och skär underhållning. Som i den gripande förortsbetraktelsen ”I betongen” (”In the Ghetto”) och de målande personporträtten i den snudd på socialpornografiska Sverigeskildringen ”I ett land”. För att inte tala om hur den omskakande samhällsbetraktelsen ”Stockholm brinner” gör ont i hela bröstet. En ännu outgiven originallåt som om den på något vis skulle ha med Elvis att göra snarare för tankarna till Elvis Costellos ”Let Him Dangle”.

Alla riktiga kalas behöver gäster och så även detta tioårsjubileum. Nils-Petter Ankarblom (Katy Perry, The Weeknd, Michael Bublé) som producerat bandets skivor sitter ner bakom pianot medan Joakim Barfalk (Danne Stråhed, Hans Annellsson, Rock’n’Roll Torpedoes) som spelat in dem tittar in med en mandolin. Svartsjukedramat ”Vem är Johanna?” blir den felande länken mellan Elvis-tolkningarna och de andra giganterna. Den neapolitanska artonhundratalssången ”O sole mio” som i Elvis Presleys händer blev ”It’s Now or Never”. Sömlöst glider den över i den bitska pungsparken ”Psykopat” (”Devil in Disguise”) och publiken blir som vilda. Joakim delar ut varsitt plektrum från legendariska Sun Studio och Fröken Elvis tackar för sig med den ömma kärleksballaden ”Älska mig” (”Love Me Tender”). En av få sånger Elvis själv faktiskt varit med och skrivit.

Tio år med Fröken Elvis har förflutit. Med lite mer lössläppta föreställningar med större utrymme för infall, uppriktighet och spontanitet önskar jag dem tio år till. Fröken Elvis has left the building.