Then Comes Silence: ”En dag kan det vara över”

Foto: Haris Mlivic

Idag släpper Then Comes Silence sin sjunde fullängdare Trickery. Album är präglat av vänskapen i den internationella goth- och postpunk-community som de kommit att bli en naturlig del av. Läs vår nya intervju.

Sedan förra albumet har sättningen krympt till en trio som nu består av gitarristen Hugo Zombie, trummisen Jonas Fransson och sångaren, basisten och grundaren Alex Svenson. De har även gjort sina två första USA-turnéer och börjat arbeta mer med synthar i studion.

Nya Trickery är ett mycket starkt, mörkt postpunkalbum där elektroniska inslag fyller i och kompletterar den traditionella rockbandsättningen. Anton Lindskog ställde några frågor till Alex och Jonas i Then Comes Silence.

Hur har det varit att jobba tillsammans som en trio?

Jonas: – Allting har blivit enklare faktiskt. En stark vilja mindre har gjort det lättare att fatta beslut. Och även lättare att turnera som trio med billigare resor och logi.

Alex: – I början var det väldigt viktigt att bandets sound kretsade kring två gitarrer. Syntharna började så småningom krypa in i produktionen. När vi hamnade i den situationen att vi plötsligt blev en trio under första USA-turnén, kändes det självklart att låta syntharna ta sin plats även live. Att använda något annat än elektroniska element i backingtracks, som till exempel gitarrer, har aldrig varit aktuellt. Nu känns det som att det fungerar väldigt bra att jobba ihop så här. Hugo, som numera är enda gitarristen i bandet. har fått en större roll helt klart.

”Lite förenklat kan man säga att jag har ett rockhjärta och punkattityd men gillar att jobba med synthar”

När bestämde ni er för att förbli en trio och inte rekrytera en fjärde medlem?

Jonas: – Efter att Hugo och Alex ofrivilligt fick köra som trio under den första USA-turnén efter (förra gitarristen) Mattias hastiga avhopp. De hade även inlånad trummis eftersom mitt visum inte gick igenom i tid – men det är en annan historia.

Alex: – Först ville jag hitta en ny fjärde medlem men vi bestämde oss trots allt ganska tidigt att fortsätta med tre medlemmar. Det fungerade ju bra i USA att vara tre på scen.

Det är fler elektroniska inslag än tidigare på Trickery. Vad har drivit er i den riktningen?

Alex: – Det är väl en ganska naturlig utveckling nu när vi har nått fram till den sjunde plattan. Det var bara en tidsfråga innan elektroniska instrument skulle in i klubbhuset. Jag har alltid varit förtjust i synthar. Lite förenklat kan man säga att jag har ett rockhjärta och punkattityd men gillar att jobba med synthar. Mitt första instrument var faktiskt min Moog The Rouge.

Jonas: – Vi har alltid använt synthar på skivorna, men inte så mycket live. Nu med en gitarrist mindre har vi låtit syntharna ta mer plats. Det föll sig naturligt. Vi gillar det också!

Foto: Elke Bredenbruch

Ni har med flera gästsångare på skivan, bland annat Emmon. Kan ni berätta något om dessa samarbeten?

Alex: – Vi tycker det är viktigt att bjuda in andra röster till våra inspelningar. Jag har alltid haft en stor kärlek till naturliga och originella röster. Det finns något eget och spännande i alla våra gästsångare även om vissa kanske inte fick glänsa så mycket i slutproduktionen. Tidigare har vi haft gäster som Karolina Engdahl (True Moon, Vånna Inget), Nicklas Stenemo (Kite), William Faith (Christian Death, Faith and the Muse, The Bellwether Syndicate), Mikkel Borbjerg Jakobsen (The Foreign Resort), Anna Eklund (Sad Day for Puppets) och Hanna Carlsson (Klubb DÖD). Gözde Duzer från aux animaux är tillbaka på nya skivan men bara som theremin-spelare och Emma Nylén från Emmon kändes helt rätt att samarbeta med.

”Postpunkarna och gotharna är väldigt omtänksamma, solidariska och passionerade”

– Dusty Gannon från Vision Video är ju egentligen upphovet till låten ”Stay Strange” så han var en självklar del i inspelningen. Han avslutar alla Vision Videos spelningar med att ropa ”Stay strange”. Vi har turnerat mycket ihop och man blir väl påverkad på något sätt. Jag skrev den låten direkt efter att vi kom hem från förra turnén i USA.

Dagens postpunk- och gothscen är ju oerhört vital. Vilken roll tror ni att den starka gemenskapen inom scenen har för musiken?

Alex: – Väldigt stor. Jag är på sätt och vis en kameleont som har hoppat runt lite mellan olika genrer som shoegaze, synth, latin rock’n’roll och indie. Om jag jämför mellan dessa olika communityn så är en sak säker – postpunkarna och gotharna är väldigt omtänksamma, solidariska och passionerade. Att hänga på festivaler och klubbar är alltid inspirerande. Jag tror att det märks bland många artister också. Det är väl så att veteranerna inte går att putta ner från tronen: The Mission, Sisters of Mercy, Siouxsie & the Banshees, The Cure och Joy Division kommer alltid att stå högst upp men postpunkarna vurmar också alltid för nya och kontemporära band.

Sedan vi talades vid senast har ni hunnit med två USA-turnéer, tillsammans med nämnda Vision Video och The Bellwether Syndicate. Hur har det varit att spela där?

Alex: – Jag trivs bra på vägarna i USA. Mottagandet är varmt och det är lätt att möta publiken. Det ligger väl i amerikanernas kulturella DNA. Som tonåring gick jag ett tag i en amerikansk skola och jag minns väl att alla värdesatte stödet inför någon elevs framträdande, inom olika sportsammanhang eller liknande saker som man måste göra inför en grupp. Som tyst och blyg, svensk trettonåring var jag tacksam för det.

”På många sätt har det gått lättare för oss sedan vi började nå den amerikanska publiken”

– På många sätt har det gått lättare för oss sedan vi började nå den amerikanska publiken. Vi säljer mer merch online och har fler lyssnare på digitala plattformar. Att ta det första ackordet på en scen i Kansas, Oklahoma, Chicago eller Los Angeles är alltid spännande. Publiken är yngre än den vi möter i Europa och ofta mer engagerad hela vägen från start till sista låten. Det märks att något är på gång där inom ”vår” scen. Någon förklarade för mig att det förmodligen hänger ihop med att många unga fastnat för estetiken från de nya mörkare serierna på Netflix eller Billie Eilish. Jag hoppas att det spiller över lite mer på Europa. Vi behöver nytt blod.

Och slutligen: Vad har ni för planer nu när nya skivan är ute?

Alex: – Vi ska lägga det bästa livspusslet och turnera så gott det går och så mycket vi kan. En dag kan det vara över. Nu närmast blir det en tredje turné i USA och festivaler i Europa. Till hösten kommer vi spela i EU och Storbritannien igen. Personligen skulle jag gärna vilja lägga lite mer tid på tecknandet och det grafiska som också har en betydelse i uttrycket runt Then Comes Silence.

Trickery är ute nu på Metropolis Records