Ebbot Lundberg: ”Nu kände jag att det var dags att ge ut den där soloskivan”

Pressbild: Are Age

Ebbot Lundberg behöver väl knappast någon längre introduktion. Som frontman i legendariska Union Carbide Productions och The Soundtrack Of Our Lives (TSOOL) var han med att forma såväl svenskt 80-tal som 90-tal, och framgångarna nådde även långt utanför Sveriges gränser.

Efter att TSOOL lades ner 2012 har Ebbot sysslat med diverse andra saker. Solokarriär i form av experimentella ljudspår på albumet There’s Only One Of Us Here och samarbeten med andra musikartister, blandat med skådespeleri och berättarröst till Sveriges Radios julkalender.

Någon gång till hösten siktar han på att släppa en ny soloskiva, Beyond the Kybalion och redan idag släpps EP:n When The Shape Of Things Turn Into Sound som ett första smakprov. HYMNS Tobias Söderblom mötte upp Ebbot på ett café i Kungsbacka för att diskutera albumet.

Kan du berätta lite om nya EP:n?

– Det är egentligen EP nummer två, jag gjorde en annan EP för tre-fyra månader sedan som jag bara gjorde på en vinyl som jag lade ut själv. Men tanken är att allt ska inrymmas på ett fullängdsalbum som släpps någon gång i höst.

”Tanken är att allt ska inrymmas på ett fullängdsalbum som släpps någon gång i höst”

Är detta ditt första egentliga soloprojekt? Ditt första släpp, There’s Only One Of Us Here, var väl mer ett ljudprojekt?

– Ja precis. Då var jag dessutom fortfarande med i Soundtrack… Men 2016 släppte jag även en soloskiva, For The Ages To Come, och de var väl lite av en soloskiva, fast tillsammans med bandet The Indigo Children. Sedan splittrades det bandet, och i samma veva gjorde jag en återförening med Union carbide, och sedan kom Ebbots ark och lite andra tv-grejer. Eller en jävla massa andra grejer egentligen…

Och efter allt det där bestämde du dig även för att återförena TSOOL?

– Ja precis! Fast samtidigt som allt det där har jag egentligen fortsatt skriva en massa låtar till det här albumet. Och nu kände jag att det var dags att ge ut den där soloskivan.

I pressreleasen jag fick inför denna intervju kallade man EP:n ”en försmak till höstens mastodontverk”. Det känns som du gärna gör just mastodontverk? Exempelvis Soundtracks debut Welcome To The Infant Freebase ville ni väl ha som en trippel-cd, men skivbolaget sa nej?!

– Hehe ja. Just det var min idé. Jag tyckte det var lite coolt att bara dyka upp från ingenstans och släppa tre album på en gång, typ en box. Men sedan blev det inte så, men det blev ganska långa skivor ändå. Även fortsättningsvis.

Du känns väldigt produktiv?

– Ja, jag sätter mig själv i en jävligt jobbig sits även med denna skivan. Jag har valt att samarbeta med många och på så sätt få ut många låtar. Jag känner dock samtidigt att det kanske är fem låtar jag eventuellt skulle ha väntat med till ett annat album. Men skitsamma, jag är rätt nöjd med det jag gjort ändå.

Du kände aldrig att det blev svårt att hålla två bollar i luften samtidigt? En återföreningsturné med Soundtrack och samtidigt nya låtar till soloskiva?

– Nej, jag hade gått in i det här släppet oavsett om det hade blivit av med Soundtrack. Men vi får se om jag klarar av det helt enkelt!

”Jag vet inte vad jag skulle göra annars, jag skulle inte direkt göra skämtmusik, eller en discoplatta”

Ja för Soundtrack är väl inte slut? Fler turnéer i sommar är inbokade, och det kanske händer mer grejer där?

– Vi har fler spelningar ja, men vi är nog slut… alltså, vi kommer nog inte göra någon ny platta någon gång. Det är bra som det är med den biten.

Jag har bara hört titelspåret än så länge, men det låter väldigt mycket så som man kunde förvänta sig. Man känner igen det du gör.

– Ja, så är det. Den är både poppig och melankolisk. Det är liksom det jag gör.  Jag vet inte vad jag skulle göra annars, jag skulle inte direkt göra skämtmusik, eller en discoplatta. Jag måste själv gilla det jag gör, och detta är vad jag gillar.

När du nu kör solo, gör du allt själv?

– Ja, för det mesta. Egentligen är det inte så jättestor skillnad från tidigare, men jag spelar mer själv på soloskivan. Fast även i Soundtrack spelade jag mycket själv, men det vet inte folk för de ser mig bara som sångaren. Men där la jag många bakgrundsgrejer, körer, slingor etc. Den stora skillnaden när jag nu kör helt själv är att jag vet exakt hur det ska låta i slutändan och hur det ska byggas för att komma dit. Jag har jobbat på denna skiva i sju år, men sju år går ganska snabbt faktiskt.

Foto: Herman Dahlgren/Rockfoto

Är tanken att du även ska ut och turnera med den här skivan?

– Ja, det kommer jag göra. Jag vet inte riktigt, men jag funderar nog på att kanske sätta ihop ett stort band. I alla fall i några vändor.

Noel Gallagher har länge uttryckt sin beundran för dig och TSOOL, och när han fick reda på att ni skulle återförenas förra året ska han ha sagt ”be dem ringa mig”! Det hade kanske varit något?

– Hehe, ja. Han dök faktiskt upp i London när vi var där sist, för inte så länge sedan. Han behöver väl lite energi den gubben! Men visst, det finns vissa människor man har kul med, och han är en av dem.

Lyssna på Ebbots dagsfärska EP nedan: